Alliansen vill sälja utmärkt informationskälla

Apropå tidningen Riksdag & Departement, så vill riksdagen nu sälja den. Dvs alliansen vill sälja, S vill inte sälja själva namnet och V är emot.
Men det är väl typiskt alliansen. Här kommer en välgjord tidning varje vecka som lyfter fram nyheter ur riksdagens och departementens flöden av förslag och promemorior. Sånt som vanligt folk inte hittar själva ( t ex den om sänkt skatt på fossila bränslen i mitt förra inlägg) presenteras på ett tydligt sätt av skickliga journalister med vana att följa riksdags- och departementsarbetet. Men det kan ju komma fram något obehagligt tycks alliansen mena. Varför skulle de annars vilja bli av med en informationskälla som ger riksdagsledamöter och departementsfolk, politiker och journalister en snabb överblick över vad som är på gång.
Eller är det moderaternas mantra att staten inte ska ge ut tidningar som spökar? Man ställer sig i alla fall frågan: Hur dum får man bli?

Politiker och journalister i symbios

Juholtmobbningen fortsätter. Nu lyfter AB fram någon liten digital panelundersökning som heter United Minds, där folk själva fått anmäla sin medverkan. Hur tillförlitliga kan dessa vara? Läs gärna Jenny Madestams och Torbjörn Sjöströms debattinlägg i DN idag om vetenskapligheten i olika undersökningar.
Men Lena Mellin, ABs huvudmobbare, gör det mesta av saken och menar att det inte finns någon återvändo för socialdemokraterna. Nej, hon är ju en av dem som bidrar till det genom att hela tiden tjata om Juholts olämplighet.
Dagens journalister verkar inte se sitt uppdrag, att granska makten. Det är naturligtvis svårt när de själva är en så stor del av den. Politiken och journalisterna är numera i symbios och knallar man runt i riksdag och kanslihus som Lena Melin, blir man så småningom vänner (tänk bara på Ulrika Schenström och Anders Pihlblad).
Dessutom hör åtminstone storstadens journalister till samma övre medelklass som politikerna. Tidningsmakarna på kvällspressen verkar dessutom tro att det som intresserar folk är vilka som är rikast i ett speciellt område, eller vilka som köpt de dyraste husen, eller vad husen är värda. Sånt som intresserar dem själva.
Det är klart att då blir det viktigt att slå vakt om de förmåner som Reinfeldt & co försett dem med.

Juholt är körd

Oavsett regler eller ej, tiden har runnit ut för Håkan Juholt. Framför allt därför att han verkar som en vindflöjel i politiska frågor. Han kan hålla bra tal, men verkar hålla med den som talade sist i de egna leden. Kommer alltför mycket kritik, ändrar han sig. M a o, det finns ingen politisk linje när det kommer till att verkställa vad han talar om. Budgetschabblet är ett exempel, frågan om "villkorat medborgarskap" ett annat. Det är här den stora svagheten ligger.
Sedan vore det tacknämligt om riksdagsrevisorerna nu gör en ordentlig utredning av samtliga ledamöters bidrag till lägenheter, resor etc. Dessvärre kommer då alltfler "tolkningsmissar" av regler att uppdagas. Och även om reglerna följs är en del av dem orimliga för vanliga medborgare. T ex Annie Lööfs dubbla ersättningar, där skattebetalarna står för både hennes och makens lägenhet i Stockholm och en outnyttjad ute i landet. Och är det så att paret ska föreställa särbos, får väl maken betala den ena lägenheten. Eller så får de hyra ut den de bara använder ibland. Det får vanligt folk göra.
Här finns mycket att fiska i för undersökande journalister.

Vänstern behövs

Det finns en lätt frustrerad ton i artiklar och kommentarer till att topparna i s-ledningen nu får gå en efter en. Men det var ju detta man ville! Här kommer den efterlängtade förnyelsen. Men sen kanske det är stopp. Tommy Waidelich svävade på målet runt jobbskatteavdrag och rutavdrag. Å andra sidan, varför ska S ta ställning till om de vill ha kvar moderata lösningar? Journalisterna är helt fixerade vid skatter och bidrag (avdrag menar jag), de har väl själva blivit beroende av dem (det är ju så lätt att bli bidragsberoende, som moderaterna brukar säga). Förslaget att satsa på utbildning för att göra människor mer matchade att ta lediga jobb, verkar mer proaktivt än att låta dem ramla ner olika faser, där fattigdomen lurar runt hörnet. Än ska vi inte ge upp om socialdemokraternas utvecklingsmöjligheter. Men det känns som det behövs en vänster som driver på.

De besuttna journalisterna

Eva Franchell skriver en bra ledare i dagens Aftonblad (ABs ledarsida är ett ljus i det borgerliga mörkret) om att partiledarutfrågningen handlar mest om överklassproblem. Det är en sorglig utveckling hos dagens journalister, att de numera i allt högre grad representerar den besuttna klassen och därmed också ägnar sig åt de problem som mest rör dem själva, dvs rut-bidrag, förmögenhetsskatt och fastighetsskatt (de flesta som syns i stockholmsmedierna verkar på bo Söder i Stockholm).
Och då fylls medierna av siffror och statistik som rör de mest bemedlade, som verkar gå i taket vid minsta förändring i förmögenhetsutvecklingen. Som om de skulle märka några hundralappar hit eller dit. Det gör däremot de som får vända på slantarna i slutet av månaden. Men det är en värld som varken merparten av politikerna eller journalisterna förstår sig på eller verkar kunna sätta sig in i.
Därför får partiledarna sitta och rabbla siffror och statistik i TV, vilket naturligtvis överhuvudtaget inte fastnar hos väljarna. Det gör bara en tydlig berättelse om vilket samhälle man vill ha. Men den chansen verkar de inte få i SVTs utfrågningar.