Stockholms egna asylregler

Idag höll jag med en moderat. Det gällde bidrag till barn till familjer som uppehåller sig i Sverige trots utvisningsbeslut. Den rödgröna majoriteten i Stockholm vill ge bidrag till dessa barn, eftersom de är offer för sina föräldrars beslut att stanna trots att de ska utvisas.
Det moderata oppositionsborgarrådet Jerlemyr menar att det ger väldigt konstiga signaler till dem som fått utvisningsbeslut (och har barn). Och jag instämmer.
De här personerna har fått sina asylskäl prövade och de har inte varit tillräckliga för asyl. Då ska de lämna landet, även om det naturligtvis är tragiskt för familjen. Men de väljer att gå under jorden tillsammans med barnen. Då menar majoriteten att barnen kommer att fara illa av detta och därför behöver de bidrag (som då går till föräldrarna som då kan försörja barnen).
Men detta är ju faktiskt att sätta sig över asylprövningen. Stockholm kan ju inte ha egna regler för detta. Om barn far illa i Sverige tas de om hand av samhället om föräldrarna anses olämpliga. Och det är de ju i det här fallet, eftersom de åsidosätter sina barns rätt till skolgång och sina egna möjligheter att försörja dem.
Att skilja barn från deras föräldrar är aldrig en bra lösning, men för barnens skull kanske det ändå är det bästa i dessa fall. Dessutom kan det vara en påtryckning på föräldrarna att faktiskt följa det fattade beslutet.
Det här känns inte bra, men annars säger ju Stockholms kommun att här tar vi ändå hand om dig. Och det förstärker dessutom det skuggsamhälle vi redan har.

Mörkermän styr Sverige

Nu har regeringen lämnat en inlaga till Europadomstolen om att vi minsann inte kan låta en 91-årig demenssjuk kvinna utan anhöriga i sitt ursprungsland, stanna här. Det blir för dyrt. Säger ett av de rikaste länderna i Europa.
Och inte kan en familj som bott här i elva år, som har jobb och barn som växt upp här, få stanna. De kommer ju från Armenien. Eller var det Azerbadjan? Ja, något land därborta i öst var det i alla fall. Så dem hämtar vi i arla morgonstunden och sätter på första bästa plan till Armenien, där de nu sitter på flygplatsen utan någonstans att ta vägen.
Vad då barnkonvention?
Det borde finnas en bortre gräns för hur länge man kan vara här utan att utvisningsbeslutet träder i kraft. Förslagsvis max tre år. Har man varit här längre och etablerat sig på arbetsmarknaden så bör man falla inom arbetskraftsinvandringen. Ni vet, där vi tar in spetskompetens inom städ- och restaurantbranschen.
Däremot har vi gränser för hur länge man får vara sjuk eller arbetslös. Om du inte kan jobba eller inte fått något jobb blir det socialbidrag. Fast först måste du sälja villa och bil, så du inte har några realiserbara tillgångar.
Och helst ska all vård, skola och omsorg skötas av privata aktörer. Betalar de bara skatt kan de fortsätta att vanvårda, ge glädjebetyg eller ta hand om sjuka med lättare problem, allt för att vinstmaximera.
Vad då välfärd?
Och folkpartiet hävdar att ungdomar ska ha lägre löner än andra när de äntligen får ett jobb. Framför allt i den offentliga sektorn, där lönerna redan är låga. Så att de får fortsatta svårigheter att få lån, lägenhet, att skaffa familj, börja sitt vuxenliv. Många av dem har ju dessutom gjort praktik i samband med sin utbildning och är väl så kapabla. (Det är inte bara i yrkesskolor man gör praktik Jan Björklund, inte minst inom högskolan gör man det).
Sverige har mycket snabbt blivit ett ojämlikt och inhumant samhälle. Men det är inget att förvånas över när (m)örkermän styr.