En fläkt av gammelbistånd på nya biståndsplattformen

Regeringen har skickat sin skrivelse Biståndspolitisk plattform till riksdagen. "Med den biståndspolitiska plattformen konsoliderar regeringen sin politik. I plattformen samlas regeringens övergripande biståndspolitiska inriktning och prioriteringar." skriver regeringen.
Och här kan man konstatera moderaternas genomslag i biståndspolitiken. T ex har man ändrat målet för biståndet. Den tidigare målformuleringen löd: Biståndet ska bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor.
I det nya dokumentet heter det istället: Målet för Sveriges internationella bistånd är att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck.
Här finns en tydlig nyansskillnad. Här ska inte biståndet längre bidra till att skapa förutsättningar, bland andra faktorer som påverkar ett lands utveckling. Nu ska biståndet faktiskt skapa dessa förutsättningar. Dessutom ska vi göra det "för dem", inte som tidigare "för fattiga människor att "förbättra sina levnadsvillkor".
Detta kanske kan tyckas vara hårklyverier, men i det tidigare målet var man noga med att understryka att det är människorna som ska förbättra sina egna levnadsvillkor med hjälp av bl a bistånd. Nu ska vi skapa dessa förutsättningar direkt för dem. En fläkt av gammelbistånd drar förbi.
Detta förstärks av en text på regeringens hemsida om resultat i biståndet. Där står bl a om s k resultatstrategier: "De[resultatstrategierna] anger ett antal uppföljningsbara förväntade resultat som regeringen vill uppnå."
Regeringen vill uppnå resultat. Här kommer återigen regeringen/Sverige in som aktör, snarare än att man vill se resultat åstadkommas av de berörda. Det här handlar om hur man använder språket. Det är hela tiden vi som gör, inte de människor det gäller.
Vi är nu långt ifrån den s k Parisagendan om biståndets effektivitet, där huvudpunkten är att det är mottagarna som sitter i förarsätet.
Det är Sida som administrerar biståndet och arbetar med det i samarbetsländerna. Kanske blir inte skillnaden i synsätt så stor "på marken", men med moderaterna vid biståndsrodret låter det mer som om mottagarna står på socialkontoret och får förhållningsorder. "Vi vill se demokrati i ert land, var god verkställ".

Politikerna vill ha resultat genast

Det är som förgjort. Den gamla bilden av biståndet verkar ha bitit sig fast för evigt. Nu har DN:s Carl Johan Seth försökt sig på en ”analys” som, som vanligt, utgår från en förlegad bild av internationellt bistånd.

Å andra sidan finns idag visst fog för kritik, då det internationella samfundet verkar vara på väg tillbaka till gammalt projektbistånd där man just räknar myggnät istället för att se om malaria faktiskt minskat. Politikerna vill ha mätbara resultat fort, trots att all forskning visar att de långsiktiga effekterna kan dröja flera decennier.

För några år sedan enades det internationella samfundet om den s k Parisagendan, där samarbetsländerna själva skulle äga och styra biståndsinsatserna. Givarna skulle samordna sig på utifrån samarbetsländernas önskemål om de ville stödja en viss typ av insatser, och anpassa sina administrativa system så att länderna inte behövde redovisa resultat på femtielvs olika sätt till olika givare.

Tyvärr verkar man som sagt vara på väg bort från detta igen. Politiker på givarsidan är mer intresserade av hur de själva framstår än att vänta på långsiktiga resultat.

Och vår biståndsminister orkade inte vänta på resultat från utvärderingsmyndigheten Sadev. Istället för att åtgärda det som inte fungerade lade hon ner myndigheten hux flux utan idéer om vad som skulle komma istället. Helt i linje med alliansens övriga hattande.

Under tiden arbetar Sidas utvärderingsenhet vidare, men de kanske har förstått att de långsiktiga resultaten inte kommer under en mandatperiod.