Positiva budskap måste bli den nya trenden

Jag har börjat misströsta. Misströsta om vår tid och vart den leder oss. Internationellt med populister i nästan alla europeiska länder och den värste av dem alla - Donald Trump i USA. Nyliberalism också i vårt land, trots en socialdemokratisk regering (+ lilla MP). Och handlingsförlamning när det gäller att ta itu med klimatmålen. Johan Rockström i TV igår var knappast uppmuntrande.

Men så... läste jag Katrine Marchals krönika i AB idag om Justin Trudeau, Kanadas premiärminister och hur han med positiva budskap (som sen omsätts i handling) fick Kanadas liberaler att gå från bottenläge till premiärministerposten på fyra år.

Jag vet att positiva budskap går hem. Jag var initiativtagare till den svenska kampanjen för millenniemålen mellan 2001-2005. De åtta millenniemål som FN antog år 2000 och som skulle vara uppnådda 2015. Huvudmålet var att halvera världens fattigdom (på global nivå) till 2015. Kampanjens slagord var "Det är möjligt att halvera fattigdomen till 2015". Och det lyckades världen faktiskt med, mycket därför att det fanns uppföljbara mätbara mål att arbeta med.

Alla de åtta målen har inte uppnåtts, men alla har gått framåt sen basåret 1990. 

Vad jag märkte när jag jobbade med denna kampanj var att folk blev glada av att höra detta. Så mycket positivt hade redan gjorts och gjordes framöver som aldrig kom fram. Medierna koncentrerar sig ju alltid på elände. 

Och så är det nu också. Vi får höra så lite om framsteg och positiva visioner, inte minst från politiker (undantag Jonas Sjöstedt) att vi tappar tron på framtiden.

Naturligtvis måste vi rapportera om krig och katastrofer. Men de måste vägas upp med nyheter om sådant som går framåt också.

Kritisera Etiopien hårt för brott mot mänskliga rättigheter

Det är mycket glädjande förstås att journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye frisläppts ur etiopiskt fängelse. Carl Bildt beskriver det diplomatiska arbetet i sin blogg. "Under samtalet berördes också den ömsesidiga strävan efter bättre relationer mellan våra bägge länder." ,skriver han bl a.

Det vore dock ytterst olyckligt om detta frigivande leder till mer bistånd eller andra förmåner. Inte minst efter avslöjandet om bluffvideon som användes vid rättegången för att fälla Persson och Schibbye.
Etiopien är och har alltid varit en brutal diktatur, alltifrån Haile Selassie och framåt. Den nu avlidne premiärministern införde dessutom begränsningar i enskilda organisationers möjligheter att verka i landet. Så länge detta gäller finns ingen som helst anledning att mildra tonen mot regimen i landet. Vi ska inte tacka och bocka för att de släppte journalisterna, vi ska kritisera att de bröt mot de mänskliga rättigheterna genom en rättegång med falska bevis.

Carl Gustav - Sveriges Berlusconi

Kungen är på tapeten igen. Sanningen och verkligheten kommer alltid ikapp, särskilt lögner. Idag skriver Aftonbladet att kungen var medveten om att hans bästa vän, Anders Lettström, förhandlade med den organiserade brottsligheten för att dölja att kungen varit på stripklubb och deltagit i annat manligt festande.
Inte ens det faktum att han varit det eller varit otrogen är egentligen intressant, det förvånar väl ingen. Kungen har väl aldrig gett något seriösare intryck.
Det som är allvarligt i detta är de kriminella kontakterna å hans vägnar. Kungen är trots allt Sveriges statschef. Man får osökt associationer till en annan ökänd kvinnojägare med dubiösa kontakter - Italiens f d premiärminister Berlusconi.
Man kan hoppas att också i det svenska fallet man snart kan sätta före detta framför Carl Gustavs titel.

Sätt Berlusconi i karantän

Berlusconi blir kvar som Italiens premiärminister. Han har själv fixat till reglerna så det blir så. Han anklagas nu också för att ha köpt röster vilket "ska utredas". Hur många gånger har hans korruption utretts utan att det lett till något?
Och hur kan EU ställa krav på minskad korruption i utvecklingsländerna så länge man har en sådan man i sina led? Att låta EU bestämma om de ministrar som ingår i ministerrådet kan platsa där eller inte kanske vore en god regel. Personer som är föremål för rättslig undersökning borde åtminstone hamna i någon form av karantän.
Det kanske skulle sätta press på länders regeringar att se till att inte halvskumma element som kommit till makten på ojusta sätt kan påverka EU.