Det otillfredställda näringslivet

Nu ska Annie Lööf skapa lite goodwill för sig själv mitt i drevet och följer nu Reinfeldts förslag om att sänka bolagsskatten. Men tror någon att näringslivet låter sig nöja. Nej, ännu viktigare att sänka skatterna för ägarna menar de. De ger sig säkert inte förrän varenda tänkbar skatt är sänkt och miljöskatterna är tydligen allra värst.
Samtidigt snurrar räntesnurrorna vidare. Två miljarder i skatt undanhålls staten bara genom höga internräntor som kan skapa skatteavdrag, enligt SvD Näringslivs granskning. Vi vet ju redan att Volvo inte betalar någon skatt. Så det är klart att sänkt bolagsskatt inte betyder så mycket för dem, som att ägarna får en skattesänkning på den vinst de gjort sig genom avancerad skatteplanering.
Mycket vill ha mer. Att producera så lite som möjligt för så stort vinst som möjligt är kapitalisternas recept.

Skattesänkning - alliansens paradgren

Det blir allt tydligare vilka regeringen vill gynna. Nu föreslår de ett antal skattesänkningar för företagare. Bland annat föreslås att alla som tjänar över 85 600 kr i månaden per automatik ska kallas expert och därmed ha rätt till skattesänkning. Detta i kombination med att "höja schablonbeloppet i förenklingsregeln och införa ett tak för hur stor utdelning som ska beskattas som lön". Enligt alliansen ska det underlätta för företagare att öka både utdelning och lönsamhet, "samtidigt som de slipper ägna sig åt olika skattekonstruktioner", som det uttrycks. Slipper skatteplanera m a o. Dessutom ska företagen få rätt att dra av "kostnader för utgifter och forskning även om detta inte hör till företagens kärnverksamhet". Men härligt, då kan man ha ett litet billigt biprojekt av något slag, som man kan hänvisa till för att få dra av ännu mer för. Ja, skattesänkning är regeringens paradgren. Bara skatterna räcker till att betala de riskkapitalister som har hand om vård, skola och omsorg är Anders Borg nöjd.

Rödgröna mindre toleranta mot fiffel

I den eviga kampanjen mot Mona Sahlin har nu Expressen hittat ett nytt grepp för att återigen få påminna om den s k Tobleroneaffären på 90-talet. Man kan åter tala om Mona Sahlins låga förtroende och på nytt erinra om en affär som knappast är värre än att strunta i TV-licensen (Tobias Billström, m) eller använda svart barnflicka (Reinfeldt).
Har man inga egna argument för sin sak måste man ta till olika skrämselspöken. Det behöver inte de rödgröna. De kan bara peka på hur alliansen ökat klassklyftorna, ruinerat svensk ekonomi så att vi nu återigen har underskott (men det kallar Borg framgång. Det är dock inte hans förtjänst att Sverige klarat finanskrisen så pass bra. Vi hade ett utmärkt utgångsläge när socialdemokraterna och dess stödpartier överlämnade en ekonomi med överskott, som alliansens skattesänkningar nu gröpt ur).
Tyvärr är det så att de rödgröna är mycket hårdare mot sina ledare när de inte sköter pengarna ordentligt (Sahlin och Schyman), medan många borgare har en mycket lättsammare attityd till skatteplanering, svart arbetskraft etc. Att komma undan skatt är en självklarhet för många höginkomsttagare. Inget att bli upprörd över. Lars Tobisson var nolltaxere under hela sin politiska karriär, ändå hade han mage att ha synpunkter på skatterna. Han behövde inte avgå för det. Men många socialdemokrater har fallit på detta, t ex Ove Rainer och Sigvard Marjasin.
Men om man som rödgrön ogillar Mona Sahlin för tobleroneaffären, tänk då på hur lättvindigt alliansen handskas med våra skattemedel, som går till riskkapitalbolag som sköter våra skolor,
som säljer ut allmän egendom till underpris etc. Detta kommer att fortsätta med dem vid rodret. Att inte rösta för att man inte gillar Mona Sahlin är att göra Sverige en otjänst.