Rikemanskommuner trotsar lagen

Som jag sagt så många gånger tidigare; moderaterna förnekar sig aldrig. Nu deklarerar kommunledare från två moderata kommuner i Stockholms län - Ekerö och Täby - att de inte kommer att följa lagen om att ta emot flyktingar enligt det kvotsystem regeringen tagit fram.
Det är så typiskt att de välbeställda alltid vill komma undan åtaganden som kan kosta minsta ansträngning eller på annat sätt störa rikemansfolket i kommunen (alla i Ekerö och Täby hör inte dit).
Stockholm, som den största kommunen i länet, ska ta emot flest. Drygt 5 000 totalt i år och nästa år. Stockholm får flest därför att man lever upp till alla variabler regeringen ställt upp. En variabel som saknas är dock tillgången till bostäder. Stockholm har högst bostadsbrist i länet räknat per capita. Men Stockholm försöker leva upp till regeringens krav.
Det gör inte Ekerö och Täby, trots att deras kvot handlar om några hundra personer var. De har inte heller bostäder säger de. Men till skillnad från Stockholm tänker de inte bygga några heller. I varje fall inte till flyktingar.
Ylva Johansson, ansvarig minister, har ännu inte tänkt ut några sanktioner mot tredskande kommuner. Men det kanske vore på sin plats om inte fler välbeställda kommuner ska följa efter.

Sjöstedt undvek svartmålning

Jag har just lyssnat på Jonas Sjöstedts tal i Almedalen. Det var en glädjande stund. Sjöstedts tal skilde sig från övriga partiledares på ett mycket positivt sätt. Han talade om det goda samhället. Det vi i själva verket vill uppnå. Han valde att inte svartmåla Sverige som de borgerliga och SD (och dessvärre även Löfven).
Alla vill naturligtvis ha ett bra samhälle utifrån sina utgångspunkter, men de övriga har valt att visa på alla fel som finns i Sverige idag. De har talat om hårdare tag och fler krav på dem som har det tuffast. Inga krav på att alla ska bidra till ett gott samhälle, framför allt inte de med mycket pengar och stora förmögenheter. De ska sitta i orubbat bo. "Lagt kort ligger", som Löfven sa. Då kan man fråga sig varför han överhuvudtaget befinner sig i politiken.
I själva verket är ju skiljelinjen mellan höger och vänster väldigt tydlig. Vi som vill att alla ska ha en dräglig tillvaro i vårt land genom att gemensamt bidra till en hygglig välfärd och de som menar att var och en är sig själv närmast och hjälpe sig den som kan. Tyvärr hamnar S väldigt ofta i det senare lägret när det kommer till konkret politik.

Dags för EU att ställa krav på romernas hemländer

Äntligen något positivt från folkpartiet! De föreslår det självklara när det gäller tiggeriet - lösningen finns i hemländerna. Med tanke på hur mycket EU blandar sig i staters angelägenheter med olika regler, borde det vara självklart att EU nu går in med bindande krav på Rumänien, Bulgarien m fl, att göra något åt situationen för romerna. Särskilt som de flesta andra EU-länder faktiskt får problem för att dessa människor tvingas tigga i andra länder.

Men vi svenskar försöker lösa problemet här. Vi vill ju framstå så humana. (Men det gäller t ex inte dem som sitter i förvar i väntan på utvisning).

Men det är trist att komma ut i hemskogen och se att där finns läger där människorna huggit ner träd i en känslig våtmark och använt andra delar som toalett. Det är ohygieniskt för dem som bor där, men också olagligt på ett antal plan. Varför ska just romer vara undantagna från denna lagstiftning?

Situationen för tiggarna kommer också att bli allt sämre ju fler som kommer. Man kan inte ge till alla och vad hjälper en krona här eller där. 

Nu måste regeringen, tillsammans med andra EU-länder utöva hårda påtryckningar på tiggarnas hemländer så att dessa människor kan leva ett anständigt liv i sina hemländer (för det gör de faktiskt inte här heller). 

Att studera viktigare än städning

När regeringen nu har upptäckt att man måste spara (man har ju gubevars sålt statens kassakor en efter en), då är det förstås en redan svag grupp man riktar in sig på. Vi minskar stödet till studenterna, kommer man på.
I ena stunden konstaterar man att Sverige måste ha en välutbildad befolkning för att kunbna klara konkurrenskraven från t ex Asien. I nästa är det de som ska betala för regeringens allmänna skattesänkarpolitik (förutom sjuka, funktionshindrade och pensionärer).
Dra in Rut- och Rot-avdragen säger jag. Varför ska vissa branscher gynnas skattemässigt och inte andra? Ja, men då försvinner flera jobb, skriker regeringen. Men vad är det för bransch som inte kan betala sina egna kostnader? Varför ska t ex frisörer betala hela kostnaden för sitt företag och inte en städfirma?
Är folk inte beredda att betala vad det kostar kanske det är fel på affärsidén? Just städning är väl något de flesta förväntas klara av själva, till skillnad från att klippa hår. Säger inte att städpersonal inte har en sorts expertis, men då handlar det om att städa kontor, industrier etc. Att städa sitt hem bör man kunna sköta själv, eller också får man betala vad det kostar att anlita någon annan. Kan inte se ett enda argument för varför jag ska vara med och betala andras städning (och andra hemjippon), när det finns så mycket viktigare saker att satsa på, som t ex att utbilda sig till en rimlig kostnad.

Maktlösa konsumenter

Efter hästköttsskandalen kommer nu fiskfusket. Vi konsumenter förs ständigt bakom ljuset i rövarkapitalismens namn. Haven dammsugs på fisk och fryser man bara ner den ser ingen vad det är ungefär. Och frusen fisk smakar ungefär likadant dessutom.
Är det fiskarena som fuskar? Eller är det uppköparna? I vilket led börjar korruptionen?
Vad kan man göra som konsument när man inte har tid att fiska själv eller åka till någon gård och köpa kött? Kan man ens lita på att det som är märkt Krav verkligen är ekologiskt? Företagen blir alltmer skrupelfria i den heliga konkurrensens namn.
Vi har en biståndsminister som uppmuntrar anikorruption och whistleblowers inom biståndet, men var är de ministrar som borde titta efter den svenska/EU-korruptionen? Också här blir whistleblowers avskedade om de påpekar oegentligheter. Det är bara långt borta vi talar storvulet om antikorruption.
Vi lär ha en konsumentminister eller det kanske är konsumtionsminister hon är.

S=med moderaterna light

Nu får vi veta att S också vill sänka bolagsskatten, de vill också satsa på forskning och skola och infrastruktur, bara lite mer eller mindre än moderaterna beroende på vad det gäller.
Snart är de till förväxling lika.
Vinst i vården - ja, men inte till alla
Oj, nu satsade Borg på infrastruktur - så oansvarigt att satsa så mycket.. Fast S vill också satsa, men regeringens satsning räcker inte enligt dem.
Ja, visst ska det ställas krav på sjuka och arbetslösa - fast inte lika hårt som M.
Trovärdigheten för socialdemokraterna sjunker för varje punkt de presenterar.
Föreslår att de inför nästa budget presenterar sitt budgetförslag före regeringen så har de i alla fall tolkningsföreträdet.
Eller så kan de sjunga tvåstämmigt med Borg.

Försämring inte krav ger Sverige lågt index

Välfärden klarar inte svenskarnas höga krav, basunerar SEB på DN Debatt. De har gjort ett eget välfärdsindex och jämför de nordiska länderna. På nästan alla punkter har Sverige det lägsta förtroendet för olika delar i välfärden.
Är någon förvånad? Alliansen har gått fram som en slåttermaskin i de offentliga trygghetssystemen, gjort vinstmaskiner av de offentliga institutioner som ska tillhandahålla olika former av välfärdsservice och skurit ned verksamhet och personal på varje område. Allt för att kunna sänka skatten.
Det är tungt att se något bra bli sämre. Särskilt när det inte behöver vara så. Det är förklaringen till Sveriges låga index tror jag, inte att svenskarnas krav egentligen är större än andra länders.
SEBs dröm och hopp är att folk nu ska skaffa privata försäkringar för att kunna köpa sig välfärd. Det kommer naturligtvis inte alla svenskar att kunna, men vad bryr sig SEB om det.
En rimligare lösning är att höja skatten. Det blir mindre att bära för var och en. Det var det som en gång byggde välfärden. Vi är många som är ledsna (förbannade) för att det är den bibliska modellen som är alliansens ledstjärna (åt dem som har skall varda givet).