Våldtäktsstatistiken är missvisande

Nu har det kommit statistik som visar att merparten av dem som är dömda för våldtäkt är utomlands födda. Gruppen afghanska unga män sticker särskilt ut.
Sådan statistik ger naturligtvis SD vatten på sin kvarn. Vad var det vi sa! De kommer hit och våldtar!
Men man kanske inte ska dra alltför stora växlar på denna statistik. Statistiken talar om dömda för våldtäkt. Vad vi vet om våldtäkt är att de sällan anmäls överhuvudtaget och om det går så långt som till åtal är domen ofta frikännande i brist på bevis. Hela metoo-debatten handlar ju om det. Om eget skuldbeläggande från kvinnornas sida eller att det är ingen idé att anmäla för det leder ingen vart utom till ytterligare förnedring för kvinnan.
Metoo visar ju också att män ur alla samhällsklasser, etniciteter etc kan vara förövare. Det är naturligtvis viktigt att ta hand om unga invandrarpojkar och berätta om de sexualnormer som råder i vårt samhälle (men under ytan är det sig ganska likt i alla länder). Och det är bra att våldtäkt straffas och att det ses som ett allvarligt brott i Sverige.
Men det är så mycket lättare att ta fast unga invandrare än välbeställda medelålders män med fina jobb, som har råd med dyra advokater om nu någon vågar anmäla dem. Men det betyder inte att våldtäkt skulle vara ovanligare bland vanliga svenssons. Man ska inte stirra sig blind på statistiken.

Kvinnor måste säga ifrån tydligare

Ingen ska dömas ohörd sägs det. Kvinnouppropet #metoo visar dock vilka som ofta inte blir hörda alls. De som vågar anmäla eller bara säga till en chef om att de blivit sextrakasserade av en kollega, viftas oftast bort på olika sätt. Är chefen en man kan redan det vara ett hinder. Han kanske känner igen sig själv i beskrivningen av vad som hänt. Då bär det emot att ta upp saken med en medarbetare som kanske kan lyfta fram exempel där chefen själv betett sig sexistiskt.
Det är otroligt att höra dessa män säga att de inte förstod att de gått för långt, när de tryckt upp kvinnor mot väggen och tafsat. Men det handlar förstås också om kvinnors rädsla att inte vara till lags om tafsaren är en överordnad och denne kan bestämma över kvinnans jobbsituation.
Men det är inte bara viktigt att män förstår att tafsande inte är OK. Kvinnor måste också ge väldigt tydliga signaler om att det inte är OK. Så skärpning behövs i alla läger.