Glada besked om Slussen

Nya glada besked kommer från Stockholmsmajoriteten. Nu vill man också se över Slussen. Det är i elfte timmen, men en av Stockholms viktigaste knutpunkter kanske ännu kan räddas från storskalig bilism och igenbyggda vyer mot stadens öppna vatten.
Vi har sett hur det gick när arkitekter och politiker i en ohelig allians gav sig på gamla Klara. Där fanns mycket som kunde tas bort, ja, men framför allt mycket som skulle ha vunnit på att rustas upp istället. Men arkitekterna fick fria händer att rita hus i s k nybrutal stil och resultatet vet vi.
Folkopinionen stoppade sedan en tunnelbanestation i Kungsträdgården med Klararivningarna i gott minne. Det som var helt omöjligt enligt politikerna, nämligen att bygga t-stationen någon annanstans än just där Tehusets almar skuggade stockholmsflanörerna, kunde plötsligt genomföras utan större problem några kvarter bort.
Kanske kan ett omtag runt Slussen få de storvulna planerna att reduceras till en vettig upprustning där det är kris och framför allt inte bygga motorväg mot Gamla stan. Det sägs att den har lika många körfält som redan finns där, men nuvarande körfält är ju delade av torget och slussen däremellan, och ger inte alls samma kompakta intryck som den föreslagna bron. Dessutom finns ingen anledning att uppmuntra mer trafik över de här känsliga områdena i stan. Hänvisa bilisterna till Centralbron om de måste köra i stan. Bilfärjor skulle också kunna vara ett alternativ på vissa ställen.
Och framför allt: rädda den underbara vyn över Mälaren och Saltsjön!

Jag vill kasta sten i glashus

På 60- och början av 70-talet fick vi inte se hur det nya Klara skulle se ut annat än i ovanifrån betraktade modeller. Den som någon gång stått och tittat mot den Berlinmur mellan Riksbanken och Stadsteatern förstår vad jag menar. Instängd i betongen är man, sen får arkitekten kalla det vad han vill.
Nu har vi fått se en film som visar hur nya Slussen kommer att se ut. De öppna vyerna stängs in av glas och betong. Hela Stockholms panorama skyms.
Några saker måste helt enkelt bort: Huset på Södermalmstorg, som blockerar hela vyn mot Riddarfjärden och nerifrån Gamla Stan utsikten mot södra bergen. Likaså huset framför gamla KF som effektivt tar bort vyn mot Saltsjön från delar av Södermalmstorg.
Och så naturligtvis motorstråket ner mot Gamla Stan. "Bara tre meter bredare än nuvarande bro", säger man. Men nuvarande bro ser inte ut som om man ska köra in i Södertunneln. Den är uppdelad med ett torg emellan och ett promenadstråk vid sidan ut mot vattnet. Sen kan man ju undra varför vi i ett framtida Stockholm ska ha en motorled rätt in i Stockholms äldsta hjärta.
Istället borde man, när man ändå höll på med en tunnel under vattnet byggt en väg i tunnel bredvid Citytunneln. Men så framsynta orkar inte politikerna vara.
Och varför ska allt byggas i glas? Det skär sig mot övrig bebyggelse, skymmer det stockholmsspecifika som bergssidorna ner mot Slussen. Det ser ut som om stora rymdskepp landat.
Man får verkligen lust att kasta sten i glashus.

Nya Slussen - en lösning för 50-talet

Man pratar om att en stad måste utvecklas och självklart ligger det något i det. Men vissa platser är viktigare än andra. Och nu är man farligt nära att göra samma blunder som på 60-talet, då man rev hela Klara. De flesta anser nog idag att man borde ha gått betydligt försiktigare fram i dessa kvarter.
Nu väntar en 50-talslösning på Slussen. Problemet med Slussen är konstruktionen med balkar som bär upp trafikapparaten. Man kan ju tycka att det borde bli billigare att bara åtgärda detta utan att bygga skrytbyggnader som skymmer det som är Slussens kärna; utsikten åt alla håll över Riddarfjärden i väster och Saltsjön i öster., samt ner mot Gamla Stan. Gå in på www.planet11.com och titta på hur det ser ut idag och jämför med det planerade förslaget.
Trots alla protester envisas man med att uppföra någon slags glasgalleria på Södermalmstorg, som självklart kommer att skymma de vyer jag talar om, förutom att det kommer att innebära energikrävande uppvärmning likt övriga gallerior i stan.
Den öppna himlen under Katarinahissen skyms av ett hus som byggs på Stadsgårdskajen. Och motorleden mot Gamla Stan finns kvar med alla sina filer. Vi har en stad på vatten, men vi täcker så mycket vi kan med asfalt och betong istället för att utnyttja dessa vatten. Huvudlös planering av folk som verkar leva kvar på 50-talet.