EU-Kommissionen vill ha solidaritet

Just nu diskuteras vem som kommer att ge upp först av länderna inom eurosamarbetet. Intressant nog är de som tippas Tyskland och Finland. De stabila ekonomierna har fått nog. De vill inte längre betala för sina slarvigare grannar söderut.
För det är hela tiden det som Kommissionen desperat föreslår.
"Det synnerligen bisarra och märkliga förslag som EU-kommissionen presenterat handlar alltså om att skulderna inom eurozonen ska vara gemensamma och inte ansvaras nationellt, av varje medlemsstat var för sig utifrån sitt ekonomiska ansvarstagande eller brist på det samma. För att man tillhör samma valuta är det inte ett självklart och logiskt samband att länder som sköter sig ska betala för de som struntar i att göra det, som låter den egna statens utgifter skena och inte bryr sig om att ha infört en effektiv och någorlunda rättvis skatteuppbörd. "som Lennart Sackredeus skriver i ett inlägg på Brännpunkt i SvD idag.
Om Tyskland backar ur kommer euron att falla som ett korthus, spår Sackredeus. Dessvärre kommer inte bara de som bor i korthuset att drabbas, utan också vi andra, trots att vi inte varit med i lekstugan.
Det är inte alltid kul att få rätt.

FP - högersväng i skymundan

I skuggan av socialdemokraternas kris håller folkpartiet landsmöte. Ingen verkar bry sig särskilt om detta, vilket visar vilken liten vikt man lägger vid småpartiernas olika politiska yttringar.
Men tidningen Fokus har gjort ett större reportage om Jan Björklund och ett parti i kris, som man skriver.
De menar att folkpartiet numera enbart är förknippat med skolfrågorna. Och det kanske är tur för dem det, med tanke på vad de i övrigt står för, nämligen:
- bort med turordningsreglerna i LAS
- lägre ingångslöner för ungdomar
- förlängd provanställning
- utbyggd kärnkraft
- medlemskap i valutaunionen EMU

Ja, som sagt håll er till skolan, Jan.

Ett par positiva saker finns ändå att säga (folkpartiet är ju kluvet).
Man vill skärpa Sveriges vapenexport (fast inte Carl B Hamilton) och man talar om en human flyktingpolitik (vad nu det innebär, med tanke på vad som tidigare kommit fram från det hållet).

EU skapar social oro i Europa

”Den europeiska unionen måste bli social annars kommer den aldrig att skapas”, sa en gång president François Mitterrand, citerar Olle Svenning idag i Aftonbladet. Tyvärr skapades den ändå, under de allra sämsta former sett ur de europeiska löntagarnas perspektiv. Och värst av alla har medborgarna i de länder som är med i EMU. Minsta ekonomiska kris och de får omedelbart känna inpå bara skinnet hur välfärden urholkas. EU är och har alltid varit ett kapitalistiskt projekt. Det kom till för att pengar lättare skulle kunna flyttas över gränserna.
Till slut fick man till en valutaunion som inte på något sätt tagit hänsyn till förhållandena i de olika medlemsstaterna. EUs själva idé är ju inte välfärd utan att stabilitetspakten följs. Och nu bygger det rika Europa vidare med gemensam utrikespolitik och egen president (odemokratiskt vald). Det är ju ingen tillfällighet att Sverige deltar i ett krig för första gången på 200 år. EU och NATO är ett när det kommer till kritan.
Man behöver inte ha gemensam valuta och utrikespolitik för att lösa världens gemensamma problem. Det krävs ändå ett bredare samarbete än i EU för det som vi gemensamt behöver ta tag i. Och att göra länder i Europa fattigare, med ökad social oro som följd, kommer på intet sätt att minska världens kriser.

Bakbundna i EMU

Plötsligt har EMU-debatten blivit aktuell igen. Märkligt nog just som euron ligger sämre till än någonsin. Olle Svenning, Aftonbladet, hänvisar till EMU-experten Lars Calmfors och skriver att denne inte hittar ett enda politiskt eller ekonomiskt argument för att gå med i EMU. Men säger att vi ändå bör göra det av solidariska skäl.
Det är verkligen det bästa beviset på att vi lever i en nyliberal marknadsekonomi. Vi ska vara solidariska med finansmarknaderna och bankerna, med börser och aktiehandlare. Solidaritet med de människor som drabbas av den spekulationsekonomi som nu välter människors vardagsliv över ända över hela världen, är det inte tal om.
Att gå med i EMU skulle ytterligare minska Sveriges möjligheter att föra en självständig ekonomisk politik. Att lämna ifrån sig den ekonomiska makten, som är ett samhälles viktigaste styrmedel, är ju helt sanslöst. Och det ser man ju nu i de länder i Sydeuropa som är tvungna att anpassa sig till de stora EU-ländernas ekonomiska politik.
Varje försök att införa euron i detta land måste starkt motarbetas.