Alliansen rasar och sossarna velar

Det går inget vidare för regeringen i opinionsmätningarna just nu. I den senast refererade har kd sjunkit till 2,4 procent, ett nytt bottenrekord.
Reinfeldt tycker plötsligt att regeringen granskas för mycket och att oppositionen kommer undan för lättvindigt (finns inte mycket att granska där heller). Alliansens snart sex år vid makten bör dock granskas än hårdare. Det måste bli tydligt vilket slags samhälle de har skapat (om det nu undgått någon). Det är förstås också viktigt att i tid få veta vad oppositionen egentligen vill. Sossarna fortsätter vela. Tror de skulle behöva en partisplittring, nu blir det varken hackat eller malet.

Dags för partisplittring

Och Juholtkritiken fortsätter. Men Mona Sahlin har rätt när hon säger: Krisen är djupare än Juholts fadäser och började långt tidigare.
I själva verket började socialdemokraternas kris när man förnyade partiet i slutet på 80-talet och tog några raska steg åt höger. Vi fick ändå en borgerlig regering 1991, för tycker man höger röstar man på något högerparti. Den regeringen körde omedelbart ekonomin i botten och sossarna fick den jobbiga uppgiften att sanera ekonomin. Men man slog också in på privatiseringens väg. Borgerligheten hade dåligt rykte i finanshanteringen så Persson fick sitta kvar 1998 och också 2002 (kanske för att den självklara efterträdaren blev mördad och partiet och väljarna försökte hålla ihop sig). 2006 hade dock väljarna tröttnat på Persson. Och de nya moderaterna lockade med ord som den gamla socialdemokratin använt.
Det visade sig vara ett lyckokast. Äntligen några som vågade använda ord som arbetslinje, solidaritet och rättvisa.
Nu vet inte sossarna inte längre vad de ska göra. Högersossarna vill fortsätta på sin inslagna högerväg, men Juholt slog an en annan ton i sitt öppningstal. En ton som gav eko i ökande opinionssiffror. Men den högeranstuckna partiklicken i Stockholm vill inte köpa detta. Sedan har Juholt själv strulat till resten med sitt velande. Men det är inte så konstigt, när falangerna verkar stå så långt ifrån varandra.
Jag har sagt det förr, men jag säger det igen: det kanske är dags för en partidelning. Högergänget går till alliansen, vänstergänget slår sig ihop med vänsterpartiet. Så får vi se var det svenska folket egentligen står.

Dags för partisplittringar?

"Dags att byta ut Urban Ahlin" skriver AB i dagens ledare. Ja, om det bara gällde honom. Men i valrörelsen och dess efterdyningar har vi sett en hel hop med s k socialdemokrater vars åsikter tycks passa betydligt bättre hos moderaterna.
Vi som vill se ett vänsteralternativ i svensk politik kallas traditionalister och i ordet läggs en nedlåtande ton om brist på framtidsvision och förnyelse. På vilket sätt en återgång till ett förkrigs-Sverige, med massarbetslöshet, skatter som gynnar de rikaste, subventioner för hemhjälp m m, skulle stå förnyelse har jag ännu inte begripit. Men de som beskriver de s k nya moderaternas linje som något nytt är inte bara kortsiktiga framåt utan saknar också historiskt perspektiv.
Kanske vore en partisplittring det bästa för vänsterns partier. Att vänstersossar och de inom V som tröttnat på tjatet om kommunism kan slå sig samman och bilda ett brett vänsteralternativ, med jobb, miljö och välfärdsfrågor och en samhällelig helhetssyn i fokus.
Fast det påstår ju alla att de har......