Det orwellska ordet "förnyelse"

Min blogg har varit tyst sedan valet. Denna deprimerande händelse fick mig att tappa geisten. Fyra år till av nedmontering. Jag står inte ut!
Dessvärre tränger sig verkligheten på och den verkar bestå av ett enda ord: Förnyelse.
Medierna tjatar inte om något annat. De har helt köpt att moderaterna har förnyat sig. På vilket sätt då, förutom i den skickliga retoriken?
Det är skattesänkningar, privatiseringar, en cynisk och omänsklig sjukförsäkring, sänkt a-kassa så att facket försvagas, avdrag för privata tjänster, men dyrare offentliga, urholkning av biståndet, sparande på infrastruktur typ tågunderhåll, vargjakt, miljöinsatser som helst ska ske så långt bort som möjligt, you name it. Jättehög arbetslöshet och ökade klyftor.
Detta känns inte det minsta nytt, utan snarare som att vara på väg tillbaka i tiden.
Och nu ska sossarna förnyas. Det må behövas, jag säger inte emot det, men väldigt många verkar tycka att det är ovanstående som är den förnyelsen. Att sossarna blir det nya folkpartiet. Tycker verkligen socialdemokratiska väljare detta? Kan det attrahera nya väljare? Det finns ju redan fem borgerliga partier att välja på, behövs verkligen ett nytt?
Och medan sossarna våndas i sin egen värld fortsätter den moderata regeringen att montera ned det samhälle som stod för trygghet och jämlikhet för alla (om än inte perfekt). Därför är det dags att tända motelden igen.

Försäkringar ingår inte i välfärdens kärna

I en nyhetsartikel i DN säger Anders Borg att mer än hälften av de rödgrönas utgiftssatsningar går till bidrag och traditionell arbetsmarknadspolitik.
Det talar i alla fall om att sjuk- och arbetslöshetsförsäkring inte ingår i den välfärdens kärna som Borg säger sig vilja värna. (Men han har ju definierat den som melon, vars kärnor är små, utspridda och i en urvattnad omgivning). Dessa försäkringar är nämligen välfärdens kärna. Vi betalar för dem för att vi ska klara kriser i livet, som sjukdom och arbetslöshet, utan att ramla ner i fattigdom. Men för dem som har en årslön eller mer på banken spelar det förstås inte så stor roll.
Det borde i alla fall göra valet lätt för alla som kan se skillnad på en betald försäkring och socialbidrag.

Alliansen på tomgång i SVT-debatt

Har hört en del av partidebatten med Sverker Olofsson i SVT. Nu handlar det bara om skatterna igen, men annars har det blivit väldigt tydligt vilken tomgång alliansen går på när man talar om välfärd.
De svänger sig med ord som traditionellt förknippats med vänstern, men deras tolkning handlar hela tiden om att trygghet innebär att kunna välja vårdgivare (inte att de som finns går på knäna), att de skattepengar som faktiskt kommer in ska användas till vinst i välfärdssektorn snarare än att stärka verksamheten (t ex att starta fler skolor än som behövs på annan verksamhets bekostnad), arbetslinjen handlar om att kasta ut folk ur försäkringar (arbetslöshet och sjukförsäkring) som varit grundbulten i välfärdssamhället.
Trovärdigheten sjönk verkligen för alliansen när realpolitiken debatterades och de rödgröna stärkte sina kort. T o m Tomas Östros kändes äkta och engagerad, medan Borg trött på slutet nämnde att vi i alliansen satsar på "välfärd och trygghet" och lät som om han överhuvudtaget ine förstod dessa ords innebörd.