Dags för partisplittring

Och Juholtkritiken fortsätter. Men Mona Sahlin har rätt när hon säger: Krisen är djupare än Juholts fadäser och började långt tidigare.
I själva verket började socialdemokraternas kris när man förnyade partiet i slutet på 80-talet och tog några raska steg åt höger. Vi fick ändå en borgerlig regering 1991, för tycker man höger röstar man på något högerparti. Den regeringen körde omedelbart ekonomin i botten och sossarna fick den jobbiga uppgiften att sanera ekonomin. Men man slog också in på privatiseringens väg. Borgerligheten hade dåligt rykte i finanshanteringen så Persson fick sitta kvar 1998 och också 2002 (kanske för att den självklara efterträdaren blev mördad och partiet och väljarna försökte hålla ihop sig). 2006 hade dock väljarna tröttnat på Persson. Och de nya moderaterna lockade med ord som den gamla socialdemokratin använt.
Det visade sig vara ett lyckokast. Äntligen några som vågade använda ord som arbetslinje, solidaritet och rättvisa.
Nu vet inte sossarna inte längre vad de ska göra. Högersossarna vill fortsätta på sin inslagna högerväg, men Juholt slog an en annan ton i sitt öppningstal. En ton som gav eko i ökande opinionssiffror. Men den högeranstuckna partiklicken i Stockholm vill inte köpa detta. Sedan har Juholt själv strulat till resten med sitt velande. Men det är inte så konstigt, när falangerna verkar stå så långt ifrån varandra.
Jag har sagt det förr, men jag säger det igen: det kanske är dags för en partidelning. Högergänget går till alliansen, vänstergänget slår sig ihop med vänsterpartiet. Så får vi se var det svenska folket egentligen står.

Tillfällig glädje över S

Det var en tillfällig glädje att höra Juholts installationstal. Sen dess har förvirringen bara tilltagit. Han har tillsatt en högerprofil som finanstalesman. Waidelich är för euron, vinst i offentlig sektor, rut- och rot och allt vad det heter. Nu meddelar Aftonbladet att Juholt är för licensjakt på varg. Ja, han tillhör väl riksdagens jaktklubb. Sen är han ju för kärnkraft också. Vänsterprofilen har snabbt suddats ut och sossarna verkar lika liberala som tidigare. Ikväll i Agenda frågas han ut. Men det verkar som om vänstern har mycket att hämta här, dvs om man byter partiledare.

Vem vinner vänsterträtan?

Vilken öken Sahlin, skriver Aftonbladet, i sin eviga Mosa Mona-kampanj. Denna gång lyfter man fram författaren Christer Isaksson, som hävdar att Mona Sahlin står för långt åt höger. Och det gör hon ju! Hon och hela S-ledningen.
Vänstersossarna sviker partiet för att det är för borgerligt. Samtidigt sviker vänsterfolket V för att de gått in i en koalition överhuvudtaget. Och vilka går segrande ur den striden?
Problemet är att nu handlar det inte om någon intern vänsterträta. Det handlar om hur vårt samhälle ska se ut i framtiden. För om alliansen får hållas fyra år till kommer Sverige att vara oåterkalleligt förändrat; det mesta privatiserat och utförsålt. Välfärdens kärna ett minimalt socialbidrag så att folk inte svälter.
Och på sofflocken ligger "det sovande folket".