Carl Gustav - Sveriges Berlusconi

Kungen är på tapeten igen. Sanningen och verkligheten kommer alltid ikapp, särskilt lögner. Idag skriver Aftonbladet att kungen var medveten om att hans bästa vän, Anders Lettström, förhandlade med den organiserade brottsligheten för att dölja att kungen varit på stripklubb och deltagit i annat manligt festande.
Inte ens det faktum att han varit det eller varit otrogen är egentligen intressant, det förvånar väl ingen. Kungen har väl aldrig gett något seriösare intryck.
Det som är allvarligt i detta är de kriminella kontakterna å hans vägnar. Kungen är trots allt Sveriges statschef. Man får osökt associationer till en annan ökänd kvinnojägare med dubiösa kontakter - Italiens f d premiärminister Berlusconi.
Man kan hoppas att också i det svenska fallet man snart kan sätta före detta framför Carl Gustavs titel.

Befria kungafamiljen!

Alla som sett programmet "Året med kungafamiljen" måste vid det här laget inse vilken totalt ointressant institution kungahuset är. Man kritiserar programmet för att det inte tar upp alla problem kungafamiljen haft under året, men SVT förklarar att syftet med programmet är att visa på kungahusets officiella arbete under året.
Men då kan man verkligen fråga sig vad de gör för nytta för de skattepengar vi öser över dem. Idel resor och invigningar där de klipper band och säger några ord (när det gäller kungen och Carl Philip dessutom taffligt framförda). Inga beskrivningar av eventuella resultat av deras medverkan i något sammanhang förutom att "förgylla tillfället". Ingen som får yttra sig över nyttan med att en kunglig person är närvarande. Istället människor som framför devota åsikter om hur "underbara" kungligheterna är.
Silvia sysslar ändå med något vettigt i sin kamp mot sexuellt utnyttjande av barn och mot människohandel. Det är symptomatiskt att kungens kommentar vid besöket i Brasilien är att han aldrig tänkt på detta förr. Det är skämmigt att ha en så ignorant statschef.
Man kan undra hur den arma Daniel, som ändå verkat ha en viss framåtanda, ska stå ut med att resten av livet stå stelt leende bredvid sin hustru när hon klipper band och säger något till intet förpliktande. Och hur kan hon, som verkar vara en intelligent och engagerad person, stå ut i denna gammalmodiga roll?
Nej, frige dem så snart som möjligt, till ett normalt liv, där de kan utnyttja sin potential till något vettigt.

Äkta kärlek berör och behövs

Monarki går emot alla mina principer. Det är motsatsen till demokrati. Dessutom har vi en nolla till statschef.
Ändå tittade jag på bröllopet på TV igår. Det är inte ofta, för att inte säga aldrig, som man får gå på bröllop med den högsta sociteten. Kungahuset hade verkligen satsat på öppenhet.
Men oavsett vad man tycker om monarkin och annat fjäsk, oberörd kunde man inte vara. Daniels tal till sin hustru var det vackraste jag hört.
Kanske är det så att vi attraheras av en saga som blir sann för en gångs skull. Att så många gillar det här för att sagorna om prinsen som får gifta sig med prinsessan och får halva kungariket, ändå ligger och gror i allas vår folksjäl. Att en sådan saga kan förverkligas ger också hopp om att andra sagor kan bli sanna. Det skapar kollektiv glädje och en positiv känsla i samhället, vilket vi mer än väl kan behöva (tyvärr lär det väl gynna den sittande regeringen).
För mitt i allt det ceremoniella kungafjäsket, alla glittrande tiaror och blänkande siden, såg man äkta kärlek. I bästa fall ser vi och känner det i vår omgivning, men det är inte ofta vi ser det på TV (där det mest är våld, både äkta och fiktivt) och just det känns viktigt att ta till sig.
Sen får man hoppas att detta par lämnas ifred ett tag.