Infrastrukturministern måste gå

Hur är det möjligt att en minister inte känner till att den myndighet hon är ansvarig för är föremål för en särskild utredning? Särskilt som några av hennes regeringskollegor uppenbarligen är medvetna om det.
Det finns mycket att säga om Transportstyrelsens sätt att hantera IT-säkerheten. Men också hur regeringen har behandlat - eller inte behandlat - frågan.
Här finns ju uppenbara tjänstefel. Infrastrukturministerns statssekreterare lär ha känt till ärendet. Att inte tala med sin minister om detta verkar oerhört märkligt. Om han nu kände till det - han var för det mesta på resa om man ska se till skälet att han avgick: för många och dyra resor.
Märkligt är också att de ministrar som faktiskt kände till detta, Ygeman och Hultqvist, inte talar med sin kollega. Har de bara utgått från att hon visste?
Dessutom är det regeringssammanträde en gång i veckan, där regeringen väl talar om ärenden som är aktuella. Frågan verkar inte ha kommit upp där.
Och talar inte den ansvariga ministern med generaldirektören för den myndighet hon ansvarar för? Är rädslan så stor för ministerstyre så det råder ren beröringsskräck? Om inte annat måste väl regleringsbrevet (regeringens styrdokument för myndigheten som kommer varje årsskifte) följas upp.
Ansvar för detta haveri (statsministerns ord) måste utkrävas. Det minsta är att infrastrukturministern lämnar sin post. Det duger inte att skylla på sin personal att man inget visste, det är hennes jobb att veta sådana här saker. Med någon självbevarelsedrift avgår hon frivilligt, annars måste Löfven be henne gå.
Ur regeringens perspektiv är det också "lättast" att låta henne gå. Löfven tycker sig nog inte ha råd att avskeda inrikesminister Ygeman. Han är alltför viktig i andra frågor. Inte heller vill han bli av med Peter Hultqvist. Men någon måste bära hundhuvudet. Infrastrukturministern måste gå.

Feghet inom högsta ort

Igår talade Ulf Dahlsten, Palmes statssekreterare de sista åren, ut om Palmemordet i DN. Det visar sig att han suttit inne med en del information om Christer Pettersson, som skulle stärka indicierna mot honom. Men inte har Dahlsten gått till polisen med detta inte. Han fick uppgifterna av en "trotjänare" i kanslihuset som inte ville delta i en rättegång.
Man frågar sig hur detta är möjligt. Palmes närmaste man undanhåller uppgifter som skulle kunna stärka bevisen mot Christer Pettersson (och i förlängningen kanske fått honom dömd och hela denna kvartssekellånga utredning skulle aldrig behövt äga rum och kosta tid och pengar). Detta gör han för att hålla en kollega om ryggen, istället för att övertala denna att träda fram med sina uppgifter. Och vad är det för ynkrygg inom kanslihuset, statligt anställd och Palme var ju i formell mening dennas allra högsta chef, som inte gör sin samhälleliga plikt.
När polisen inte ens kan få hjälp av regeringens egna anställda när statsministern blir mördad, hur kan man då anklaga vanligt folk som inte vill/törs vittna?