Kan Nato rädda oss från digital sårbarhet?

Försvarsberedningen har kommit med ett betänkande. Bl a sägs att "ett väpnat angrepp mot Sverige kan inte uteslutas. Det kan inte heller uteslutas att militära maktmedel kan komma att användas mot Sverige. Totalförsvaret ska utformas för att kunna möta ett militärt angrepp mot Sverige."
Det är självklart Ryssland som förväntas stå för angreppet. 
I själva verket är det ju så att det största militära hotet mot Sverige är att vi går med i Nato. Då är vi ju inte ens på pappret neutrala längre. Det är knappast Sverige som kommer att vara det första land Ryssland angriper, snarare Baltikum, men är vi med i Nato förväntas vi strida och delta i Natos krig. 
I beredningen uppmanas också vi svenskar att ha en buffert för överlevnad under en vecka (till skillnad från tre dagar som tidigare). Ett land som vill angripa oss behöver knappast slösa sina militära resurser på oss. Vi digitaliserar oss in i återvändsgränder. Slå ut internet och många svenskar blir helt hjälplösa. Slå ut elektriciteten och resten av oss blir det. 
Vi är sårbarare än någonsin och det kommer knappast Nato att ändra på.

Vi har redan haft "världens bästa skola"

Skolkommissionen har kommit med sitt betänkande. Där står precis det vi vetat i decennier. Att vår nuvarande skola är segregerande och inte gynnar kunskap. Att kommunerna satsar olika på skolan vilket gör att den inte är likvärdig för alla. Och att finansieringssystemet bidrar till allt detta.
Trots att allt detta funnits svart på vitt i åratal, vägrar beslutande politiker se det självklara: Förstatliga skolan och ta bort den absurda skolpengen som bara baserar sig på antal elever. Och bort med vinsterna, vilket flyttar fokus från undervisning till vinst.
Jag har skrivit om detta ända sedan jag startade den här bloggen. Men så länge flummaren Fridolin är utbildningsminister lär inte kärnfrågan komma på tal. Karin Pettersson i Aftonbladet tycker att Fridolin ska bytas ut mot en socialdemokrat. Tror inte det gör någon skillnad (för att inte tala om alla f d socialdemokrater...f d statsråd menar jag, som nu skor sig på olika styrelseposter och uppdrag i välfärdskoncerner).
Det går att ha valfrihet utan vinst. Det fanns olika typer av skolor när skolan fortfarande var statlig så man kunde välja då också. Man behöver inte ha det korkade systemet med skolpeng heller, utan skolor kan äska pengar mer långsiktigt utifrån ett nationellt övergripande perspektiv. Det skulle också minska betygsinflationen (föräldrar som hotar lämna skolan och rektorer som inte vågar lyfta blicken från budgetposterna). Rättning av nationella prov centralt borde vara en självklarhet.
Inser att jag gick i "världens bästa skola" generellt på 60-talet (även om man inte insåg det som elev). Kanske borde man titta på vad som var bra och fungerade då.
Men tyvärr är jag rädd att elefanten i rummet kommer att stå kvar. Alla vet vad som bör göras, men ingen vågar.