Ännu ett juridiskt övergrepp på barn

Nu har det hänt igen. En domstol har återigen begått ett övergrepp mot ett barn, i strid med barnkonventionen.

Det handlar om flickan Sofie som tvingades lämna sitt familjehem där hon levt hela sitt liv och där hon betraktade fosterföräldrarna som sin mamma och pappa. Hon placerades vid tolv års ålder på ett HVB-hem långt från hemorten. Sen dess har hon vädjat på olika sätt till olika instanser för att få flytta hem, alltid med negativt resultat.

Till sist fick hon sig en advokat tilldelad som har tagit hennes fall till kammarrätten. Men där förlorade hon nu. Hon måste stanna på HVB-hemmet där hon upplever sig otrygg, till skillnad från i familjehemmet. Kammarrätten gick på socialtjänstens linje, som menar att hon är mer trygg på HVB-hemmet.

Att hon flyttades från början  berodde på att en pojke i familjens närhet var påflugen och att flickan riskerade att antastas. Men pojken har flyttat sen länge. Trots det får hon inte komma hem. 

Hon är i princip satt i fängelse. Vad gör det med ett barn? Hennes tillit till myndigheter? Vår tillit till myndigheter. Barnkonventionen har som vanligt satts ur spel. Familjehemmet och flickan vill inget hellre än att återförenas. Men åren går och hon fortsätter vara inspärrad. I skilsmässofall brukar barn från tolv års ålder få påverka vad som ska hända med dem efter skilsmässan, var de vill bo etc. Varför gäller det inte här? Skulle det vara så att det finns icke redovisade skäl till att hon inte får komma hem, då måste det i alla fall sägas, inte vad, men att. Som det är nu verkar myndigheternas agerande enbart grymt.

Flickan är berövad sina mänskliga rättigheter. Hur länge ska sådana här övergrepp få pågå i Sverige? Och de vi i allmänheten får reda på är förmodligen bara en promille av allt som händer med barn i lagens namn. Socialtjänsten hänvisar till lagen. Hur kan vi ha så omänskliga lagar i det här landet?

Varför är vi så mesiga i Sverige?

 I övermorgon släpps alla restriktioner mot corona. Det är efterlängtat, inte minst från olika näringar som drabbats särskilt hårt av pandemin. Men smittskyddsläkarna är oroliga. Och det är väl dem som befinner sig närmast verksamheten, dvs vården, som man bör lyssna på. 

I början av september steg smittotalen mer än de gjorde i september förra året. Och då var ingen vaccinerad. Nu sägs vi ha en 70-procentig vaccintäckning i landet bland personer över 16 år. Ändå sprids viruset med förnyad kraft. Dessutom på äldreboenden, alltså bland de mest sköra bland invånarna i landet. 

Och det därför att man inte kan kräva att de som arbetar inom vården och äldreomsorgen ska vara vaccinerade. Nu börjar röster höras också från politiskt håll att det kanske inte borde vara så. Men lagar och juridik lägger som vanligt käppar i hjulet för sunt förnuft. En lagändring måste till stånd för att man ska kunna kräva att anställda i vården är vaccinerade. Hur lång tid kommer det att ta? Ska fler äldre behöva dö för att några oansvariga personer tycker att de har större rätt att arbeta i dessa verksamheter än personer som är beroende av dem att kunna känna sig trygga. Håller med den dam i 90-årsåldern som tyckte det var mordförsök att släppa in ovaccinerade i hemtjänsten. 

Man skyller på att de som ännu inte vaccinerat sig är oinformerade. Många kommer från andra länder. Men hur kan man inte vara informerad om denna världsomspännande pandemi? Det är den egoistiska oviljan som talar. Ren dumhet faktiskt. Det är ju inte så att frågan om vaccinering bara gäller dem själva. Att bli sjuk tar resurser för annan vård som redan släpar efter.

Man kan inte tvinga människor att vaccinera sig. Däremot måste det få konsekvenser om man inte gör det. T ex att man inte kan jobba i vård och omsorg som ovaccinerad. Då får man bli omplacerad tills vidare. Och som nyanställd måste man vara vaccinerad. Hur svårt kan det vara att besluta det? När det gäller Cementa var ju regeringen på direkt och körde över alla instanser. 

Svensk mesighet när det gäller vissa saker är flagrant. Vi har ju lagar om pandemirestriktioner. Ovanstående kan väl ingå i den lagen. Kan migrationslagen övertrumfa Barnkonventionen när det gäller lille Tim, kan man väl låta människor som frivilligt och osolidariskt avstår från vaccin, få ta konsekvenserna av det.

Varför strider lagen så ofta mot sunt förnuft?

Hur ska vi kunna lita på rättsväsendet när lagstiftningen så ofta strider mot sunt förnuft? Det senaste exemplet är den treåriga flickan som, trots att hon sedan födseln växt upp hos sin fosterfamilj, ändå överlämnades till missbrukande föräldrar som orsakade hennes död. För trots allt prat om "barnets bästa", är våra lagar skrivna så att i första hand föräldrar har rätt till sina barn. I lagtexten talas inte ens om barnen.
Men det finns fler exempel på att lagen går emot sunt förnuft, t ex när det gäller mord. Känt är fallet med de två personerna som slog ihjäl en äldre man och man inte kunde fastställa vem av dem som utdelat det dödande slaget. Båda friades.
Och ungdomar som misshandlat någon och där det är svårt, men uppenbart, att de gjort sig skyldiga till misshandel. Men de frias för att man inte kan säga vem som gjorde vad.
Och sexualmål ska vi inte tala om. När hovrätten kan fria någon trots att vederbörandes sperma finns i flickans kropp, köper ändå rätten mannens förklaring att han torkat sig på en handduk efter onani och att flickan sen använt samma handduk för att torka sig. Då går skam på torra land.
Visst är det viktigt med rättssäkerhet, men när lagen kan tolkas så att den strider mot sunt förnuft undergrävs tilltron till rättsväsendet. Nu har ju barnkonventionen blivit lag i Sverige. Då måste lagstiftningen följa med.

Gör inte barnkonventionen till lag

Just nu är ännu ett absurt utvisningsärende på allas läppar. Lilla Haddile, 2 år, ska utvisas, och återbördas till sin mamma. Mamman övergav barnet efter 20 dagar av okända skäl (men det ryktas om hot, kvinnan kommer ursprungligen från Algeriet där den s k hederskulturen lever på vissa håll). Flickan har bott i en fosterfamilj i Sverige sedan hon var fyra månader och känner inte till något annat, men vad gör det. Hon är ju inte svensk medborgare och "en förälder har rätt till sina barn" som det står i barnkonventionen. Det är rättschefen på Migrationsverket, Michael Ribbenviks, linje.
Många vill göra barnkonventionen till lag i Sverige. Men den bör inte bli lag så länge som ovanstående formulering finns med "föräldrar har rätt till sina barn". Det handlar inte om barnets bästa utan om den gamla vanliga idén att föräldrar äger sina barn.
Däremot bör barn ha rätt till sina föräldrar kanske med tillägget "eller motsvarande", vilket inte är samma sak. I Haddiles fall har hon ju aldrig haft några andra föräldrar än fosterfamiljen, som dessutom är beredda att adoptera henne. Att plötsligt överlämnas till en främmande person i ett främmande land, även om den personen är den biologiska mamman, kan aldrig vara Haddiles bästa, hur tragiskt detta än kan vara för mamman.
Den som gör detta mot Haddile borde betecknas som skyldig till egenmäktigt förfarande med barn. Dessvärre tror jag Migrationsverket gör sig skyldig till det nästan dagligen. Alla fall hamnar ju inte i medierna.

Mörkermän styr Sverige

Nu har regeringen lämnat en inlaga till Europadomstolen om att vi minsann inte kan låta en 91-årig demenssjuk kvinna utan anhöriga i sitt ursprungsland, stanna här. Det blir för dyrt. Säger ett av de rikaste länderna i Europa.
Och inte kan en familj som bott här i elva år, som har jobb och barn som växt upp här, få stanna. De kommer ju från Armenien. Eller var det Azerbadjan? Ja, något land därborta i öst var det i alla fall. Så dem hämtar vi i arla morgonstunden och sätter på första bästa plan till Armenien, där de nu sitter på flygplatsen utan någonstans att ta vägen.
Vad då barnkonvention?
Det borde finnas en bortre gräns för hur länge man kan vara här utan att utvisningsbeslutet träder i kraft. Förslagsvis max tre år. Har man varit här längre och etablerat sig på arbetsmarknaden så bör man falla inom arbetskraftsinvandringen. Ni vet, där vi tar in spetskompetens inom städ- och restaurantbranschen.
Däremot har vi gränser för hur länge man får vara sjuk eller arbetslös. Om du inte kan jobba eller inte fått något jobb blir det socialbidrag. Fast först måste du sälja villa och bil, så du inte har några realiserbara tillgångar.
Och helst ska all vård, skola och omsorg skötas av privata aktörer. Betalar de bara skatt kan de fortsätta att vanvårda, ge glädjebetyg eller ta hand om sjuka med lättare problem, allt för att vinstmaximera.
Vad då välfärd?
Och folkpartiet hävdar att ungdomar ska ha lägre löner än andra när de äntligen får ett jobb. Framför allt i den offentliga sektorn, där lönerna redan är låga. Så att de får fortsatta svårigheter att få lån, lägenhet, att skaffa familj, börja sitt vuxenliv. Många av dem har ju dessutom gjort praktik i samband med sin utbildning och är väl så kapabla. (Det är inte bara i yrkesskolor man gör praktik Jan Björklund, inte minst inom högskolan gör man det).
Sverige har mycket snabbt blivit ett ojämlikt och inhumant samhälle. Men det är inget att förvånas över när (m)örkermän styr.

Omänskliga migrationslagar

Så här ser omänsklighetens ansikte ut. Den här figuren har bestämt att två föräldralösa barn på tre och fem år ska utvisas från Sverige till Italien, där de inte har någon som helst anknytning till någon.
Regeringen brukar högstämt tala om mänskliga rättigheter och barns rätt. Men Tobias Billström har stiftat en migrationslag som strider mot barnkonventionen som Sverige skrivit under och hänvisar till så fort det rör barn i andra länder. Här har vi dock inget förbarmande.
Däremot låter han gladeligt lågutbildade personer från andra länder komma hit på lösa boliner och arbeta i oseriösa företag som utnyttjar denna arbetskraft och bidrar till lönedumpning, vilket är precis vad regeringen vill.
Och precis som med Försäkringskassan lyder tjänstemännen på Migrationsverket blint och verkställer beslut som strider mot allt sunt förnuft.
Per Schlingman och moderaterna vill ändra bilden av Sverige. De kommer garanterat att lyckas.

Försäkringskassans kafkalika regler

Man orka snart inte med våra institutioner och deras stelbenta regeltolkning (om det nu är en regel eller bara idioti).
Försäkringskassan kan kräva den flicka som tvingats spela psykiskt sjuk och hållits isolerad i hemmet av sin pappa på de pengar som pappan fått ut varje vecka (25 000 kr) för att "vårda" henne. Ett annat exempel är att en nioårig flicka fått krav på sig att betala tillbaka 600 000 kr som hennes pappa misstänks ha tillskansat sig genom fusk.
Vem har skrivit denna regel (om den finns)? Det är ju faktiskt inte barnet som fått pengarna, det är ju vårdnadshavaren. Och det är vårdnadshavaren som gjort sig skyldig till bedrägeri. Är det åter Försäkringskassan som har tolkningsföreträde framför rättsexpertis, barnkonvention och sunt förnuft, liksom att deras läkarutlåtanden kan slå ut intyg från läkare som verkligen träffat patienten.
Fallet med nioåringen har gått upp i kammarrätten. Tänk vilken tid och pengar som läggs ned på att utreda om barnet ska bli skadeståndsskyldigt, när föräldern begått ett så självklart moraliskt övergrepp. Vår värld blir alltmer kafkalik.

Cynisk Kjöller hånar Rädda Barnen

Hanne Kjöller har i ett cyniskt inlägg på ledarplats i dagens DN (ej på nätet) under rubriken "Alltför starka ord döljer verkligt problem" om barnfattigdomen i Sverige.
Dock går hon knappast in på det verkliga problemet, utan menar att Rädda Barnen överdriver allvaret i barnfattigdomen i sin senaste rapport och menar att siffrorna bara skiljer med 0,6 procentenheters ökning. Men ökningen följer ju bara trenden i det övriga samhället, med ökande siffror för resurssvaga grupper som ensamstående föräldrar (främst mammor) och invandrare.
Sedan hånar hon RBs generalsekreterare som refererar till Barnkonventionen. Dessutom påstår Kjöller att Sverige inte ratificerat barnkonventionen, vilket knappast ökar trovärdigheten i hennes övriga sifferexercis. Sverige hörde till de första länderna som ratificerade barnkonventionen; redan 1990. Somalia var det senaste, i november 2009. USA är det enda land som ännu inte ratificerat konventionen. Barnkonventionen är dock ingen lag, i detta har Kjöller rätt. Men konventioner ska vara en ledstjärna i det arbete konventionen gäller, även om den inte upphöjts till lag (en konvention är mer övergripande, men delar av den kan man göra lagstiftning av).
Barnkonventionen säger, och detta citerar Kjöller: Konventionsstaterna ska sträva efter att till det yttersta av sina resurser söka förverkliga barnets sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter. När resurserna inte räcker till bör man söka lösningar genom internationellt samarbete.
Sen blir Kjöller riktigt hånfull och cynisk och skriver: Vad menar Rädda Barnen? Ska vi be Sudan om bistånd? Eller FN om katastrofhjälp?
Hennes ovilja att se själva problemet är uppenbar. Det är självklart orimligt att jämföra det vi kallar barnfattigdom i Sverige med hur det ser ut i Sudan eller på många andra platser. Men konventionens innebörd handlar ju om det samhälle där konventionen antagits. Och det är alarmerande att fler och fler familjer hamnar i det av alliansen så gladeligt utpekade utanförskapet, ju mer de får regera. Det vill inte Hanne Kjöller se. Hon vill titta åt ett annat håll och hånar dem som försöker belysa problemet.

Migrationsverket har vaknat

Äntligen börjar Migrationsverket ta åt sig av kritiken mot att Sverige bryter mot barnkonventionen genom att skicka tillbaka barn till länder i krig och konflikt. DN skriver idag om Migrationsverkets rättschef som protesterar mot en utvisning av barn till Gaza, som Migrationsdomstolen velat verkställa (men nu ställt in t v).
Det är bra att Migrationsverket fått upp ögonen för att Sverige bryter mot internationella konventioner och att detta verk varit i centrum för denna kritik. Är rättschefen ny?

Amerikanskt skoflum

I Texas har man antagit en ny läroplan. I den ingår att barnen får lära sig:

Att separationen mellan kyrkan och staten var ett misstag.

Att den amerikanska kulturen och dess värden gynnar världen.

Att FN och andra internationella organisationer är ett hot mot den personliga friheten.

Att skatter skadar den ekonomiska utvecklingen.

Om man trodde att USA skulle bli lite mer liberalt med Obama kan man glömma det. Visserligen än så länge bara i Texas (Bushs hemstat), men Texas är en mäktig delstat. Ytterligare en generation amerikaner ska uppfostras att tro att USA är jordens salt och att samarbete och kompromisser med andra är av ondo.
Det är väl därför USA är den enda demokratiska stat som inte skrivit på barnkonventionen, liksom det är den enda demokratiska stat som fortfarande har dödsstraff. Ibland påminner USA mer om sina s k fiender Iran och Nordkorea.