Idag är politik att vela

Det är inte bara idag vi minns Olof Palme. Och det är verkligen inte bara i samband med mordet man tänker på honom. I dagens fesljumma politik framstår han som ett under av vitalitet och handlingskraft.
Ibland känns det som om tiden upprepar sig. När borgarna 1976 tog över regeringsmakten verkade de helt oförberedda. För det mesta trätte de inbördes och politiken fortsatte till större delen i samma spår som före valet. Trots att de tre borgerliga partierna då kritiserat den socialdemokratiska regeringen för en stor del av dess politik, bedrev de ungefär samma politik själva. Eller snarare lät saker fortsätta medan de undrade vad de egentligen skulle göra med sin nyvunna makt.
Ungefär så ser det ut nu också. Fast tvärtom. Socialdemokraterna återtog makten i förra valet efter åtta borgerliga år där välfärden sakta smulades sönder. Nu ska de regera med miljöpartiet, vilket de verkar ha ganska litet gemensamt med. Så istället för att följa Palmes devis "politik är att vilja" verkar det snarast som om politik är att vela. Och folk upplever att inget händer, trots att de borde ha öppet mål. Vad hindrar dem från att göra alla de investeringar som behövs (Ok för att de hade en borgerlig budget första året). Men ingen nytändning syns, eller så är den borgerliga mediehegemonin så total att inga andra budskap än de borgerligas syns.
Detta avspeglas också i opinionen. Väljarna flyr till moderaterna eller SD och de som vill något till V. Moderaterna är största parti för att de övertagit SDs politik. Det minskar ju SDs stöd, men det är ju än värre om moderaterna står för samma sak som SD.
Vi inte bara minns Olof Palme, vi saknar honom.

Pengar ska arbeta, inte ligga i lador Magdalena

Regeringen kritiseras ner i skorna och inte bara av oppositionen. Näringslivet är i uppror, men det var väl bara väntat. Allt som innebär förändring från nuläget skapar ju panik hos ett näringsliv som glidit runt på en räkmacka i åtta år.
Magdalena Andersson får berättigad kritik från LO för att budgeten är så lik den förra regeringens. Ladorna är tomma, säger hon, men hon kommer inte för inte från samma skola som Anders Borg.
Men det är faktiskt satsa man behöver om det ska bli någon positiv förändring i jobbstatistiken. Investeringar kan kräva lån, det vet varje företag. Var nu inte så försiktig som hr Borg (som gjorde slut på pengarna utan att investera i något annat än redan rikt folks plånböcker). Se till att järnvägen börjar fungera med en stor satsning på underhåll och utbyggnad. Se till att kommunerna får rejält med pengar att satsa i vård, skola och omsorg. Och inte minst behövs satsningar i omställningen mot ett mer miljö- och klimatmässigt samhälle.
Någon fullträff har väl regeringen ändå fått in. Som t ex att ta bort Arbetsförmedlingens krav på att arbetslösa ska söka varje ledigt jobb vare sig man har kompetens för det eller inte. Här sparas pengar inte bara på AF, utan också för företagen som nu inte behöver gå igenom irrelevanta ansökningar. Och AF kan ägna sig åt att faktiskt försöka hjälpa arbetssökande, t ex med mer tid för kontakter med företag och andra arbetsplatser.
Ett litet steg på en gigantiskt väg att åter börja bygga ett Sverige för alla. Det kommer tyvärr att ta längre tid och kosta mer än det tog att riva ner den välfärd vi hade.

Ett erbjudande väljarna tackar nej till

Moderaterna har bara ett svar på allting: jobbskatteavdrag. Trots att det uppenbart inte fungerat som minskare av arbetslösheten fortsätter man planlöst, eftersom man inte har andra idéer. Jo, man kan dra tillbaka en av sina egna reformer, den om a-kassan, för den fungerade ju inte heller.
Reinfeldt kallade Löfven pinsam för att han inte uttalat sig om SD. Tja, S har ju inte talat i Almedalen ännu.
Pinsam är däremot Reinfeldt som förutom jobbskatteavdrag bara kan prata om oppositionen. Och tjata om regeringsalternativ. Det skramlar ihåligt, fantasilöst och det enda man förstår av detta är att med Reinfeldt kvar vid makten blir det same same i ytterligare fyra år.
Men väljarna har redan sagt adjö till jobbskatteavdragen. Endast 6 procent svarar att de hellre vill ha fortsatt jobbskatteavdrag, 14 procent att de vill ha fortsatt generella skattesänkningar.
Så ingen blir skrämd när Reinfeldt ropar att en rödgrön regering kommer att höja skatten. Om pengarna används till välfärd och investeringar blir väljarna tvärtom väldigt nöjda.

Nu blir sossarnas politik alliansens på riktigt - under valåret

"Dags att agera. Centralbankerna kan inte ensamma dra Europa ur krisen. Finans­politiken måste ta ett större ansvar och Sverige kan tillsammans med andra ­ekonomiskt starka länder visa vägen. Europa behöver långsiktiga satsningar på fler jobb, mer utbildning och ökade investeringar" skrev finansminister Anders Borg (M) häromdagen på DN Debatt.
Samtidigt låtsas han inte om att han är en av de sista finansministrarna i EU som tycker som ovan. Tala om omsvängning under galgen.
Alliansens finanspolitik har tappat all trovärdighet. Deras stora insats för fler jobb, jobbskatteavdragen, har inte bidragit till fler jobb, däremot ökande klyftor. Nu måste de till slut krypa till korset och anta socialdemokraternas ekonomiska politik. Det är den vi kommer att få se i höstens budget liksom andra satsningar inom de sociala sektorerna. De måste på något sätt försöka återvinna trovärdigheten. Men de är egentligen inte intresserade av att återupprätta välfärdssamhället.
De som i valet kommer att rösta på alliansen gör det med öppna ögon. Med bara sitt eget bästa för ögonen - dvs om de har en hyfsad ekonomi. Att annars rösta på alliansen kan bara bottna i okunnighet.

Världens dyraste toppmöte

Så är vi då med i pakten. För 100 miljarder kr får Reinfeldt delta i ett toppmöte.
Här hemma kramar vi ur den offentliga välfärden till sista (svett)droppen och personalen går på knä medan elever, patienter och gamla far illa i riskkapitalverksamheter (och även kommunala med de få resurser som ställs till buds).
Infrastrukturen skriker efter underhåll, det talas i parti och minut om att vi måste satsa på grön teknik och grön ekonomi, men investeringar lyser i stort sett med sin frånvaro.
Forskningen behöver pengar för att genomföra oberoende forskning.
Vi måste hålla i pengarna och tänka på utgiftstaket, gnäller Borg. Men när det gäller att få sitta med vid de storas bord skys inga medel. Då är 100 miljarder peanuts.
Hur kan denna regering fortfarande ha någon ekonomisk trovärdighet?

Sänk alltid skatten om något ska göras

Alliansen, denna gång med KD i spetsen, tror inte man kan åstadkomma någonting utan att sänka skatten. Därför föreslår bostadsminister Attefall (kd) att man ska få skatteavdrag om man hyr ut sin bostad (helt eller delvis) till behövande student. Ingenting kan tydligen göras utan skattelättnader.
I så fall är det bättre att se till att ROT-avdrag kommer byggföretag till del så det blir fart på byggandet av studentbostäder. Men rejäla investeringar är alliansen livrädd för. Hellre då lite småduttande med skatteavdrag till kreti och pleti. Men som sagt, skattebyråkratin är i alla fall en svällande bransch.

Juholtfrossa

Juholtfrossan griper omkring sig i de borgerliga leden. DNs ledare idag visar hur desperata regeringens försvarare börjar bli.
Det är Juholt som idag talar om utanförskapet, som ökat enormt under regeringens tid vid makten. DN hänvisar till småpartiernas förslag som exempel på att regeringen också har idéer att komma med. T ex centerns (och Billströms) vurm för arbetskraftsinvandring. Som hittills mest verkar ha lett till lönedumpning.
Det enda man numera har att komma med när det gäller regeringen är Anders Borg. Med en politik som går ut på att lägga pengar på kistbottnen, så att vi ska ha råd med än fler skattesänkningar. Övriga medel går till privata företag som tar över den offentliga sektorn, med korruption och minskad insyn som följd.
Investeringar som kostar idag, men som utvecklar samhället på sikt, lyser med sin frånvaro.
Allt fler börjar inse att det är så här det förhåller sig. Det är inte det Sverige de flesta vill ha. Och Juholt talar om detta - berättelsen om ett Sverige som nu lever i de kortsiktiga vinsternas tid och ger visionen av hur man kan komma ur detta.
Inte underligt att borgerligheten fått Juholtfrossa.

Borg hyllas trots felaktig politik

Anders Borg hamnar på fjärde plats bland EUs finansministrar i hanteringen av ekonomin. Borgarpressen jublar. Det gör inte Per Lindvall på E24. Han inser, liksom fler borde, att Borg för en högst oansvarig ekonomisk politik.
Finanserna går allt bättre, men Borg väljer att spara i ladorna.
"Vi sparar för mycket, då dessa sparmedel har mycket svårt att leta sig till några riktiga produktiva investeringar i den privata sektorn. Istället jagar de bara upp priserna på befintliga finansiella tillgångar, fastigheter och aktier eller letar sig till redan överhettade tillväxtländer.
Sverige har nämligen, liksom många andra länder, exceptionellt goda förutsättningar för att göra stora offenrliga investeringar. Det kan exempelvis vara infrastruktur, utbildning, forskning, rättsväsende eller varför inte integration av nysvenskar. " skriver Per Lindvall.
Även en icke-ekonom som jag kan ju räkna ut att man får mer utväxling på pengarna genom att investera dem i viktiga samhällsfunktioner, som vi ständigt talar om att vi behöver, än att i första hand skriva av statsskulden. Vi behöver ju verkligen investeringar i det offentliga. Men Borg tror väl att marknaden fixar det av sig självt. Det har han ju alltid trott.