Ägande överreklamerat

Idag skriver PJ Anders Linder om ägandets välsignelser. Han oroar sig över ett inlägg på Brännpunkt där två moderater skriver att privatiseringarna nått vägs ände.
Men oroa dig inte. PJ. Har du inte lärt dig än hur de s k nya moderaterna fungerar? De säger ett men gör ett annat. Nu har de upptäckt att en majoritet faktiskt ogillar de flesta privatiseringar. Då gäller det att stämma i bäcken och förklara att "nu tänker vi på samhällsnyttan". Men nu har de inte längre Per Schlingman som kan tala orwellskt nyspråk, så trovärdigheten i budskapet känns noll.
Sen kan man ju fråga sig hur mycket frihet det finns i ägande. Skulle du PJ säga att alla som lånat till sina bostäder det senaste decenniet har någon större frihet? Särskilt som det inte finns något alternativ att bo, så som hyresrätt, om man skulle råka så illa ut att man ställs på bar backe.
Och för vilka har privatiseringarna i den offentliga sektorn ökat friheten, utom för dem som är de nya ägarna? Men folk kan ju välja nu, säger du. Ja, men inte till glädje för samhälsnyttan, dvs den vi alla är betjänta av. Ökad segregering, dyrare produkter, i många fall mycket sämre kvalitet ökar inte friheten i vårt samhälle. På något plan drabbas vi alla av ökade klyftor, också de välbeställda (ökad brottslighet t ex).
Ägande är klart överreklamerat såvida du inte betalt dina skulder. Då hjälper det inte att be gud förlåta dem.

Jobb viktigare än vinst

Posten ska avskeda 2000 personer meddelas på nyheterna idag. Sedan Posten gick ihop med danska posten har redan 4000 sparkats. Någon som är förvånad? Det är det första som händer när vinstintresset får råda.
Verksamheter i offentlig regi som inte har vinstintresse som sin första uppgift har kvar sin uppgift att ta samhällsansvar. Det kan ligga i samhällets intresse att många människor har arbete. Förr hade staten t o m ett ansvar för att personer som av olika skäl hade nedsatt arbetsförmåga ändå kunde få ett jobb. Så mycket bättre de mådde, de betalade skatt och genererade inte andra extrakostnader i samhället.
Nu finns inget utrymme för detta. Organisationskonsulter som förläst sig på Milton Friedman och andra nyliberala ekonomer har gått fram i den offentliga sektorn som slåttermaskiner. Här ska tänkas företagsekonomiskt! Men offentlig verksamhet är inga företag. Den har andra mål än vinst.
Det är det här tänkandet vi nu ser när vårt moderna land inte kan hantera en snövinter. Vinst är viktigare än underhåll och personal. Och ska man nu sätta in personal så finns inte tillräckligt många utbildade att sköta jobbet.
Snöröjningen dröjer för att man måste gå ut på en EU-upphandling på 52 dagar för att få tag i fler entreprenörer.
Och även vanliga företag är så slimmade att man slarvar med kvaliteten. Tak rasar för att man inte byggt tillräckligt säkert. Det brukar heta att allt inte behöver vara i toppklass "good enough" räcker. Men det är inte ens "good enough".
När t o m ungdomar säger att det verkade vara bättre förr kanske det är dags att tänka om.