Talmansrollen tappar värdighet

Tittade på riksdagens öppnande idag. Det kändes märkligt när de tre talmännen (och en kvinna) gick upp på podiet. Urban Ahlin, helt otippad i denna roll, men den är tillräckligt prestigeladdad för att han ska avstå från utrikesministerposten. Tobias Billström, licensskolkaren med en hel räcka av främlingsfientliga uttalanden i bagaget. En Ehrlichman/Haldeman som kunde göra smutsjobbet när moderaterna skulle blidka sina främlingsfientliga väljare. Men det hjälpte inte och på podiet stod nu "the real thing" i rasistbranschen, Björn Söder, andre vice talman. En högst deprimerande syn. Istället för att åka dit för hets mot folkgrupp har han fått ett av Sveriges mest prestigefyllda uppdrag. Man mår illa.

PS Peter Jöback stod för underhållningen vid mötets öppnande (varför nu underhållning skulle behövas) och han sjöng bl a sin gamla slagdänga "Guldet blev till sand". Var det månne en sammanfattning av de senaste mandatperioderna?

Carl Bildt räddar Arkelsten

Nu har Sofia Arkelsten blivit ny ordförande i utrikesutskottet. Det är ju som hittat för en person som försökt slå i folk att moderaterna kämpade mot apartheid. Men hon kanske trode på det också.
Det är väldigt fräckt att sätta en helt oerfaren person på en sådan här post. Det blir ju också märkligt för övriga ledamöter i utskottet, vilket både Urban Ahlin (s) och Bodil Ceballos (mp) gett uttryck för.
Men sedan spelar det kanske ingen roll, det är ju ändå Carl Bildt som styr allting, det märker jag eftersom de borgerliga ledamöterna som är missnöjda blir allt fler. Det konstaterar Urban Ahlin och det blir väl Arkelstens räddning. Hon kan alltid luta sig mot HSA, Han som vet allt.

Dags för partisplittringar?

"Dags att byta ut Urban Ahlin" skriver AB i dagens ledare. Ja, om det bara gällde honom. Men i valrörelsen och dess efterdyningar har vi sett en hel hop med s k socialdemokrater vars åsikter tycks passa betydligt bättre hos moderaterna.
Vi som vill se ett vänsteralternativ i svensk politik kallas traditionalister och i ordet läggs en nedlåtande ton om brist på framtidsvision och förnyelse. På vilket sätt en återgång till ett förkrigs-Sverige, med massarbetslöshet, skatter som gynnar de rikaste, subventioner för hemhjälp m m, skulle stå förnyelse har jag ännu inte begripit. Men de som beskriver de s k nya moderaternas linje som något nytt är inte bara kortsiktiga framåt utan saknar också historiskt perspektiv.
Kanske vore en partisplittring det bästa för vänsterns partier. Att vänstersossar och de inom V som tröttnat på tjatet om kommunism kan slå sig samman och bilda ett brett vänsteralternativ, med jobb, miljö och välfärdsfrågor och en samhällelig helhetssyn i fokus.
Fast det påstår ju alla att de har......