Ur en övergödd ledarskribents perspektiv

DNs huvudledare idag var lika deprimerande läsning som valresultatet.
"Fredrik Reinfeldt har som första borgerliga statsminister lyckats få ett förnyat förtroende från väljarna....Han har inte bara visat att en borgerlig allians kan regera Sverige utan att välfärden eller ekonomin raseras", skriver de.
Det första är rent felaktigt, eftersom Thorbjörn Fälldin otroligt nog fick förnyat förtroende i valet -79. Dessutom går nog inte alla med på att inte välfärden raserats, framför allt inte de som utförsäkrats eller är en del av massarbetslösheten som bara ökat under perioden.
"Allianssegern markerar ett historiskt skifte i svensk politik som kommer att vitalisera demokratin och göra Sverige mer likt andra europeiska länder", skriver man också.
Man kan ju fråga sig vad det finns för egenvärde i att bli mer lika andra europeiska länder. Sverige har haft en unik ställning som världens kanske mest jämlika land (relativt sett). Nu ökar klyftorna lavinartat och vi går en ren amerikanisering till mötes. På vilket sätt är det eftersträvansvärt? Fast ur en övergödd ledarskribents perspektiv kanske det är självklart att mycket ska ha mer. Helst på andras bekostnad.

Vad är välstånd?

Sverige ligger allt sämre till i välståndsligan enligt en OECD-rapport. Ja, efter snart fyra år med alliansen kanske man inte ska förvånas, men det är nog lite mer komplicerat än så.
OECD mäter välstånd i BNP. Det betyder att allt vi producerar genererar BNP, även sopor, utsläpp och avfall. Minskar man sådant, använder mindre energi etc, minskar BNP. Men kanske välståndet ökar på andra sätt? Goda liv kanske inte alltid kan mätas enbart i materiell förbrukning.
Goda liv handlar oftare om att känna trygghet om man drabbas av t ex sjukdom eller arbetslöshet. Ett socialt skyddsnät och små sociala klyftor var tidigare ett kännemärke för Sverige och karakteriserade den s k svenska modellen. Trygga människor vågar satsa, för de vet att någonstans kan de fångas upp om det går fel. Har man satsat miljoner i en bostadsrätt för att det var enda sättet att överhuvudtaget få en bostad, kanske inte ökad konsumtion står på listan när lån och avgifter ska betalas.
Sverige är snabbt på väg mot en annan sorts samhälle där USA verkar vara modellen. Det mesta ska vara i privat ägo, generella välfärdssystem avvecklas och fortsätter det kommer snart idén om privata försäkringar att slå alltmer rot.
Vi har chansen att stoppa i tid med en rödgrön röst i höst.