Hur oberoende blir hyreskommissionen?

"Oberoende kommission ska se över hyresrätten" är rubriken på debattsidan i dagens DN.  Det är Hyresgästföreningen som skrivit ett inlägg om behovet att se över modellen med förhandlade hyror och hur man kan utveckla hyresrätten som boendeform. Och det kan väl vara bra.
Men så får man se vilka som ska ingå i denna "oberoende kommission". Ett antal byggherrar, vd för fastighetsbolag och några jurister. Som ordförande Stefan Attefall (kd) bostadsminister i alliansregeringen. Den som såg till att ockerhyrorna nu också gäller andrahandsboende. Samt en liberal riksdagsledamot. Ingen representant för den rödgröna sidan.
Det är märkligt att just de som främst förespråkar marknadshyror ska sitta i denna kommission. Det är ju knappast att utveckla hyresrätten, snarare att göra den än mer ouppnåelig för dem som inte har kapital varken att köpa eller hyra för. Och som samtidigt tror att alla människor vill göra s k "bostadskarriär", dvs att så snart de har möjlighet köper de en lägenhet eller villa. Så är det ju inte. Vi är många som väljer hyresrätt för att vi vill ha service (åtminstone gäller det allmännyttan) och inte vill lägga ner hela vårt kapital i boende.
Hyresgästföreningen talar om en socialt hållbar bostadspolitik. Erfarenheten från den förra regeringen var raka motsatsen.

Vi har redan haft "världens bästa skola"

Skolkommissionen har kommit med sitt betänkande. Där står precis det vi vetat i decennier. Att vår nuvarande skola är segregerande och inte gynnar kunskap. Att kommunerna satsar olika på skolan vilket gör att den inte är likvärdig för alla. Och att finansieringssystemet bidrar till allt detta.
Trots att allt detta funnits svart på vitt i åratal, vägrar beslutande politiker se det självklara: Förstatliga skolan och ta bort den absurda skolpengen som bara baserar sig på antal elever. Och bort med vinsterna, vilket flyttar fokus från undervisning till vinst.
Jag har skrivit om detta ända sedan jag startade den här bloggen. Men så länge flummaren Fridolin är utbildningsminister lär inte kärnfrågan komma på tal. Karin Pettersson i Aftonbladet tycker att Fridolin ska bytas ut mot en socialdemokrat. Tror inte det gör någon skillnad (för att inte tala om alla f d socialdemokrater...f d statsråd menar jag, som nu skor sig på olika styrelseposter och uppdrag i välfärdskoncerner).
Det går att ha valfrihet utan vinst. Det fanns olika typer av skolor när skolan fortfarande var statlig så man kunde välja då också. Man behöver inte ha det korkade systemet med skolpeng heller, utan skolor kan äska pengar mer långsiktigt utifrån ett nationellt övergripande perspektiv. Det skulle också minska betygsinflationen (föräldrar som hotar lämna skolan och rektorer som inte vågar lyfta blicken från budgetposterna). Rättning av nationella prov centralt borde vara en självklarhet.
Inser att jag gick i "världens bästa skola" generellt på 60-talet (även om man inte insåg det som elev). Kanske borde man titta på vad som var bra och fungerade då.
Men tyvärr är jag rädd att elefanten i rummet kommer att stå kvar. Alla vet vad som bör göras, men ingen vågar.

Media gör demokratin personberoende

Både Svenskan och DN kommenterar Jonas Sjöstedts debattartikel på DN Debatt häromdagen. Självklart är de livrädda för att S ska lyssna det minsta på Sjöstedt, särskilt i de frågor där V:s åsikter har folkligt stöd, som t ex mot vinst i välfärden.  DN drar sig inte ens för att tjata om att V ännu inte gjort upp med sitt förflutna och måste "gräva djupare och våga ifrågasätta sin egen syn på politik, ansvar och kompromissande."
Efter att ha sett Carl Bildt låta som Bagdad Bob i dokumentären om Bildt i SVT när det gäller de förmenta u-båtskränkningarna på 80- och 90-talet, där han trots tre u-båtskommissioner fortfarande pekar ut Ryssland som kränkande, blir talet om att V för femtielfte gången ska göra upp med sitt förflutna skrattretande.
Sedan är det alldeles för stort fokus på partiledarna. AB har åter gjort en mätning av förtroendet för de olika partiledarna och det krymper ju verkligen politiken. Det är som om politik nu handlar enbart om enskilda partiledares personliga åsikter, snarare än om partiers politik. En olycklig utveckling, som gör demokratin personberoende. Plötsligt handlar politiken om ifall man gillar eller inte gillar enskilda personer.
Och enligt DN är det "något av kommissarie över honom, [Jonas Sjöstedt] ett allvar som inte bara tyder på seriöst engagemang utan också på ideologisk rigiditet."
Man har ingenting att säga om politiken utan går rätt på personen. Det gäller att misskreditera personer när partiet har en populär politik. Och med enbart borgerliga medier kommer V få det svårt med genomslag för en politik som faktiskt uttalar det som folk hela tiden säger sig vilja - nämligen inga vinster i välfärden, fler hyresrätter till rimliga priser. klimatsmart byggande och en arbetsrätt som reglerar missbruk av arbetstagare, för att ta några exempel.
Men idag är det faktiskt bara V som är ett mycket tydligt alternativ till den rådande politiken.