Den blinda fläcken i skolpolitiken

Lärarbristen är monumental. Alltför få söker till lärarutbildningen, så vi kommer inte ifatt heller. Politikerna sliter sitt hår för att komma på hur vi ska få fler lärare. Men är det lärarbristen som är det stora problemet?
Nej, det man blundar för och inte vågar eller vill beröra är antalet skolor. Nu kan ju nästan vem som helst få starta en skola bara man säger att man ska uppfylla läroplanen (vilket bevisligen många sedan inte gör). Men om många kan få starta skolor (som dessutom ska betalas med skattemedel oavsett vem som driver dem), sprids ju resurserna ut på ett väldigt oekonomiskt sätt.
Om det finns för många skolor i förhållande till efterfrågan (och det verkar dessutom ändras från läsår till läsår) blir det svårt att planera för antalet elever och för skolorna att få tillgång till behöriga lärare.
Skolan i Sverige är obligatorisk, det råder skolplikt. Samhället har alltså ansvar för att alla barn går i skolan och har rätt till likvärdig undervisning var de än bor.
Det talar för två saker: att staten bör ha ansvar för skolan (som den en gång hade) och har det yttersta ansvaret för att resurserna används på ett effektivt sätt. Då är det ingen självklarhet att skolor får etablera sig hursomhelst. Några grundläggande kriterier måste vara uppfyllda, bl a att skolorna har behöriga lärare. Finns inte det, bör åtminstone inga nya skolor etableras och de som inte har tillräckligt elevunderlag bör avvecklas.
Politikernas trovärdighet i skolpolitiken är noll om deras huvudparoll är "valfrihet till varje pris". Och så är det ju. Priset visar sig vara elever som går ut skolan utan de kunskaper man kan förvänta sig, vilket beror både på lärarbrist och glädjebetyg.
Ta skolan på allvar någon gång!

Friskolor tränger ut begåvade studenter

Nu har problemen med friskolorna fått ytterligare en dimension. Inte nog med att det sätts glädjebetyg på löpande band i (de flesta av) dessa skolor. Nu visar en rapport från Skolverket att de som gått i kommunala skolor har bättre resultat på högskolan än dem från friskolorna, trots att friskolestudenterna har högre betyg.
Detta orsakar ju att studenter från kommunala skolor missgynnas vid antagningen till högskolan eftersom den sker efter betyg. Denna orättvisa måste kommas tillrätta med. Antingen har man andra kriterier än betyg vid antagning till universitet och högskola eller så måste betygsättningen bli mer jämlik över landet. Förr rättades alla nationella prov (centralprov som de kallades) av helt utomstående. Det vore ju den enklaste lösningen. När det gäller yrkesinriktade högskolor bör antagning kompletteras med inträdesprov.
Allra enklast vore förstås att förstatliga skolan och slopa de lekstugekoncerner som gör Sverige till åtlöje med sin marknadsbaserade skola.

Högskolestudenter nu på gymnasienivå

Nu börjar Pisaresultaten i svenska skolan visa sig på allvar på högskolan. Det har pågått ett tag och på naturvetenskapliga institutioner har man fått lägga ett basår med grundkurs för att studenterna ska kunna tillgodogöra sig undervisningen.
Nu visar det sig att Sverige har bara Karolinska Institutet kvar på den rankinglista som tidningen Times Higher Education gör varje år, där 100 universitet över hela världen rankas. Sveriges två andra flaggskepp inom universitetsvärlden har ramlat ur,
Uppsala och Lund.
Detta är illa nog. Men än värre är att de kvalitetsmått Sverige använder för att mäta kvaliteten på undervisning, forskning m m på universitet och högskolor, inte heller håller måttet. Därför får Sverige inte längre vara med i det europeiska samarbete som mäter kvalitet på högskolorna.
Dessvärre har är också högskoleutbildningen anfrätt av nyliberalismen. Också högskolorna tilldelas en "peng" utifrån hur många studenter som utexamineras. Det betyder att universitetens ekonomi är beroende av hur många som godkänns. Här har vi samma problem som med glädjebetygen.
Numera kan Sveriges studenter i många fall i kunskapsnivå jämföras med tidigare kullar av nybakade studenter från gymnasieskolan.
Men Jan Björklund vägrar se "pengen" som problemet på alla utbildningsnivåer.

En första röjning i träsket

Nu storsatsar flera statliga institutioner för att äntligen börja komma tillrätta med de missförhållanden som råder på alltför många arbetsplatser och skolor.

Arbetsmiljöverket meddelar på DN Debatt att de ska inspektera en tredjedel av landets skolor, vilket är mer än välbehövligt. Alltför ofta, det gäller inte minst de s k friskolorna, bedrivs undervisning i undermåliga lokaler. Den psykiska arbetsmiljön icke att förglömma, med lärare som pressas till glädjebetyg, för skolpengen är viktigare än resultaten. Mobbning av barn och vuxna förekommer på alltför många skolor, både kommunala och andra.

Här har Skolinspektionen tagit ett behjärtansvärt beslut och äntligen, åtminstone tillfälligt, slagit igen portarna på Lundsberg, en pennalismens högborg. Och ska skolan mot förmodan finnas kvar ska den inte drivas av någon föråldrad stiftelse med f d elever i styrelsen, utan på samma villkor som alla andra skolor. Att styrelsen inte har någon förståelse för åtgärden utan bagatelliserar pennalism och kallar brännmärkning för pojkstreck, understryker ju bara det totalt olämpliga i att det är den som har ett avgörande inflytande på skolan.

Rektorn uttalar sig i Rapport och säger att han vill titta på Skolinspektionens beslut och se om de har vidtagit en rimlig åtgärd i förhållande till vad som hänt. Men det var ju den här typen av händelser som man skulle arbeta bort enligt det åtgärdspaket man fick ålagt sig i våras från Skolinspektionen. Man hinner inte mer än komma igång med terminen förrän mönstret upprepas.

Stäng eländet, skrev jag i mitt förra inlägg om detta. Det har åtminstone till en del gått i uppfyllelse-

S lika blinda för skolans grundproblem som alliansen

Inte heller Karin Wanngård, socialdemokratiskt oppositionsborgarråd, vill erkänna skolans grundproblem. Hon utlovar villigt en miljard för fler lärare, satsning på svaga elever, sommarskola och allt vad det är.
Vilka skolor ska få denna miljard då? De stora riskkapitalbolagens skolor? Hur mycket skulle de investera i sina skolor, där mycket av det grundläggande saknas idag, som matsalar, skolbibliotek och gymnastiksalar.
Inse Karin Wanngård att grundproblemet är kommunaliseringen och skoklpengen. Pengar som styr, som ökar segregeringen och ger glädjebetyg för att locka fler elever, stora klasser för att minska kostnaderna etc etc.
Men det här systemet vågar sossarna inte utmana. Trots att just de två orsakerna är grundproblemen som man vägrar se. Så länge vi har kvar detta och riskkapitalbolagen med sina vinster därtill, kommer skolresultaten att sjunka. T o m Ikea vill nu sponsra skolan för att få rätt kompetens.
De riktiga dåliga betygen bör skolpolitikerna ha som inte ens kan/vill göra en riktig problemanalys.

Skolpeng gynnar stora klasser

MP skriver på Brännpunkt i SvD att kostnaderna för skolans kontrollsystem kostar en halv miljard, men att resultaten av kontrollerna inte förbättrat resultaten i skolan, utan tvärtom bidrar till mer segregation och utslagning.
Det kan man lugnt instämma i. I och för sig är nationella prov bra, för det ger en fingervisning om likvärdighet och kan motverka framför allt glädjebetyg. Men det som verkligen behövs, på alla nivåer, är mindre klasser och fler speciallärare för barn med särskilda behov och i skolor med stora grupper invandrarbarn är hemspråkslärare som medverkar på vanliga lektioner också något som skulle kunna avhjälpa de nackdelar som finns för barn som inte har svenska som förstaspråk. Och ett förstatligande av skolan därtill.
Så länge vi har skolor med vinst som huvudmål kommer detta inte att ske. Skolpengen gör att skolor vill ha stora klasser med många elever och så få lärare som möjligt. Men Björklund vägrar se att detta är ett huvudproblem i skolan och fortsätter med sin betygs- och kontrollhets.

Köp ditt specialarbete

Nu ska än mer skattepengar delas ut till företag som vill sko sig på välfärden. Den nya trenden är läxhjälpsföretag som ökar lavinartat sedan Björklund beslutade att läxhjälp också skulle omfattas av RUT. Och för dem med pengar blir det nu möjligt att köpa sig ett glädjebetyg. Dags att göra sista årskursens obligatoriska specialarbete på gymnasiet: det köper vi från något lämpligt företag.
Det är bara en tidsfråga innan just sådant kommer att avslöjas i någon skandal. Hoppas journalisterna håller ögonen öppna. Men det är förstås svårt att få insyn i de privata företagens göranden såvida inte någon anställd vill avslöja något.
Det är bara att vänta...........

Lägre löner ger fler glädjebetyg

Hur många idiotier ska man orka med att höra i detta samhälle? Lärarfacken lyckades få en bra utdelning i det centrala löneavtalet. Mycket välkommet då det talats mycket om att höja lärarnas status och att få fler att vilja bli lärare.
Vad gör då Stockholms stads utbildningsförvaltning? Jo, fördelar mindre pengar till skolor med sämre skolresultat! Utan att ens veta om det är just undermåliga lärare som är orsaken till de sämre resultaten.
Och vilka incitament till dem som eventuellt tänkt sig bli lärare.
Det enda resultat som detta kommer att ge är ökade glädjebetyg. Knappast mer välmotiverade lärare som någon huvudlös grundskoledirektör förväntar sig.

Mörkermän styr Sverige

Nu har regeringen lämnat en inlaga till Europadomstolen om att vi minsann inte kan låta en 91-årig demenssjuk kvinna utan anhöriga i sitt ursprungsland, stanna här. Det blir för dyrt. Säger ett av de rikaste länderna i Europa.
Och inte kan en familj som bott här i elva år, som har jobb och barn som växt upp här, få stanna. De kommer ju från Armenien. Eller var det Azerbadjan? Ja, något land därborta i öst var det i alla fall. Så dem hämtar vi i arla morgonstunden och sätter på första bästa plan till Armenien, där de nu sitter på flygplatsen utan någonstans att ta vägen.
Vad då barnkonvention?
Det borde finnas en bortre gräns för hur länge man kan vara här utan att utvisningsbeslutet träder i kraft. Förslagsvis max tre år. Har man varit här längre och etablerat sig på arbetsmarknaden så bör man falla inom arbetskraftsinvandringen. Ni vet, där vi tar in spetskompetens inom städ- och restaurantbranschen.
Däremot har vi gränser för hur länge man får vara sjuk eller arbetslös. Om du inte kan jobba eller inte fått något jobb blir det socialbidrag. Fast först måste du sälja villa och bil, så du inte har några realiserbara tillgångar.
Och helst ska all vård, skola och omsorg skötas av privata aktörer. Betalar de bara skatt kan de fortsätta att vanvårda, ge glädjebetyg eller ta hand om sjuka med lättare problem, allt för att vinstmaximera.
Vad då välfärd?
Och folkpartiet hävdar att ungdomar ska ha lägre löner än andra när de äntligen får ett jobb. Framför allt i den offentliga sektorn, där lönerna redan är låga. Så att de får fortsatta svårigheter att få lån, lägenhet, att skaffa familj, börja sitt vuxenliv. Många av dem har ju dessutom gjort praktik i samband med sin utbildning och är väl så kapabla. (Det är inte bara i yrkesskolor man gör praktik Jan Björklund, inte minst inom högskolan gör man det).
Sverige har mycket snabbt blivit ett ojämlikt och inhumant samhälle. Men det är inget att förvånas över när (m)örkermän styr.

Girighet skapar okunnighet

Lärare måste sluta ge glädjebetyg, ropar Jan Björklund, samtidigt som Metta Fjelkner på DN Debatt skriver att rektorer påverkar lärare att sätta just dessa glädjebetyg. Och tidigare i veckan läste vi att när prov rättas centralt kan ett MVG bli IG.
Jan Björklund vägrar fortfarande se att detta kommer sig av samma mekanismer som styr vinsterna i äldreomsorgen. Skolkoncerner som vill göra vinst måste ha något att konkurrera med och för att få del av skolpengen gäller att få så många elever som möjligt. Och därför måste skolan få gott rykte som en som ger höga betyg. Detta kan åtminstone en som gått i skolan på 60-talet räkna ut, men Jan Björklund kanske är yngre än så.
Denna exceptionella blindhet för orsak och verkan kommer snart att leda till att en hel generation skolelever går förlorad (ja, inte de som lever i innerstadsghettot kanske). Och nu hörde vi på Rapport igår att det ska bli färre gymnasielärare för det ska sparas. Varför i hela friden ska det sparas just i de verksamheter som rör barn och gamla?
Hur länge ska barn behöva växa upp i girighetens samhälle och gamla dö en ovärdig död? Ställ den förbannade regeringen mot väggen någon gång!!

Systemfel i hela skolan

Så är det åter dags för det som kallas valfrihet i skolan. Man har gjort skolan till en marknadsplats. Vår skolminister tror att pekpinnar och disciplin ska lösa skolans problem. Han har inte förstått att skolans grundfel ligger i konkurrens om pengar. Hela utbildningsväsendet börjar alltmer känna av de senaste tio årens oerhörda experimenterande som bygger på ett antal systemfel. Några av dessa, som nu börjar visa sig underminera utbildningen är:

1. Kommunaliseringen av skolan. Det passade förmodligen bra att vältra över skolkostnaderna på kommunerna lagom till den stora krisens genomslag i början på 90-talet. Men det har lett till ojämn resursfördelning och därmed ojämlik kvalitet på skolorna i olika kommuner, beroende på kommunens ekonomi.
2. En skolpeng som följer eleven. Det leder till en väldig fokusering på att locka till sig elever. En skola med goda resultat, dvs hög procent godkända elever, lockar fler att söka till den skolan. Den skolan får alltså mycket pengar. En skola med problem och färre godkända elever får färre sökande elever och alltså mindre pengar. Trots att den skolan kanske snarare har behov av mer resurser. Detta i sin tur leder till betygsinflation, så att skolan kan stå sig i konkurrensen och få fler elever. Kontentan av dessa glädjebetyg slår igenom på alla nivåer. Elever med stora kunskapsluckor går vidare till gymnasiet och högskolan..
3.Alltför många skolor. Systemet med möjlighet att få öppna skolor med alla möjliga inriktningar är nog bra för valfriheten. Men det leder till att resurserna utarmas än mer, när de sprids ut på allt fler händer.
4. Gymnasieskolan som arbetsmarknadsåtgärd. Eftersom det inte längre finns några jobb för ungdomar, har slutsatsen blivit att då måste de hållas utanför arbetsmarknaden så länge som möjligt. Alltså ska alla gå i gymnasiet. Det är ingen tillfällighet att det allra största programmet i gymnasieskolan idag är det s k individuella programmet. Det är mycket lättare att komma in på det naturvetenskapliga programmet än på många utbildningar inom IV-´programmet. Det i sin tur leder till att på de teoretiska programmen hamnar både de mest och minst motiverade eleverna. Med en sådan elevkombination blir undervisningen varken hackad eller malen.
Detta system slår sedan igenom på universitetet, där nu alltfler utbildningar måste erbjuda gymnasiekurser eller t o m hela basår för studenterna, för att dessa inte har tillräckliga kunskaper när de börjar.
5. Oviktad betygsintagning. För en del högre utbildningar, särskilt de med specifik yrkesinriktning, har man nu börjar vikta betygen, men på de flesta mer allmänna universitetsutbildningar är alla betyg lika värda och det är den sammanlagda betygssumman som räknas. Detta gör att många elever dessutom börjat taktikvälja ämnen för att komma in där de helst vill gå. Varför plugga svåra språk eller kemi och fysik, när musik, bild och idrott ger lika möjligheter att komma in på attraktiva utbildningar?
6. Vinst i skolan. Det för bort från skolans mål och fokus hamnar på företagsekonomiska överväganden.
Ser fram emot en ordentlig genomlysning av hela skolsystemet under nästa mandatperiod.