När ska S sluta vela?

Snart är det dags för vårbudgeten. Visserligen är regeringen fortfarande bunden av den förra regeringens budget, men man vill ju ändå se indikationer på förändringar för dem som har de största behoven.

Men regeringen, eller snarare S, verkat tveka om allt möjligt. 

T ex gäller det järnvägsunderhållet, som har varit undermåligt i decennier och där ingen tagit något ansvar pga en organisation där flera aktörer springer om varandra och ingen har överblick.

MP vill förstatliga järnvägsunderhållet, men S verkar bli livrädd varje gång någon föreslår att staten eller kommunerna ska ta över verksamheter. Det är som om Vidar Andersson vore statsminister (Vidar är en av de många som kallar sig sossar, men låter som moderater i varje tum, vilket mycket har att göra med att de har intressen i den privatiserade välfärden).

Eller det kanske faktiskt är så att S hellre vill vara ihop med det borgerliga gänget. Stefan Löfven har ju inte stuckit under stol med det under hela valrörelsen och verkar vara den som mest beklagar att han nu regerar med MP. Och att skapa en starkare majoritet med V också, var uppenbarligen helt otänkbart.

Men fortsätter detta velande blir en sosseregering fullständigt ointressant för dem som vill se en förändring där behoven finns och inte fortsätta gynna de redan välbesuttna.

En liberals syn på prioriteringar i vården

Ett antal cancerläkare har i en debattartikel i SvD lyft fram att den svenska cancervården nu går på knäna i brist på resurser. Bloggaren Foto-Lasse kommenterar detta förtjänstfullt i ett inlägg http://fotolasse.se/index.php/samhalle/spara-skattesankningen-den-behovs.htm
Liberala Ungdomsförbundets sjukvårdspolitiska talesperson Kajsa Dovstad kommenterar också läkarnas inlägg i en replik i SvD. För henne är slutsatsen självklar: Vården måste prioritera och framför allt inte lägga resurser på de svårast sjuka, de kommer ju ändå att dö inom kort.
Att höja skatten är inte tänkbart för denna liberal, det orkar inte svenska folket med och företagen flyttar utomlands om så sker. Istället är det mellan skolan, försvaret och bidragssystemen man måste prioritera. Och Kajsa tycker att bidragssystemen är det självklara valet. Och det kan hon ju ha rätt i om hon med bidragssystem menar bidragen till aktörer inom vård, skola och omsorg som nu skor sig på våra skattepengar. För att inte tala om Rut och Rot och allehanda stöd till företag för att de ska anställa.
Men troligtvis menar inte Kajsa dessa bidrag. Istället anser hon att det som många av oss kallar försäkringar, såsom a-kassa och sjukförsäkring, samt socialbidrag, är det som ska stramas åt.
Men enklast är ju att inte vårda de sjukaste, de dör ju snart i alla fall, så kan vi öppna ytterligare en vårdcentral för förkylda.

SJ packar ihop

- Olönsamma tåglinjer lägger vi ned, säger SJ-chefen hurtigt. Men vad ska han göra stackars karl?
Alla regeringar de senaste 25 åren eller mer har krävt att SJ ska gå med vinst. Hur har de tänkt? I landet bor 9 miljoner invånare. Det finns inte underlag för en lönsam järnväg här, vilket SJ har bevisat gång på gång.
Trots detta förvärrar nuvarande regering det hela med att tillåta ännu fler aktörer att ta sig fram på våra slitna järnvägar. De väljer bara lönsamma linjer. De konkurrerar ut SJ på de banor där det ändå finns lönsamhet och där de kunde få in pengar till mindre lönsamma linjer.
Och ju fler aktörer desto mindre lönsamhet för alla.
Om inget görs kommer det inte att gå några tåg i Sverige, möjligtvis mellan Stockholm och Göteborg. Godstrafiken kommer helt att övergå till landsväg. Så var det med de klimatmålen.
Vi ses på bussen!

Apoteken spelar Monopol

Det är otroligt hur naiv man får vara och ändå kalla sig minister. I detta fall handlar det om Göran Hägglund. Nu när fristen gått ut för hur länge de nya apoteken måste finnas, börjar Monopolspelet. Att Göran Hägglund inte är bevandrad i Marx´ teorier om kapitalismen förstår jag, men någon gång har han väl ändå spelat Monopol, detta spel som lär varenda unge vad kapitalism går ut på.
Apotekskedjorna tuggar i sig varann och för små aktörer är det kört (de som Hägglund sade sig värna om och trodde skulle rosa marknaden, precis som när det gällde små företag i vård och omsorg).
Vi skattebetalare ska ännu en gång bevittna hur god service blev dålig och hur våra skattepengar nu ska gynna de kvarvarande kedjorna.
Lurendrejeri och korruption tycks vara legio i de flesta branscher. Väntar bara på när det upptäcks att man säljer sockerpiller istället för riktig medicin......