Glada besked om Slussen

Nya glada besked kommer från Stockholmsmajoriteten. Nu vill man också se över Slussen. Det är i elfte timmen, men en av Stockholms viktigaste knutpunkter kanske ännu kan räddas från storskalig bilism och igenbyggda vyer mot stadens öppna vatten.
Vi har sett hur det gick när arkitekter och politiker i en ohelig allians gav sig på gamla Klara. Där fanns mycket som kunde tas bort, ja, men framför allt mycket som skulle ha vunnit på att rustas upp istället. Men arkitekterna fick fria händer att rita hus i s k nybrutal stil och resultatet vet vi.
Folkopinionen stoppade sedan en tunnelbanestation i Kungsträdgården med Klararivningarna i gott minne. Det som var helt omöjligt enligt politikerna, nämligen att bygga t-stationen någon annanstans än just där Tehusets almar skuggade stockholmsflanörerna, kunde plötsligt genomföras utan större problem några kvarter bort.
Kanske kan ett omtag runt Slussen få de storvulna planerna att reduceras till en vettig upprustning där det är kris och framför allt inte bygga motorväg mot Gamla stan. Det sägs att den har lika många körfält som redan finns där, men nuvarande körfält är ju delade av torget och slussen däremellan, och ger inte alls samma kompakta intryck som den föreslagna bron. Dessutom finns ingen anledning att uppmuntra mer trafik över de här känsliga områdena i stan. Hänvisa bilisterna till Centralbron om de måste köra i stan. Bilfärjor skulle också kunna vara ett alternativ på vissa ställen.
Och framför allt: rädda den underbara vyn över Mälaren och Saltsjön!

Dags att infria folkomröstningsresultatet

Oljekatastrofen i Mexikanska Golfen beskrivs i omfattning som om hela Östersjön vore förorenad. Det säger också en del om hur lättsinnigt vi handskas med olja och kemikalier som fraktas över Östersjön i stora tankers (och olyckor har ju hänt flera gånger). För att inte tala om att vi låter kemikalietransporter befara Mälaren, hela Mälarregionens dricksvatten. Vad gör vi om det händer något där?

Inget av detta kan dock jämföras med vad en kärnkraftsolycka skulle ställa till med. Vi lever ännu med sviterna efter Tjernobylkatastrofen med förhöjda cesiumvärden i fisk, kött, bär och svamp i Mellansverige. Och vi fick ju bara igår se vad säkerheten är värd på Forsmark. Och den dåliga säkerheten har vi sett värre prov på häromåret då man var nära en härdsmälta.

Upp till 12 miljarder ska privata aktörer betala själva om en olycka inträffar. Det är ju ingenting! Halva Sverige kan bli obeboeligt om det vill sig illa (inklusive våra grannländer).

Och hur man kan förespråka fler reaktorer utan att ha löst problemen med avfallet är redan det anmärkningsvärt. Istället för att ytterligare bygga på det livsfarliga avfallet är det dags att kraftigt eleffektivisera, bygga ut vindkraft och bioavfall. Det var vad majoriteten röstade för 1980 och nu är det 2010. Dags för avveckling!