Demokrati tar tid

Den arabiska våren har blivit höst. Några diktatorer har fallit (en del med benäget bistånd från väst som fått chansen att kasta lite bomber igen), men nya står ständigt på kö.
Den demokrati det twittras om i sociala medier verkar vara svårvunnen IRL. Demokrati är ju inte heller bara parlamentariska val. Det är också yttrandefrihet, fria medier, personlig frihet, ja kort sagt att man lever upp till de mänskliga rättigheterna.
I själva verket lever ganska få länder upp till dem, inte ens Sverige på alla plan (långa häktningstider och att hålla asylsökande med barn i fängsligt förvar t ex). Ändå hör vi till de bästa demokratierna i världen.
Just nu pågår en twitterkampanj för Ukraina ledd av Carl Bildt. Världens ledare har hängt på. Visst är det viktigt att människorna i Ukraina får ta ställning till sin framtid själva. Dock förskräcker tidigare försök och diverse korrupta ledare har kommit och gått.
Det gamla Sovjet har långt till fullgod demokrati på många plan. De nya republikerna har ingen erfarenhet alls av ett sådant system, liksom inte heller de arabiska länderna. Det tog tid här. Det kommer det att göra där också.
Vår demokrati är inte ens hundra år. Det kan vara bra att komma ihåg ibland.

Det är för mycket som inte fungerar

Det är för mycket som inte fungerar. Jag läser tidningarna och konstaterar att regeringen missköter det mesta.
- Man låter bankerna blåsa upp lånebubblan. Borg ropar till då och då, men gör inget. Skattebetalarna står för notan.
- Sjukvården är i total kris. Överfulla sjukhus medan vårdcentraler överetableras i storstadsområden. Ett enda ord är svaret på denna kris: SPARA MERA! Det är uppenbarligen så att skattemedlen hellre ska gå till vinster i vården än till verksamheten. Och om ett av problemen är brist på sjuksköterskor för att de inte finner sig i de låga lönerna, kanske man ska höja lönerna. Hört talas om att efterfrågan brukar höja priset.......?
- Skolan är också i kris. Elevernas studieresultat sjunker. Skolor startas och läggs ned med en kortsiktighet som saknar motstycke. Ingen verkar kunna läsa prognoser för elevutvecklingen på olika orter. Och trots att man vet att mindre klasser och fler lärare och annan skolpersonal skulle leda till en mer positiv utveckling är budet ändå: SPARA MERA!
- Äldreomsorgen ska vi inte tala om. De äldre kan på vissa håll välja mellan femtielva företag, varav hälften är oseriösa och missköter antingen sin uppgift eller sin personal. Men våra skattepengar får de.
- Privatiseringen av ett antal för befolkningen viktiga tjänster har lett till totalt kaos och enorma fördyringar. Tågen kommer sällan i tid om man nu lyckas köpa en biljett med de alltmer tillkrånglade systemen. Apoteken försvinner från landsbygden, där lönsamheten är låg.
- De statliga företag som finns kvar missköts av regeringen och de dåliga affärerna avlöser varandra. Telia och Vattenfall är de senaste exemplen. Korruption och överbetalda chefer är legio. Verksamheten är underordnad och personalen en belastning som man helst gör sig av med vid minsta nedgång i kvartalsrapporten.
- Förändringarna i sjukförsäkringen har lett till förödande konsekvenser för sjuka människor och kostnaderna för socialbidrag stiger medan utsatta människor hamnar på bar backe. Detsamma gäller a-kassan. Utanförskapet växer.
- Bostadsbristen ökar i hela landet. Regeringens svar på detta är att göra det dyrare att bo i andra hand. Ocker blir legio. Trots att det är hyresrätter som behövs, fortsätter merparten av de bostäder som byggs att vara bostadsrätter. Människor ska tvingas ta stora lån för att bo och vara skuldsatta genom livet. Vad händer om man blir arbetslös? Att subventionera hyresrätter och därmed samhällsnyttan är helt främmande för regeringen.
- Asylsökande ska minska, men arbetskraftsinvandring till låglönebranscher välkomnas. Lönedumpning minskar fackets inflytande.
Och i slutändan går hela politiken ut på att gynna de redan välbeställda. Kan det bli tydligare?

Nyanländ på den tomma marknaden

Nu har lille Billström kommit på en strålande idé. Asylsökande ska få arbeta från första dagen (DN Debatt 9/6)det underlättar integrationen. Återigen denna märkliga allianssyn att det är bara är att gå ut där på arbetsmarknaden, där jobben som står som spön i backen och arbetsgivarna bara väntar på att sjuka och nyss anlända icke svensktalande ska söka dem.
Här finns ingen insikt om att svenska arbetsgivare i väldigt liten grad söker invandrad arbetskraft. Tvärtom vittnar väldigt många invandrare som redan finns här och talar svenska, om att de blir bortsorterade redan pga sina namn. Om jobben ska bli fler är det väl hos arbetsgivarna man ska sätta in insatserna.
De nyanlända asylsökande kan nog bara räkna med att få jobb hos redan anlända landsmän som råkar ha ett eget företag. Och så växer segregationen och vårt samhälle delas upp, likt New York, i olika små ghetton där olika nationaliteter och kulturer lever sitt lilla liv. Men i New York bor fler människor än i hela Sverige. Vi har helt enkelt inte råd med en sådan utveckling.