Schlingman är genomskådad

Idag har SvD en helt osannlik ledare. De har hittat en finländare som vill genomföra alliansmodellen med jobbskatteavdrag och åtstramningar i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna för att minska långtidsarbetslösheten i Finland.
Denna person måste enbart ha haft ett samtal med Per Schlingman, som i söndagens Agenda åter gav en bild av Sverige som få svenskar idag känner igen sig i.
Jobbskatteavdraget har inte lett till fler jobb, åtstramningarna i trygghetsförsäkringarna har lett till att fler människor än någonsin är beroende av socialbidrag (sedan de fått göra sig av med alla sina tillgångar) och Schlingman hyllar samtidigt den svenska modellen, som om moderaterna stod för den.
M a o fortsätter spinndoktorn att förorda en sak och göra en annan. Han fattar inte att alltfler genomskådat honom och moderaterna. Snart är det bara ledarskribenterna på SvD och DN som inte ser vad som händer med vårt samhälle.

EU-Kommissionen vill ha solidaritet

Just nu diskuteras vem som kommer att ge upp först av länderna inom eurosamarbetet. Intressant nog är de som tippas Tyskland och Finland. De stabila ekonomierna har fått nog. De vill inte längre betala för sina slarvigare grannar söderut.
För det är hela tiden det som Kommissionen desperat föreslår.
"Det synnerligen bisarra och märkliga förslag som EU-kommissionen presenterat handlar alltså om att skulderna inom eurozonen ska vara gemensamma och inte ansvaras nationellt, av varje medlemsstat var för sig utifrån sitt ekonomiska ansvarstagande eller brist på det samma. För att man tillhör samma valuta är det inte ett självklart och logiskt samband att länder som sköter sig ska betala för de som struntar i att göra det, som låter den egna statens utgifter skena och inte bryr sig om att ha infört en effektiv och någorlunda rättvis skatteuppbörd. "som Lennart Sackredeus skriver i ett inlägg på Brännpunkt i SvD idag.
Om Tyskland backar ur kommer euron att falla som ett korthus, spår Sackredeus. Dessvärre kommer inte bara de som bor i korthuset att drabbas, utan också vi andra, trots att vi inte varit med i lekstugan.
Det är inte alltid kul att få rätt.

Ett ständigt "vad var det vi sa" i skolfrågan

Svenska elevers resultat i skolan blir allt sämre enligt den senaste Pisa-mätningen som redovisas i DN. Pojkars läsresultat ligger t o m under OECD-snittet.
En av de främsta orsakerna, säger docent Anders Jakobsson vid Malmö högskola, är det fria skolvalet. Det har fungerat som en social sorteringsmaskin precis som befarat. Högpresterande elever väljer vissa skolor, medan lågpresterande ofta blir kvar i skolor där resultaten är sämre. För det är ju betygen som avgör vilken skola man hamnar i. Närhetsprincipen är ett minne blott.
Och skolor med privat vinstmaximering som mål sätter gärna höga betyg, vilket ger betygsinflation. Ibland är det häpnadsväckande att se vilken låg kunskapsstandard det är hos elever som har förment höga betyg.
Segregationen är ett annat problem som också lyfts fram av Anders Jakobsson. Hur ska elever som går i skolor med noll procent svenska elever kunna integreras i det svenska samhället? Och det är ju inte så att alla kommer från samma land, utan det kan finnas upp till 60 nationaliteter i vissa skolor.
Man jämför ofta med Finland. Finland har inte detta jättelika segregationsproblem, då de tagit emot förhållandevis få flyktingar och fortfarande¨är ganska homogent jämförelsevis. Dessutom har de en statlig, sammanhållen skola och har inte släppt iväg en av de viktigaste samhällspelarna till marknadens ohämmade krafter.
Jan Björklund ser problemen, men han vågar inte (får inte för storebror M?) släppa sin ideologiska bindel för ögonen och se att skolan som privat lekstuga gör Sverige till en ointressant utbildningsnation.

Björklunds felsyner

Björklund har rätt i en hel del när det gäller skolan. Men han bortser från stora delar av verkligheten.
Han tittar på den finska skolan och menar att de har så goda resultat för att lärarna fortfarande åtnjuter stor respekt i det finländska samhället. Men han ser inte hur befolkningssammansättningen ser ut. I Finland finns relativt få invandrare i förhållande till befolkningen som helhet. I vissa svenska skolor talas tiotals språk och många elever har inte hunnit tillägna sig tillräckligt med svenska innan de placeras i en vanlig klass. Det påverkar inte bara den enskilda eleven utan också den omgivande klassen.
Björklund vill att man ska börja skolan tidigare, han har t o m talat om femåringar. Det finns säkert femåringar som är skolmogna, framför allt flickor. Men det talas aldrig om att vissa (särskilt pojkar) inte är skolmogna ens vid åtta års ålder. Förr gjordes skolmognadsprov och man lät dem som inte klarade provet stå över ett år. Det gynnade säkert de flesta barn (och kanske slapp de då få någon bokstavskombination typ ADHD stämplad på sig), men för många föräldrar kanske det är svårt att ta.
Betyg är Björklunds käpphäst. Det är ett faktum att betyg gynnar och stimulerar de duktiga, men kan sänka dem som har svårigheter. Skriftliga omdömen i kombination med utvecklingssamtal är att föredra åtminstone till årskurs 6. Tycker de skriftliga omdömena och samtal ska fortsätta i högstadiet, men att de kan kombineras med betyg också. Då blir det tydligare för eleven vad bokstavs- eller sifferkombinationen står för (om man nu kan bestämma sig för vilket system man ska ha). Betyget handlar mer om att ha ett urvalsinstrument till gymnasiet, men i privatiseringens spår avgör väl ändå annat idag (de s k friskolorna får ju välja bort elever).
Däremot håller jag med Björklund om att när man ser hur det ser ut i vissa skolor, lite ordning och reda och disciplin faktiskt behövs (t ex att inte svära åt andra elever och lärare, använda mobilen på lektionerna etc) Förstod inte Maria Wetterstrands tal om kreativitet i en TV-debatt häromdagen som någon slags motsats till detta. Vem kan vara kreativ i ett rörigt och stökigt klassrum?