Det kommer ständigt nya rapporter om skolans segregering och dåliga resultat. Men det är som om man inte vågar se elefanten i rummet.
I och för sig har nu äntligen frågan om att förstatliga skolan kommit upp på regeringsnivå. Kanske har det gått tillräckligt lång tid från Göran Perssons katastrofala reform att kommunalisera skolan i början av 90-talet, till att våga ta i den, åtminstone påhejad av liberalerna. Men det som verkligen påverkar segregeringen är skolpengen. Att pengar följer eleven istället för skolan. Det kan ju låta rättvist och bra, men elever och framför allt skolor är olika och har olika resurser.
Skolor i välbeställda områden med få problem behöver inte lika mycket resurser som skolor i områden med problem. Det borde säga sig självt, men skolpengen är tydligen helig.
Skolpengen i kombination med att kreti och pleti fått öppna skolor under den också heliga fria etableringsrätten, är huvudorsakerna till att vi står där vi står idag. Vågar någon politiker ändra på det?
Visar inlägg med etikett segregering. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett segregering. Visa alla inlägg
onsdag 6 februari 2019
tisdag 21 februari 2017
Hyressveket
Nu börjar också Hyresgästföreningen och de allmännyttiga bostadsföretagen tala om marknadshyror. Ja, de kallar det "Stockholmshyror", men det förklarar inte bort vad det handlar om. Lägenheter ska poängsättas efter ett särskilt system så de blir mer "rättvisa", skriver de på DN Debatt.Bostadsborgarrådet Ann-Margreth Livh (V) säger att det är för att mota olle i grind och hindra ett totalt genomförande av marknadshyror. Men det kommer ändå att handla om chockhöjningar för en del hyresgäster.
På DNs ledarsida jublar man förstås. Där betyder inte ökad segregering, vilket kommer att bli ett bergsäkert resultat av en sådan här reform, ingenting. Ingen med en inkomst under 30 000 kommer att ha råd att bo i innerstan. Det hela blir ju ändå ett nollsummespel så länge det är brist på bostäder. De som inte kommer att ha råd att fortsätta bo på ett ställe kommer att byta med någon som ser sin chans att t ex nu få en av de få hyresrätterna som är kvar i innerstan efter alliansens påbjudna ombildningar. Men det ger ju inte dem som står utanför bostadsmarknaden fler lägenheter.
Och några som bor kommer att bli helt utan. Har väldigt svårt att tro att några hyror kommer att sänkas. Det är tragiskt att vi hyresgästers företrädare nu börjar backa om marknadshyror och att vänstern verkar gå med på det.
På DNs ledarsida jublar man förstås. Där betyder inte ökad segregering, vilket kommer att bli ett bergsäkert resultat av en sådan här reform, ingenting. Ingen med en inkomst under 30 000 kommer att ha råd att bo i innerstan. Det hela blir ju ändå ett nollsummespel så länge det är brist på bostäder. De som inte kommer att ha råd att fortsätta bo på ett ställe kommer att byta med någon som ser sin chans att t ex nu få en av de få hyresrätterna som är kvar i innerstan efter alliansens påbjudna ombildningar. Men det ger ju inte dem som står utanför bostadsmarknaden fler lägenheter.
Och några som bor kommer att bli helt utan. Har väldigt svårt att tro att några hyror kommer att sänkas. Det är tragiskt att vi hyresgästers företrädare nu börjar backa om marknadshyror och att vänstern verkar gå med på det.
måndag 2 februari 2015
Gubben mot strömmen
Det går ett drev mot Jan Björklund just nu. Folkpartiets opinionssiffror är de sämsta någonsin, liksom valresultatet. Så klart partiledaren förväntas ta konsekvenserna.
Men icke Jan Björklund. Han är gubben mot strömmen. I hans allt överskuggande fråga - skolan- går han konsekvent emot all expertis och alla som arbetar i skolan. Det viktigaste i skolan är betyg. Sedan behövs lite förbud mot kepsar och mobiler också.
Men den strukturella frågan blundar han för. Vilket han inte skulle behöva göra, för han är inte ensam om att ha ödelagt svensk skola.
Socialdemokraterna drev igenom kommunaliseringen, den första spiken för att göra skolan ojämlik, då kommunerna ju har olika ekonomiska förutsättningar. Sedan kom skolpengen, under första Bildtregeringen, men varmt stödd av socialdemokraterna. Nu börjar den verkliga segregeringen. Skolorna börjar konkurrera, jagar elever, lägger pengar på marknadsföring istället för undervisning och glädjebetygen hopar sig. För säkerhets skull blir rektorerna nu ekonomer istället för skolledare och skolans värld handlar om pengar.
På Björklunds tid kommer så riskkapitalisterna, vars intresse inte är undervisning utan vinst. Med förskräckande exempel som följd.
Pratar Jan Björklund om dessa, för skolan så förödande saker? Nej, hans största ambition är att få till betyg från fjärde klass. Han tror att elever lär sig av betyg trots alla bevis för motsatsen.
Och inte tänker han avgå heller, gubben.
Men icke Jan Björklund. Han är gubben mot strömmen. I hans allt överskuggande fråga - skolan- går han konsekvent emot all expertis och alla som arbetar i skolan. Det viktigaste i skolan är betyg. Sedan behövs lite förbud mot kepsar och mobiler också.
Men den strukturella frågan blundar han för. Vilket han inte skulle behöva göra, för han är inte ensam om att ha ödelagt svensk skola.
Socialdemokraterna drev igenom kommunaliseringen, den första spiken för att göra skolan ojämlik, då kommunerna ju har olika ekonomiska förutsättningar. Sedan kom skolpengen, under första Bildtregeringen, men varmt stödd av socialdemokraterna. Nu börjar den verkliga segregeringen. Skolorna börjar konkurrera, jagar elever, lägger pengar på marknadsföring istället för undervisning och glädjebetygen hopar sig. För säkerhets skull blir rektorerna nu ekonomer istället för skolledare och skolans värld handlar om pengar.
På Björklunds tid kommer så riskkapitalisterna, vars intresse inte är undervisning utan vinst. Med förskräckande exempel som följd.
Pratar Jan Björklund om dessa, för skolan så förödande saker? Nej, hans största ambition är att få till betyg från fjärde klass. Han tror att elever lär sig av betyg trots alla bevis för motsatsen.
Och inte tänker han avgå heller, gubben.
torsdag 14 november 2013
Vad kan folkpartiet lyckas med?
Folkpartiet har landsmöte. De är kända som det kluvna partiet. Eller var rättare sagt. Sedan Jan Björklund blev partiledare har det pekats med hela handen.
Särskilt inom skolan, där Björklund fått rumstera fritt. Med resultat därefter, eller brist på snarare.
Skolpeng och vinster har satt utbildning på undantag och resulterat i sjuk konkurrens och segregering. Betygen är värdelösa, eftersom de är satta med vinst och konkurrens för ögonen.
Folkpartiet har dock fått igenom en annan hjärtefråga så här i sluttampen på alliansens regeringsperiod – 12 månaders provanställning istället för sex. Vilken seger! Detta kan ju bara glädja den som gett upp allt hopp om att unga någonsin ska få ett fast jobb. Endast i skenet av detta kan förlängd provanställning vara något positivt – utom för arbetsgivarna förstås. De kan utnyttja någon ett helt år innan den åker ut.
Andra folkpartistiska hjärtefrågor är t ex mer kärnkraft, inträde i NATO och i valutaunionen. Väljarna jublar, eller?
Men vad gjorde Bengt Westerberg så framgångsrik? Han lyfte fram jämställdheten. Detta ska nu bli folkpartiets melodi och det är bara att tacka och ta emot om folkpartiet kan bli draghjälp i den frågan. Den intresserar överhuvudtaget inte de andra allianspartierna. Och inte Löfven vad det verkar.
Men här kan vi ge folkpartiet lite eldunderstöd. Dags för en ohelig allians kanske, i just denna fråga.
Särskilt inom skolan, där Björklund fått rumstera fritt. Med resultat därefter, eller brist på snarare.
Skolpeng och vinster har satt utbildning på undantag och resulterat i sjuk konkurrens och segregering. Betygen är värdelösa, eftersom de är satta med vinst och konkurrens för ögonen.
Folkpartiet har dock fått igenom en annan hjärtefråga så här i sluttampen på alliansens regeringsperiod – 12 månaders provanställning istället för sex. Vilken seger! Detta kan ju bara glädja den som gett upp allt hopp om att unga någonsin ska få ett fast jobb. Endast i skenet av detta kan förlängd provanställning vara något positivt – utom för arbetsgivarna förstås. De kan utnyttja någon ett helt år innan den åker ut.
Andra folkpartistiska hjärtefrågor är t ex mer kärnkraft, inträde i NATO och i valutaunionen. Väljarna jublar, eller?
Men vad gjorde Bengt Westerberg så framgångsrik? Han lyfte fram jämställdheten. Detta ska nu bli folkpartiets melodi och det är bara att tacka och ta emot om folkpartiet kan bli draghjälp i den frågan. Den intresserar överhuvudtaget inte de andra allianspartierna. Och inte Löfven vad det verkar.
Men här kan vi ge folkpartiet lite eldunderstöd. Dags för en ohelig allians kanske, i just denna fråga.
tisdag 15 januari 2013
S lika blinda för skolans grundproblem som alliansen
Inte heller Karin Wanngård, socialdemokratiskt oppositionsborgarråd, vill erkänna skolans grundproblem. Hon utlovar villigt en miljard för fler lärare, satsning på svaga elever, sommarskola och allt vad det är.
Vilka skolor ska få denna miljard då? De stora riskkapitalbolagens skolor? Hur mycket skulle de investera i sina skolor, där mycket av det grundläggande saknas idag, som matsalar, skolbibliotek och gymnastiksalar.
Inse Karin Wanngård att grundproblemet är kommunaliseringen och skoklpengen. Pengar som styr, som ökar segregeringen och ger glädjebetyg för att locka fler elever, stora klasser för att minska kostnaderna etc etc.
Men det här systemet vågar sossarna inte utmana. Trots att just de två orsakerna är grundproblemen som man vägrar se. Så länge vi har kvar detta och riskkapitalbolagen med sina vinster därtill, kommer skolresultaten att sjunka. T o m Ikea vill nu sponsra skolan för att få rätt kompetens.
De riktiga dåliga betygen bör skolpolitikerna ha som inte ens kan/vill göra en riktig problemanalys.
Vilka skolor ska få denna miljard då? De stora riskkapitalbolagens skolor? Hur mycket skulle de investera i sina skolor, där mycket av det grundläggande saknas idag, som matsalar, skolbibliotek och gymnastiksalar.
Inse Karin Wanngård att grundproblemet är kommunaliseringen och skoklpengen. Pengar som styr, som ökar segregeringen och ger glädjebetyg för att locka fler elever, stora klasser för att minska kostnaderna etc etc.
Men det här systemet vågar sossarna inte utmana. Trots att just de två orsakerna är grundproblemen som man vägrar se. Så länge vi har kvar detta och riskkapitalbolagen med sina vinster därtill, kommer skolresultaten att sjunka. T o m Ikea vill nu sponsra skolan för att få rätt kompetens.
De riktiga dåliga betygen bör skolpolitikerna ha som inte ens kan/vill göra en riktig problemanalys.
måndag 24 december 2012
Ägande överreklamerat
Idag skriver PJ Anders Linder om ägandets välsignelser. Han oroar sig över ett inlägg på Brännpunkt där två moderater skriver att privatiseringarna nått vägs ände.
Men oroa dig inte. PJ. Har du inte lärt dig än hur de s k nya moderaterna fungerar? De säger ett men gör ett annat. Nu har de upptäckt att en majoritet faktiskt ogillar de flesta privatiseringar. Då gäller det att stämma i bäcken och förklara att "nu tänker vi på samhällsnyttan". Men nu har de inte längre Per Schlingman som kan tala orwellskt nyspråk, så trovärdigheten i budskapet känns noll.
Sen kan man ju fråga sig hur mycket frihet det finns i ägande. Skulle du PJ säga att alla som lånat till sina bostäder det senaste decenniet har någon större frihet? Särskilt som det inte finns något alternativ att bo, så som hyresrätt, om man skulle råka så illa ut att man ställs på bar backe.
Och för vilka har privatiseringarna i den offentliga sektorn ökat friheten, utom för dem som är de nya ägarna? Men folk kan ju välja nu, säger du. Ja, men inte till glädje för samhälsnyttan, dvs den vi alla är betjänta av. Ökad segregering, dyrare produkter, i många fall mycket sämre kvalitet ökar inte friheten i vårt samhälle. På något plan drabbas vi alla av ökade klyftor, också de välbeställda (ökad brottslighet t ex).
Ägande är klart överreklamerat såvida du inte betalt dina skulder. Då hjälper det inte att be gud förlåta dem.
Men oroa dig inte. PJ. Har du inte lärt dig än hur de s k nya moderaterna fungerar? De säger ett men gör ett annat. Nu har de upptäckt att en majoritet faktiskt ogillar de flesta privatiseringar. Då gäller det att stämma i bäcken och förklara att "nu tänker vi på samhällsnyttan". Men nu har de inte längre Per Schlingman som kan tala orwellskt nyspråk, så trovärdigheten i budskapet känns noll.
Sen kan man ju fråga sig hur mycket frihet det finns i ägande. Skulle du PJ säga att alla som lånat till sina bostäder det senaste decenniet har någon större frihet? Särskilt som det inte finns något alternativ att bo, så som hyresrätt, om man skulle råka så illa ut att man ställs på bar backe.
Och för vilka har privatiseringarna i den offentliga sektorn ökat friheten, utom för dem som är de nya ägarna? Men folk kan ju välja nu, säger du. Ja, men inte till glädje för samhälsnyttan, dvs den vi alla är betjänta av. Ökad segregering, dyrare produkter, i många fall mycket sämre kvalitet ökar inte friheten i vårt samhälle. På något plan drabbas vi alla av ökade klyftor, också de välbeställda (ökad brottslighet t ex).
Ägande är klart överreklamerat såvida du inte betalt dina skulder. Då hjälper det inte att be gud förlåta dem.
lördag 26 mars 2011
Låt socialdemokratin bygga innanförskap
Jag applåderade flera gånger i andanom när jag hörde ungefär den sista halvtimmen av Håkan Juholts installationstal. De saker han sa om den sociala välfärden kunde lika gärna ha varit ett V-tal.
Men journalisterna är oroliga. Socialdemokratin tittar bakåt, Johan Ingarö i AB skrev att det lät som om den som talade dog 1962 istället för föddes då (49 år i år).
Men jag tror att för dem som är födda på 90-talet är det Håkan Juholt sa kanske nyheter. Vad denna generation sett är en total urholkning av det välfärdssamhälle deras föräldrar växte upp i. De ser segregering, de ser tiggare på gatorna, många unga mår allt sämre av den press det handlar om att alltid vara rätt klädd, ytan betyder väldigt mycket. Och yta köps för pengar. De ser en arbetslöshet vi inte haft sedan 30-talet, en bostadsbrist i storstäderna som minner om 40-50-talet.
Vi är redan i forntiden gott folk. Så att börja se vad man kan göra åt orättvisorna är lika radikalt nu som då och det är klart högern duckar.
Ett ord som Juholt nämnde i sitt tal och som bör bli vägledande för den förhoppningsvis nyförlösta socialdemokratin är innanförskap. Ett tryggt samhälle ser till att också människor som hamnar i svårigheter fortfarande har ett skyddsnät omkring sig. De ska inte hamna utanför.
Alliansen myntade begreppet utanförskap. Och det är där de sett till att många människor hamnat. Så bryt med alliansens sätt att beskriva Sverige. Nu börjar människor, inte minst unga, att se vad den sorts politik alliansen bedriver, leder till.
Så låt oss hoppas att socialdemokratin börjar bygga innanförskap (och det kanske ser annorlunda ut än förr, för världen är annorlunda). Och i det arbetet har vänstern en given plats.
Men journalisterna är oroliga. Socialdemokratin tittar bakåt, Johan Ingarö i AB skrev att det lät som om den som talade dog 1962 istället för föddes då (49 år i år).
Men jag tror att för dem som är födda på 90-talet är det Håkan Juholt sa kanske nyheter. Vad denna generation sett är en total urholkning av det välfärdssamhälle deras föräldrar växte upp i. De ser segregering, de ser tiggare på gatorna, många unga mår allt sämre av den press det handlar om att alltid vara rätt klädd, ytan betyder väldigt mycket. Och yta köps för pengar. De ser en arbetslöshet vi inte haft sedan 30-talet, en bostadsbrist i storstäderna som minner om 40-50-talet.
Vi är redan i forntiden gott folk. Så att börja se vad man kan göra åt orättvisorna är lika radikalt nu som då och det är klart högern duckar.
Ett ord som Juholt nämnde i sitt tal och som bör bli vägledande för den förhoppningsvis nyförlösta socialdemokratin är innanförskap. Ett tryggt samhälle ser till att också människor som hamnar i svårigheter fortfarande har ett skyddsnät omkring sig. De ska inte hamna utanför.
Alliansen myntade begreppet utanförskap. Och det är där de sett till att många människor hamnat. Så bryt med alliansens sätt att beskriva Sverige. Nu börjar människor, inte minst unga, att se vad den sorts politik alliansen bedriver, leder till.
Så låt oss hoppas att socialdemokratin börjar bygga innanförskap (och det kanske ser annorlunda ut än förr, för världen är annorlunda). Och i det arbetet har vänstern en given plats.
fredag 25 februari 2011
Jan Björklund, finn fem fel - gör något åt dem
Äntligen börjar man på olika håll uppmärksamma grundfelen i dagens utbildning och skola. Men man verkar fortfarande inte koppla ihop hur dagens strukturer underminerar den svenska utbildningens konkurrenskraft.
I DN skriver Johan Tralau om hur de höga betygen sänker skolans och universitetens kvalitet. I Aftonbladet skriver Sanna Lundell om hur friskolorna ökar segregeringen i det svenska samhället.
Båda har med pengar att göra. När pengar sätts i centrum i utbildningsfrågorna får kvaliteten stå tillbaka. Det har vår utbildningsminister inte fattat. Eller vill inte fatta, för det passar inte in i alliansens världsbild. Hela utbildningsväsendet idag bygger på ett antal systemfel.'
1. Kommunaliseringen. 90-talskrisen gjorde förmodligen att det passade regeringen att vältra över skolkostnaderna på kommunerna. Men det har också lett till ojämn kvalitet i utbildningen beroende på kommunens ekonomi. Den hialösa idén om att kreti och pleti kan få starta skolor bara de uppfyller några slags minimikrav har ytterligare spätt på ojämlikheten och segregationen.
2. En skolpeng som följer eleven. Det leder till en väldig fokusering på att locka till sig elever. Förutom att marknadsföringskontot ytterligare urholkar skolans ekonomi, leder det till konkurrens istället för samarbete mellan skolor. Skolor med goda resultat lockar fler än de med sämre resultat. Fler elever, mer pengar. Glädjebetygen ökar lavinartat (andelen elever med högsta betyg ökade 28 ggr mellan 1997 och 2007 skriver Tralau). Resultaten däremot sjunker i alla internationella mätningar. Det slår sedan igenom genom i hela utbildningsväsendet, från grundskola till universitet. Det är ingen tillfällighet att universiteten, särskilt inom det naturvetenskapliga området, erbjuder baskurser på gymnasienivå, för att överhuvudtaget kunna bedriva undervisning på universitetsnivå.
3. Alltför många skolor. Inte bara leder idén att alla som vill får starta en skola (enligt ovan) utan fler skolor än vad som behövs utarmar också resurserna. Kommunerna måste slösa med skattemedel trots att underlaget i närområdet kanske bara kräver en skola.
4. Oviktad betygsintagning. Alla universitetsutbildningar som bara tar in studenter på betyg får in personer som kanske inte alls har förutsättningar för högre studier, för de har högsta betyg i idrott, musik etc istället för det som krävs för universitetsutbildningen. Många elever taktikväljer lättare ämnen där de kan få högre betyg, istället för svårare, som matte och främmande språk.
5. Vinst till ägarna. Detta system för bort från skolans mål och fokuserar istället på företagsekonomiska. Få verksamheter passar mindre för marknadsekonomi än utbildning.
Allt detta blundar vår ideologianfrätta utbildningsminister för. Det får bara inte vara så här, menar de och håller sig krampaktigt kvar i teoriernas värld. Men resultaten börjar dessvärre redan märkas i arbetslivet, både i det yrkesmässiga och akademiska.
Du gör Sverige, samhället och våra ungdomar en otjänst Jan Björklund. Ta av skygglapparna!
I DN skriver Johan Tralau om hur de höga betygen sänker skolans och universitetens kvalitet. I Aftonbladet skriver Sanna Lundell om hur friskolorna ökar segregeringen i det svenska samhället.
Båda har med pengar att göra. När pengar sätts i centrum i utbildningsfrågorna får kvaliteten stå tillbaka. Det har vår utbildningsminister inte fattat. Eller vill inte fatta, för det passar inte in i alliansens världsbild. Hela utbildningsväsendet idag bygger på ett antal systemfel.'
1. Kommunaliseringen. 90-talskrisen gjorde förmodligen att det passade regeringen att vältra över skolkostnaderna på kommunerna. Men det har också lett till ojämn kvalitet i utbildningen beroende på kommunens ekonomi. Den hialösa idén om att kreti och pleti kan få starta skolor bara de uppfyller några slags minimikrav har ytterligare spätt på ojämlikheten och segregationen.
2. En skolpeng som följer eleven. Det leder till en väldig fokusering på att locka till sig elever. Förutom att marknadsföringskontot ytterligare urholkar skolans ekonomi, leder det till konkurrens istället för samarbete mellan skolor. Skolor med goda resultat lockar fler än de med sämre resultat. Fler elever, mer pengar. Glädjebetygen ökar lavinartat (andelen elever med högsta betyg ökade 28 ggr mellan 1997 och 2007 skriver Tralau). Resultaten däremot sjunker i alla internationella mätningar. Det slår sedan igenom genom i hela utbildningsväsendet, från grundskola till universitet. Det är ingen tillfällighet att universiteten, särskilt inom det naturvetenskapliga området, erbjuder baskurser på gymnasienivå, för att överhuvudtaget kunna bedriva undervisning på universitetsnivå.
3. Alltför många skolor. Inte bara leder idén att alla som vill får starta en skola (enligt ovan) utan fler skolor än vad som behövs utarmar också resurserna. Kommunerna måste slösa med skattemedel trots att underlaget i närområdet kanske bara kräver en skola.
4. Oviktad betygsintagning. Alla universitetsutbildningar som bara tar in studenter på betyg får in personer som kanske inte alls har förutsättningar för högre studier, för de har högsta betyg i idrott, musik etc istället för det som krävs för universitetsutbildningen. Många elever taktikväljer lättare ämnen där de kan få högre betyg, istället för svårare, som matte och främmande språk.
5. Vinst till ägarna. Detta system för bort från skolans mål och fokuserar istället på företagsekonomiska. Få verksamheter passar mindre för marknadsekonomi än utbildning.
Allt detta blundar vår ideologianfrätta utbildningsminister för. Det får bara inte vara så här, menar de och håller sig krampaktigt kvar i teoriernas värld. Men resultaten börjar dessvärre redan märkas i arbetslivet, både i det yrkesmässiga och akademiska.
Du gör Sverige, samhället och våra ungdomar en otjänst Jan Björklund. Ta av skygglapparna!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)