En stark vänster kan stoppa vinsterna

En MILJARD till aktieägarna inklusive 17 miljoner till direktören. Det delar vårdbolaget Attendo Care gladeligt ut i vinst. En hel del av dessa pengar kommer från våra skatter.

Det sägs att debatten om vinst i välfärden oroar riskkapitalbolagen. Jag tvivlar. Eller så tänker de att bäst att ta ut så mycket som möjligt nu, för snart blåser snålare vindar.

Attendo hör till de företag som anmälts ett antal gånger för olika former av vanvård. Det säger sig självt att bra vård inte kan fungera som ett löpande band, men det är löpande bandsprincipen som gäller på dessa bolag. Inte stanna upp i onödan, utan vidare till nästa ”kund”. Restiden emellan är icke betald tid.

Hur många äldre och sjuka kommer att dö och fara illa under nästa år, fram till valet? Hur många barn kommer att fortsätta i någon privat lekstuga där friskola betyder ”fri från ansvar” för ägarna?

Endast vänsterpartiet har dragit de yttersta konsekvenserna av detta kaos i välfärderna: Att stoppa vinsterna. Med ett starkt vänsterparti kanske det kan bli verklighet.

Den nysvenska modellen

Stefan Stern gör idag på SvD:s Brännpunkt ett inlägg i egen sak om vinster i välfärden. Denna (förhoppningsvis) f d sosse och numera rådgivare i någon stor koncern för välfärdstjänster, tror att mångfald och kvalitet hänger ihop med vinst.
Mycket talar ju för motsatsen. Inte minst skandalerna inom de stora vinstdrivande koncernerna visar ju att vinst korrumperar verksamheten på olika sätt (antingen genom dåliga förhållanden inom verksamheten som i Caremas fall, direkt olagliga bedrägerier där icke genomförda besök i vården bokförs som sådana, som Attendo Care, eller i skolans betygsjakt där rektorer beordrar lärare att ge höga betyg för att garantera elevunderlaget och därmed skolpeng som kan bli vinst).
Man ska inte dra alla över en kam givetvis, men när vinstpengar kommer in i bilden finns alltid risk för korruption. Det finns inget som säger att offentligt driven verksamhet inte kan ha olika pedagogiker och inriktningar. Det har ju alltid funnits. Ta olika musikskolor, idrottsgymnasier etc. Sådant fanns före vinstdrivande utländska koncerner som skor sig på svenska skattemedel. Det finns heller inget som hindrar att man startar skolor, vårdcentraler etc för egna pengar, bara man följer vissa uppställda kriterier. Det är det som betyder privat i min värld.
Inget av det Stern beskriver betecknar det som förr var "den svenska modellen". Men här har Stern övertagit Schlingmans nyspråk och försöker beskriva världens mest liberala hantering av välfärdstjänsterna som "den svenska modellen". Fast detta är ju också en svensk modell förstås. En nysvensk.

Apotek vill ha mer skattepengar

Peter Wolodarski börjar bli nervös. Carema, Aleris och Attendo Care, alla stora riskkapitalbolag med konton i skatteparadis, börjar nu visa sina rätta nyllen. "Carema förstör för andra" skriver Wolodarski och är rädd att hela idén med vinst i den offentliga sektorn är hotad.
Det får vi verkligen hoppas att den är. Det går ju alldeles utmärkt för våra nordiska grannländer att ha icke vinstdrivande företag som utförare. Men då är ju inte riskkapitalbolagen intresserade förstås. Men det ska vi väl bara vara tacksamma för.
Nu ropar också apoteken efter mer skattepengar. De fick ju en hacka när vårt vanliga Apotek utarmades, för att kunna konkurrera. Men det går visst inte så bra för de stora kedjorna. Vinsten blir inte tillräckligt hög trots att många apotek nu mer ser ut som parfymdiskarna på Åhléns. Så de skriker på mer understöd.
Och när det gäller den här typen av understöd brukar inte regeringen ha svårt att lätta på plånboken.