Kvinnor måste säga ifrån tydligare

Ingen ska dömas ohörd sägs det. Kvinnouppropet #metoo visar dock vilka som ofta inte blir hörda alls. De som vågar anmäla eller bara säga till en chef om att de blivit sextrakasserade av en kollega, viftas oftast bort på olika sätt. Är chefen en man kan redan det vara ett hinder. Han kanske känner igen sig själv i beskrivningen av vad som hänt. Då bär det emot att ta upp saken med en medarbetare som kanske kan lyfta fram exempel där chefen själv betett sig sexistiskt.
Det är otroligt att höra dessa män säga att de inte förstod att de gått för långt, när de tryckt upp kvinnor mot väggen och tafsat. Men det handlar förstås också om kvinnors rädsla att inte vara till lags om tafsaren är en överordnad och denne kan bestämma över kvinnans jobbsituation.
Men det är inte bara viktigt att män förstår att tafsande inte är OK. Kvinnor måste också ge väldigt tydliga signaler om att det inte är OK. Så skärpning behövs i alla läger.

Feghet inom högsta ort

Igår talade Ulf Dahlsten, Palmes statssekreterare de sista åren, ut om Palmemordet i DN. Det visar sig att han suttit inne med en del information om Christer Pettersson, som skulle stärka indicierna mot honom. Men inte har Dahlsten gått till polisen med detta inte. Han fick uppgifterna av en "trotjänare" i kanslihuset som inte ville delta i en rättegång.
Man frågar sig hur detta är möjligt. Palmes närmaste man undanhåller uppgifter som skulle kunna stärka bevisen mot Christer Pettersson (och i förlängningen kanske fått honom dömd och hela denna kvartssekellånga utredning skulle aldrig behövt äga rum och kosta tid och pengar). Detta gör han för att hålla en kollega om ryggen, istället för att övertala denna att träda fram med sina uppgifter. Och vad är det för ynkrygg inom kanslihuset, statligt anställd och Palme var ju i formell mening dennas allra högsta chef, som inte gör sin samhälleliga plikt.
När polisen inte ens kan få hjälp av regeringens egna anställda när statsministern blir mördad, hur kan man då anklaga vanligt folk som inte vill/törs vittna?

Lönesättande samtal en lönefälla för kvinnor

Lika lön för lika arbete har det alltid hetat i jämställdhetsdebatten. Det gillar inte arbetsgivarna. Därför har man, särskilt inom privat och statlig tjänstemannasektor, kommit på begreppet individuell lön. Helt i den liberala tidsandan. Det innebär att de anställda har ett s k individuellt lönesättande samtal med sin chef. I detta samtal ska chefen motivera den lön hen ger den anställda. Samtalet är ingen förhandling utan chefens bedömning av den antälldas prestation som kan baseras på vilken godtycklighet som helst (fast det säkert finns några luddiga lönekriterier att hänvisa till).
Här finns en stor lönefälla för kvinnor. De flesta chefer är fortfarande män och män ser män. Dessvärre ser kvinnor också ofta män, vana som de är att vara hyggliga och få män på gott humör. (Nu talar jag generellt, det finns bra chefer av båda könen). Det är svårt att förklara lönegapet mellan män och kvinnor i tjänstemannayrken. Till en del beror det på att när kvinnor får barn tar de större del av föräldraledigheten och halkar därmed efter. Men det är inte hela förklaringen. I dagens samhälle är kvinnor ofta mer välutbildade än män, så varför är skillnaden fortfarande så pass stor.
Jo, i det individuella lönesättande samtalet finns den stora godtyckligheten, där den anställda är utlämnad åt chefens bedömning. Där facket deltar i lönesättningen finns ofta mer objektiva kriterier, som erfarenhet, utbildning, antal tjänsteår m m. Sådant som många arbetsgivare idag avfärdar som helt irrelevant. Det är hur du presterar som betyder något. I i hur:et ligger många gånger också frågor om ifall du är kritisk till förhållanden på arbetsplatsen, opponerar dig mot något etc. Illojal brukar chefer kalla det. Det ingår i bedömningen av dig som anställd.
Det här leder också till mindre inflytande för facket, framför allt när det gäller att hjälpa enskilda medlemmar i lönefrågor. Därför ifrågasätter många vitsen med att gå med i facket.
Som kollektiv har anställda, särskilt kvinnor, inte mycket att vinna på individuella lönesättande samtal, även om många som är omtyckta av sina chefer gillar det. Tills man kanske få en ny chef i alla fall.

Inkompetens präglar Trafikverket

Det finns många att välja bland, men Trafikverket verkar vara en av de mer inkompetenta myndigheterna. Först får vi veta att de har full koll på tågunderhållet trots att tågen står still lite varstans pga olika fel på banorna. Idag berättar Rapport att de beräknat framtidens biltrafik helt uppåt väggarna. Mellan 50 och 98 procent fel i hur många bilar som kommer att köra på ett antal olika vägar, framför allt runt Stockholm. Adjö Förbifart!
Dessa beräkningar ligger sedan till grund för politikernas beslut. Generaldirektören säger att han inte läst den rapport som tar upp felberäkningarna, trots att den kom i december. Det är så en högt betald chef sköter sina arbetsuppgifter. Men tro inte att något ansvar kommer att utkrävas, i alla fall inte på hans nivå.
Det blir ännu viktigare att valet inte kommer att handla om sifferbollande, för hur ska vi veta att siffrorna är korrekta. Det är viktigare att tala om vart samhället är på väg. För det kan vi se själva.

Maud Olofsson bekräftar regeringens kännedom om Nuon

Maud Olofsson vägrar komma till KU. Som om det vore den självklaraste sak i världen. Hellre att bli den första ministern (även om hon är f d)som inte infinner sig till riksdagens kontrollorgan när hon blir kallad, än att lämna ut sin f d chef och sina kollegor.
För det är förstås det det handlar om. Om hon kommer till KU tvingas hon tala om att regeringen (åtminstone de närmast sörjande i alliansen) kände till och godkände den här affären. Och därmed framgår det att dessa har ljugit om sin medverkan till Sveriges sämsta industriaffär någonsin.
Och som lök på laxen springer Annie Lööf ut och säger att det har sossar minsann också gjort (vägrat komma till KU alltså), men det visade sig vara fel, för Göran Persson, som hon nämnde, blev aldrig kallad utan ombads uttala sig skriftligt.
Men Maud Olofsson minns väl (till skillnad från minnet när det gäller Nuonaffären)när Carl Lidbom (s) blev bannad i KU av moderate Anders Björck.
Dock ökar inte trovärdigheten av det här agerandet. Tvärtom utgår man ju från att det är precis så som hon försöker undvika att säga. Den här regeringen är ju känd för sina usla affärer med olika utförsäljningar av verksamheter som inbringat miljoner till statskassan, samtidigt med en övertro på marknaden, så slutsatsen är självklar:
regeringen visste om Nuonaffären. Det har Maud Olofsson bekräftat med sitt beteende.

SJ packar ihop

- Olönsamma tåglinjer lägger vi ned, säger SJ-chefen hurtigt. Men vad ska han göra stackars karl?
Alla regeringar de senaste 25 åren eller mer har krävt att SJ ska gå med vinst. Hur har de tänkt? I landet bor 9 miljoner invånare. Det finns inte underlag för en lönsam järnväg här, vilket SJ har bevisat gång på gång.
Trots detta förvärrar nuvarande regering det hela med att tillåta ännu fler aktörer att ta sig fram på våra slitna järnvägar. De väljer bara lönsamma linjer. De konkurrerar ut SJ på de banor där det ändå finns lönsamhet och där de kunde få in pengar till mindre lönsamma linjer.
Och ju fler aktörer desto mindre lönsamhet för alla.
Om inget görs kommer det inte att gå några tåg i Sverige, möjligtvis mellan Stockholm och Göteborg. Godstrafiken kommer helt att övergå till landsväg. Så var det med de klimatmålen.
Vi ses på bussen!