Arkiv som svarta hål

Svensk förvaltningstradition verkar vara på väg att försvinna. Antingen på grund av okunskap eller medvetet.
När man hör Maria Åberg, Transportstyrelsens förra generaldirektör, verkar det vara brist på kompetens. Hon verkar inte ha varit medveten om vilken typ av information Transportstyrelsen hanterade. Så blir det ju ofta när man tillsätter chefer i toppen som inte har grundkunskap om den verksamhet de är satta att leda. Mycket vanligt i förvaltningar idag. Chefstjänster är ofta belöningar, åtminstone på den nivån.
När det gäller den medvetna ignoransen av hur svensk förvaltning ska fungera har vi exemplet UD och kampanjen för att sitta i FNs säkerhetsråd. Här har man inte diariefört några handlingar. Det måste ha gjorts medvetet för att undvika att journalister och allmänhet ska hitta informationen.
Visserligen är kunskapen om arkivkunskap väldigt låg i många myndigheter inklusive regeringskansliet. Ju färre fasta tjänster och alltfler visstidsanställningar gör att man inte utbildar anställda på samma sätt som nyanställda med fasta tjänster. De erbjuds ju oftast utbildningar om hur svensk förvaltning fungerar (eller borde i alla fall). Men folk som får ett visstidskontrakt har ett slutdatum (även om det ofta förlängs tills lagen säger att man blir "inlasad", då åker man ut) och varför lägga utbildningskrut på dem? Så ser dagens myndighetsarkiv också ut som svarta hål i mångt och mycket.
Det försvårar historisk forskning och ansvarsutkrävande, underlättar fusk och gynnar inte minst spridning av falska uppgifter, då det är svårt att verifiera saker utan underlag.
Förvaltning och arkiv låter inte så sexigt. Men utan dem vittrar staten sönder.

"Arbetarpartiet" saknar intresse för arbetare

Anders Borgs "arbetslinje" fungerar inte konstaterar ABs ledarsida. Företagen påstås skrika efter arbetskraft, men ingen duger. För även om det skulle finnas tillräckligt med folk som motsvarar industrins krav (och det gör det säkert), så är de inte intresserade av att anställa. Istället hyr de in personal på visstidskontrakt. Då behöver de inte betala sociala avgifter, hålla på med lönesamtal och annat jobbigt som anställda kräver. In och jobba och sen ut. Enligt LO-tidningen står visstidsjobben för hela sysselsättningsökningen i industrin. Bekvämt för företagen, men självklart inte för dem som måste hanka sig fram på dessa visstidsjobb. Man kan inte planera sin framtid för man vet ju inte om man får kontrakt eller ej. Och utan fast inkomst inga lån, svårigheter att ens planera familj och barn. Regeringen vill också underlätta arbetskraftsinvandring. Ännu bekvämare, folk kan lämna landet när jobbet är gjort, tär inte på de gemensamma resurserna. Är det folk med över 85 000 i lön är de experter och ska självklart ha skattereduktion. Men statistik visar att de flesta som arbetskraftsinvandrat finns i restaurang- och städbranschen. Och där råder knappast brist på lämplig personal i de svenska arbetslöshetsköerna. Regeringen har noll trovärdighet i de här frågorna. Det finns inget intresse för seriösa arbetsmarknadsåtgärder, företagen ska gynnas med utländsk arbetskraft som man kan betala minimilöner och det blir alltmer uppenbart för varje dag att alliansens politik är till för dem som har - jobb, pengar, status. Ingen kan efter dessa fyra och ett halvt år tro på retoriken om "det nya arbetarpartiet". De andra i alliansen låtsas i alla fall inte att de är något annat än högerpartier.