I Sverige råder gruvruschens glada dagar

Noll koll på gruvbolagen, berättar DN om i dagens tidning och hänvisar till en artikel i Naturskyddsföreningens tidning Svensk Natur. Vem som helst kan uppenbarligen begära tillstånd att bryta malm och mineraler i vårt land, utan att vederbörande behöver visa upp företagets soliditet eller kapital. Istället hamnar allt fler i konkurs och kommunerna, dvs skattebetalarna, för stå för notan när den miljöpåverkande verksamheten upphör.
"De myndigheter som har att fatta beslut om tillstånd hänvisar till att de följer minerallagstiftningen. I praktiken görs därför inga lämplighetsprövningar. Inte heller behöver bolagen skicka in årsredovisningar", skriver DN.
Man kan undra vad det är för lagstiftning som ger kreti och pleti möjlighet att ge sig på gruvdrift. Vissa bolag har fått tillstånd trots att de befinner sig i en ekobrottsutredning.
Den förra regeringen litade på sina myndigheter (det ska en regering kunna), men ställde uppenbarligen inga följdfrågor. Man är så desperat att få till jobbtillfällen, så allt annat får stryka på foten. Men det kan kosta mer än det smakar, vilket OECD just konstaterat i en rapport om svenska insatser för att öka sysselsättningen. Inget har fungerat.
Sverige ger ett närmast naivt intryck och oseriösa företag gnuggar händerna. En del jobb kanske kan skapas genom att tillsyn och kontroll skärps på de flesta områden.

Vad händer när människan blir överflödig?

Robotar kan ta över hälften av de amerikanska jobben, visar en amerikansk studie. Då sprider sig snart det hela till fler länder.
Men är mänskligheten verkligen betjänt av en sådan utveckling? Att vi gör själva människan överflödig? Vart ska dessa 50 procent arbetslösa ta vägen? Vem ska försörja dem? Och vad händer i ett samhälle där hälften av befolkningen inte har en sysselsättning?
Det här är förstås mumma för storkapitalet. Numera finns knappt några personliga ägare, allt är fonder och konsortier där pengar flyttas runt utan att någonsin komma i kontakt med verkligheten. Men verkligheten finns och den kommer att bli alltmer högljudd över en sådan här utveckling.
Till slut kommer ett sådant här scenario att leda till totalitära stater. Kapitalet måste kontrollera de medellösa massorna. Vi har redan sett det alltför många gånger. Det kanske är dags att sätta stopp innan kapitalet får ännu mer makt.
Människor i västvärlden kommer att se tillbaka på tiden från 40-talets mitt fram till 90-talets början som en lycklig parentes, då samhällena utvecklades för att (åtminstone på de flesta håll) alla människor skulle få det bättre. Det gör vi inte längre.