Maud Olofsson i farsen Nuon

Såg Maud Olofsson i Aktuellt ikväll. Vilken fars! Hennes trovärdighet ligger numera på den absoluta nollpunkten.
När man hör Maud dyker tre scenarier upp:
1. Maud informerar regeringen (Borg o Reinfeldt)som godkänner affären. Maud talar sanning i radiointervjun.
2. Maud Olofsson tycker den här affären är en höjdpunkt i hennes karriär som stadsråd men inser att om finansdepartementet får nys om den i förväg kan den gå i stöpet. Alltså informerar hon inte ens Borg och Reinfeldt för att få igenom detta köp. Men då är det rätt pinsamt att stå och ljuga i radion.
3. Hon informerar Borg och Reinfeldt, men de tycker att när Nuonfiaskot är ett faktum, de inte vill erkänna att de kände till affären i förväg. De låter Maud bära hundhuvdet.
Det som verkar svårast att tro på i denna härva är att finansdepartementet och därmed Borg, inte skulle känna till denna miljardaffär. Vad då koll på statens finanser!
Att Reinfeldt/Borg skulle få reda på något sånt här via media verkar fullständigt osannolikt. Likaså att Maud Olofsson skulle stå och ljuga i radion om att hon informerat dem.
Men är det så, är det ju minst lika illa. En regering som inte vet vad den andra handen gör i sådan här stor fråga. Det är betydligt trivialare saker som diskuteras på regeringssammanträdena. Eller så är det så här regeringen har fungerat hela tiden. Det är därför det ena huvudlösa förslaget efter det andra drivs igenom. De partier som är ansvariga för ett departement får göra som de vill.
Där faller Reinfeldts trumfkort om regeringsfähighet.
En fjärde variant kan ju också vara att de kommit överens om att agera på detta vis. Då börjar man tänka Nixon och Bush och andra goda kålsupare.

Maud Olofsson bekräftar regeringens kännedom om Nuon

Maud Olofsson vägrar komma till KU. Som om det vore den självklaraste sak i världen. Hellre att bli den första ministern (även om hon är f d)som inte infinner sig till riksdagens kontrollorgan när hon blir kallad, än att lämna ut sin f d chef och sina kollegor.
För det är förstås det det handlar om. Om hon kommer till KU tvingas hon tala om att regeringen (åtminstone de närmast sörjande i alliansen) kände till och godkände den här affären. Och därmed framgår det att dessa har ljugit om sin medverkan till Sveriges sämsta industriaffär någonsin.
Och som lök på laxen springer Annie Lööf ut och säger att det har sossar minsann också gjort (vägrat komma till KU alltså), men det visade sig vara fel, för Göran Persson, som hon nämnde, blev aldrig kallad utan ombads uttala sig skriftligt.
Men Maud Olofsson minns väl (till skillnad från minnet när det gäller Nuonaffären)när Carl Lidbom (s) blev bannad i KU av moderate Anders Björck.
Dock ökar inte trovärdigheten av det här agerandet. Tvärtom utgår man ju från att det är precis så som hon försöker undvika att säga. Den här regeringen är ju känd för sina usla affärer med olika utförsäljningar av verksamheter som inbringat miljoner till statskassan, samtidigt med en övertro på marknaden, så slutsatsen är självklar:
regeringen visste om Nuonaffären. Det har Maud Olofsson bekräftat med sitt beteende.