Kortsiktighetens mästare

Glädjande med rödgrön majoritet i Stockholm, detta moderaternas Mecka.
Men utmaningarna är stora för kommunen och nu börjar tidigare misstag få genomslag. På 90-talet lade man ju ned ett antal akutsjukhus som man nu kommer på att man behöver. Där rök Sabbatsberg och St Erik och Nacka sjukhus och Löwenströmska (de två sistnämnda utanför kommunen). Men hör och häpna, trots att man nu fått den insikten (som många av oss redan hade när det skedde) ska man lägga ned det nuvarande Karolinska när det nya sjukhuset öppnar. Samtidigt talar man om att bygga nya akutsjukhus. Man blir mörkrädd inför denna kortsiktighet.
Detsamma gäller för övrigt skolor. Nu tycker man sig inte ha råd att renovera Farsta gymnasium så därför vill man lägga ned skolan, för det är ju brist på elever också. Vad kostar inte detta? Om några år, när de nya babyboomkullarna växt upp finns behovet där igen. Renovera nu, när elevantalet är lågt, så står en attraktiv skola klar när det blir dags för nästa stora grupp.
Vad är det för fel på dem som planerar i vår kommun? Varför ser de aldrig mer än ett år framåt?

Skolpengen skapar skolans problem

Det är rätt intressant att se hur skolan ständigt debatteras utan att man talar om det som är den stora akilleshälen i skolsystemet - nämligen skolpengen. Det är den som skapar segregation och betygsinflation, ja ren korruption på vissa håll.
En kvinna i morgon-Ekot (som förståeligt nog ville vara anonym) berörde detta, att skolpengen följer eleverna och därför måste varje skola slåss med näbbar och klor för att få behålla och helst öka sitt elevantal.
I Ekot talades det också om rektorer som försöker påverka lärare att sätta högre betyg än eleven förtjänar och det på rent ekonomiska grunder. Och vägrar de går det ut över dem, i den så omhuldade individuella lönesättningen.
Ja, förstatliga skolan igen och fördela resurserna utifrån skolornas behov. Går många invandrarbarn i en skola behöver den förmodligen mer resurser än i ett höginkomstområde, med längre inlärningsperioder då många inte talar/läser/skriver flytande svenska, bara för att ta ett exempel. Behoven ser också olika ut i glesbygd och stad.
Där pengar går in går logiken ut för plötsligt blir målen annorlunda. Skolor som har vinst som mål är inte lika noga med elevers kunskaper, det har vi ju sett och PISA-undersökningarna talar sitt tydliga språk.
Likvärdiga villkor behöver inte betyda att all pedagogik är lika. Men förutsättningarna måste vara det.