Låt Grekland börja från scratch

Det grekiska folket har sagt sitt. De vill inte ha åtstramningar på EUs villkor. Åtstramningar kanske de får i alla fall, men då utgår de från grekiska beslut. Eller?
Trots alla tuffa ord om att nu får Grekland betala eller gå, verkar ändå förhandlingar vara vid handen. Inom EU är man livrädd att Grekland lämnar euron, fast det vore en lättnad för andra euroländer, som t ex Finland, som hela tiden får punga ut med pengar till det skuldsatta Grekland.Och i slutänden är det ju Europas skattebetalare som står för notan.
Men i sin hybris var det från början viktigare för EU-ledarna att få med så många som möjligt i det vidlyftiga europrojektet. Trots att vissa länder uppenbarligen inte hade den ekonomiska styrka som krävdes såg deras ledare till att de kom med (Grekland, Portugal, Spanien t ex). Euron var ett prestigeprojekt, en del i det storvulna "Europas förenta stater", klart att så många som möjligt skulle med. De flesta länder har heller inte fått folkomrösta om att införa euron. Och i Irland fick man rösta tills man sa ja. I många länder har den inget folkligt stöd.
Det mesta blev dyrare i de länder som införde euron (stackars Lettland som fick sin nya valuta så sent som i januari 2014). Men det bekom förstås inte bankerna och ledarna som glassar runt i sin egen värld och inte ens kan fatta att somliga knappt har mat för dagen.
Grekland behöver börja från scratch. Med ny valuta och ett skuldsaneringsprogram som landet kan klara av. Och vi andra kan semestra där av solidaritet.

Fritt fram att tvivla på euron

Nu är det ingen hejd på domedagsprofetiorna. Sen Peter Wolodarski i DN tagit sin hand från euron är det fritt fram att måla upp den ena förfärliga bilden efter den andra av Europas framtid. Jämförelser med 30-talet görs titt som tätt och alla tyckare, ekonomer och krönikörer är lika pessimistiska.
Vi som aldrig trott på detta ekonomiska experiment som euron utgör förvånas inte. Tvärtom förutsade tvivlarna just det här. Men det är aldrig kul att säga "vad var det jag sa".
Till skillnad från dem som talade om EU som ett fredsprojekt i högstämda termer, förstod vi från början att EU är ett ekonomiskt projekt vars syfte är att låta kapitalet vandra fritt över gränserna. Kronan på detta verk var euron. Denna krona sitter ju numera ganska mycket på sned som vi kan konstatera. Så går det när man med hybris om ett i förlängningen Europas förenta stater, inte förstår att samma ekonomiska politik inte kan gälla alla och att förutsättningarna för ett industriland som Tyskland och ett mer agrart land som Grekland, men även Spanien och Irland, ser helt annorlunda ut.
Nu står EU-ledarna där med sina tvättade halsar och lånar ut än mer av allas våra gemensamma skattepengar till länder som haft dumdristiga regeringar. Men dummast var dessvärre de som till varje pris ville införa euron. Och de flesta av dessa länders regeringar lät inte ens sina medborgare rösta om ifall de ville ha denna olycksaliga valuta.