Vi har redan haft "världens bästa skola"

Skolkommissionen har kommit med sitt betänkande. Där står precis det vi vetat i decennier. Att vår nuvarande skola är segregerande och inte gynnar kunskap. Att kommunerna satsar olika på skolan vilket gör att den inte är likvärdig för alla. Och att finansieringssystemet bidrar till allt detta.
Trots att allt detta funnits svart på vitt i åratal, vägrar beslutande politiker se det självklara: Förstatliga skolan och ta bort den absurda skolpengen som bara baserar sig på antal elever. Och bort med vinsterna, vilket flyttar fokus från undervisning till vinst.
Jag har skrivit om detta ända sedan jag startade den här bloggen. Men så länge flummaren Fridolin är utbildningsminister lär inte kärnfrågan komma på tal. Karin Pettersson i Aftonbladet tycker att Fridolin ska bytas ut mot en socialdemokrat. Tror inte det gör någon skillnad (för att inte tala om alla f d socialdemokrater...f d statsråd menar jag, som nu skor sig på olika styrelseposter och uppdrag i välfärdskoncerner).
Det går att ha valfrihet utan vinst. Det fanns olika typer av skolor när skolan fortfarande var statlig så man kunde välja då också. Man behöver inte ha det korkade systemet med skolpeng heller, utan skolor kan äska pengar mer långsiktigt utifrån ett nationellt övergripande perspektiv. Det skulle också minska betygsinflationen (föräldrar som hotar lämna skolan och rektorer som inte vågar lyfta blicken från budgetposterna). Rättning av nationella prov centralt borde vara en självklarhet.
Inser att jag gick i "världens bästa skola" generellt på 60-talet (även om man inte insåg det som elev). Kanske borde man titta på vad som var bra och fungerade då.
Men tyvärr är jag rädd att elefanten i rummet kommer att stå kvar. Alla vet vad som bör göras, men ingen vågar.

Förstatliga skolan nu!

Om vi inte visste det förut har vi nu fått svart på vitt på att den svenska skolan befinner sig i en avgrund. Där har okunniga och ideologiskt blinda politiker placerat den trots att varningsropen var höga redan från början. Lärarna strejkade i tre veckor i protest mot kommunaliseringen, det första steget mot förfallet. Plötsligt fick kommunerna med sina olika förutsättningar bestämma över skolan.
Med Bildtgänget kom skolpengen, den verkligt snedvridande faktorn. Nu blev det konkurrens om eleverna, skolorna kan inte längre planera långsiktigt och allehanda jippon ska locka elever.
Och till sist det totala magplasket: fritt spelrum åt marknaden inom skolan. Riskkapitalbolagen stod på rad för att ta del av skattepengarna. Målet är att tjäna pengar, helst med så liten insats som möjligt i form av lärare, skolpersonal, undervisningstid, skolbibliotek, gymnastiksalar, specialsalar för kemi och fysik etc.
Effekterna har inte låtit vänta på sig. Elevernas resultat har sjunkit som stenar, betygsinflationen skenar, men de ideologiskt blinda politikerna har hittills vägrat se konsekvenserna av sin politik.
Men nu börjar äntligen protesterna komma från håll där resultaten börjar bli alltför tydliga. Idag konstaterar ett antal forskare från Kgl Vetenskapsakademin i SvD att segregationen och det fria skolvalet inte lett till bättre studieresultat, framför allt inte i mer studiesvaga hem.
Men inte bara eleverna har svaga resultat. Idag skriver DN att i princip vem som helst kan komma in på lärarutbildningen och gör det också. En del studenter kom in med så lågt som 0,1 på högskoleprovet. Det visar på läraryrkets status idag. Så de med minst förutsättningar ska få chansen att undervisa i klasser där det kan talas upp till 15 olika språk.
Face it, dagens skola är en katastrof på alla plan. Förstatliga skolan nu, som ett första steg att göra den likvärdig över landet. Då kan man återgå till närhetsprincipen åtminstone på låg- och mellanstadiet och skolor kan anpassas efter hur många barn det finns och beräknas finnas, så det kan bli en långsiktighet. Dagens system är förödande för alla parter.

Skolpengen skapar skolans problem

Det är rätt intressant att se hur skolan ständigt debatteras utan att man talar om det som är den stora akilleshälen i skolsystemet - nämligen skolpengen. Det är den som skapar segregation och betygsinflation, ja ren korruption på vissa håll.
En kvinna i morgon-Ekot (som förståeligt nog ville vara anonym) berörde detta, att skolpengen följer eleverna och därför måste varje skola slåss med näbbar och klor för att få behålla och helst öka sitt elevantal.
I Ekot talades det också om rektorer som försöker påverka lärare att sätta högre betyg än eleven förtjänar och det på rent ekonomiska grunder. Och vägrar de går det ut över dem, i den så omhuldade individuella lönesättningen.
Ja, förstatliga skolan igen och fördela resurserna utifrån skolornas behov. Går många invandrarbarn i en skola behöver den förmodligen mer resurser än i ett höginkomstområde, med längre inlärningsperioder då många inte talar/läser/skriver flytande svenska, bara för att ta ett exempel. Behoven ser också olika ut i glesbygd och stad.
Där pengar går in går logiken ut för plötsligt blir målen annorlunda. Skolor som har vinst som mål är inte lika noga med elevers kunskaper, det har vi ju sett och PISA-undersökningarna talar sitt tydliga språk.
Likvärdiga villkor behöver inte betyda att all pedagogik är lika. Men förutsättningarna måste vara det.

Ett ständigt "vad var det vi sa" i skolfrågan

Svenska elevers resultat i skolan blir allt sämre enligt den senaste Pisa-mätningen som redovisas i DN. Pojkars läsresultat ligger t o m under OECD-snittet.
En av de främsta orsakerna, säger docent Anders Jakobsson vid Malmö högskola, är det fria skolvalet. Det har fungerat som en social sorteringsmaskin precis som befarat. Högpresterande elever väljer vissa skolor, medan lågpresterande ofta blir kvar i skolor där resultaten är sämre. För det är ju betygen som avgör vilken skola man hamnar i. Närhetsprincipen är ett minne blott.
Och skolor med privat vinstmaximering som mål sätter gärna höga betyg, vilket ger betygsinflation. Ibland är det häpnadsväckande att se vilken låg kunskapsstandard det är hos elever som har förment höga betyg.
Segregationen är ett annat problem som också lyfts fram av Anders Jakobsson. Hur ska elever som går i skolor med noll procent svenska elever kunna integreras i det svenska samhället? Och det är ju inte så att alla kommer från samma land, utan det kan finnas upp till 60 nationaliteter i vissa skolor.
Man jämför ofta med Finland. Finland har inte detta jättelika segregationsproblem, då de tagit emot förhållandevis få flyktingar och fortfarande¨är ganska homogent jämförelsevis. Dessutom har de en statlig, sammanhållen skola och har inte släppt iväg en av de viktigaste samhällspelarna till marknadens ohämmade krafter.
Jan Björklund ser problemen, men han vågar inte (får inte för storebror M?) släppa sin ideologiska bindel för ögonen och se att skolan som privat lekstuga gör Sverige till en ointressant utbildningsnation.

Varför fungerar inte Sverige?

Nu är vi där igen. SJ har klappat ihop, tågen går sönder och växlarna fryser. Det var ju det som skulle åtgärdas till den här vintern. Hörde SJ-chefen på radio idag som sade att förra vintern var den värsta på 150 år och risken för ny sådan vinter är minimal (hört talas om Harrisburg?)
Dessutom har han fel. Så sent som för 23 år sedan hade vi en vargavinter utan dess like, alltså 1987. Enligt min naturdagbok för det året hade vi minusgrader alla dagar i januari, februari oh mars, utom tre dagar i februari och det står att mars var rekordkall. Dessutom var det enormt mycket snö, vilket också gällde för åren dessförinnan, då vintrarna -82, -83, -84, -86 och -86 var ovanligt snörika och kalla i Stockholmstrakten.
Antingen är SJ-chefen väldigt ung eller så minns han inte av det enkla skälet att tågen faktiskt gick ändå. På den tiden fungerade det mesta i vårt samhälle, även om man faktiskt hörde talas om pendeltågseländet redan då (eller var det först på 90-talet?)
Och tågen är ju inte det enda som har problem. Sjukvården, åtminstone den oglamorösa vården av äldre fungerar inte heller, sjukhusen är överfulla, för man lade ju ner alla akutsjukhus på 90-talet och numera styr pengarna skolan, med betygsinflation som följd.
Just nu hör jag att Anders Borg äntligen börjar få kritik för sitt samlande av pengar på hög. Han har ett mål här i livet och det är att skriva av statsskulden. Men pengar på hög gör ingen nytta och resultatet blir istället uteblivna investeringar i vår gemensamma sektor.
Istället minskar han t ex pengarna till underhåll av tågtrafiken samtidigt som man förra året konstaterade att det var just brist på underhåll som orsakade mycket av kaoset då. Man får ständigt ta sig för pannan med den här regeringen vid makten.

Åt den som har skall varda givet...

I det moderata Sverige är ovanstående rubrik en självklarhet. Inte nog med att skattesänkningarna gynnar de rika (på sjuka och arbetslösas bekostnad), nu vill Jan Björklund ge extra pengar till skolor med höga betyg som en slags bonus, läste jag i tidningen häromdagen.
Knappa resurser ska m a o gå till dem som minst behöver dem. Och betygsinflationen som har accelererat sedan företagsskolorna kom till, kommer knappast att minska med detta förslag.
Har utbildningsministern någonsin besökt en skola i ett område med barn och ungdomar från 20 olika nationer? Det är inte deras fel att de ofta presterar under genomsnittet. Dagens skolpolitik gynnar konsekvent dem med de bästa förutsättningarna.
Strukturfelen beror på kommunaliseringen och på friskolereformen. Dessa två faktorer har skapat total ojämlikhet i skolan. Och de svagaste får betala priset.