Demokrati tar tid

Den arabiska våren har blivit höst. Några diktatorer har fallit (en del med benäget bistånd från väst som fått chansen att kasta lite bomber igen), men nya står ständigt på kö.
Den demokrati det twittras om i sociala medier verkar vara svårvunnen IRL. Demokrati är ju inte heller bara parlamentariska val. Det är också yttrandefrihet, fria medier, personlig frihet, ja kort sagt att man lever upp till de mänskliga rättigheterna.
I själva verket lever ganska få länder upp till dem, inte ens Sverige på alla plan (långa häktningstider och att hålla asylsökande med barn i fängsligt förvar t ex). Ändå hör vi till de bästa demokratierna i världen.
Just nu pågår en twitterkampanj för Ukraina ledd av Carl Bildt. Världens ledare har hängt på. Visst är det viktigt att människorna i Ukraina får ta ställning till sin framtid själva. Dock förskräcker tidigare försök och diverse korrupta ledare har kommit och gått.
Det gamla Sovjet har långt till fullgod demokrati på många plan. De nya republikerna har ingen erfarenhet alls av ett sådant system, liksom inte heller de arabiska länderna. Det tog tid här. Det kommer det att göra där också.
Vår demokrati är inte ens hundra år. Det kan vara bra att komma ihåg ibland.

Arabisk vår blir höst för många kvinnor

Syriens ledare hoppas fortfarande slå ner upproret i landet. För andra har det gått bättre i så motto att de blivit av med sina diktatorer.
Egypten har t o m börjat sin valprocess. Den dystra insikten är väl att den arabiska våren går mot höst. De religiösa verkar ta hem spelet; 25 procent har röstat på ett ultrareligiöst parti som vill införa sharialagar. Det Muslimska Brödraskapet uttrycker sig mer försiktigt, men vi minns ju ayatollah Khomeinis triumftåg efter shahens fall i Iran. Och det landet har inte direkt rosat den demokratiska marknaden sen dess.
Jag skrev ett inlägg om risken med att alltför snabbt hylla allsköns rebeller, men självklart måste varje lands demokratiska val accepteras. Vi minns också alltför väl EUs hycklande agerande när Palestina på västvärldens uttryckliga begäran höll val. Hamas vann och plötsligt gällde inte de demokratiska spelreglerna längre utan EU utlyste bojkott.
Dock lär kvinnokampen behöva fortsätta i de arabiska länderna länge än.