SD använder moderat strategi

Idag skriver DN på ledarplats om SDs konversation på facebook om flyktingpolitiken. Den ur SD uteslutne Erik Almqvist (järnrör), tycker SDs flyktingpolitik är för mesig, då partiet föreslagit en ökning av antalet kvotflyktingar från 1900 till 4000.
Richard Jomshof, partisekreterarem försöker dock lugna Erik. Det är bara retorik säger han. En anpassning till det rådande samhällsläget och ett sätt att locka tillräckligt många väljare för att få igenom den politik man egentligen vill ha (stopp för all invandring).
Jag menar att detta luktar Kreab (moderaternas PR-byrå) lång väg. Partiet har ju redan ändrat ståndpunkt om vinster i välfärden med hjälp av Kreab. Och det var ju precis den här strategin moderaterna använde för att kapa åt sig regeringsmakten. En retorik som sade ett men gjorde ett annat. Som påstod sig värna välfärden, men skar ner den. Som talade om skattesänkningar för vanligt folk, men gynnade höginkomsttagarna exceptionellt.
Så det är bra att det kommer fram vad SD är ute efter. Makt att genomföra sina rasistiska idéer.

En familjestrategi

Filippa Reinfeldt vill inte ta ansvar för vårdsituationen i Stockholm. Patientsäkerheten på sjukhusen har gått förlorad medan lätt förkylda kan välja mellan femtielva vårdcentraler, gärna i innerstan eller norrort.
Hennes f d man, statsministern, har samma attityd till ansvar. Det var ju Maud Olofsson som hanterade Nuonaffären. Visserligen sa vi OK, men det är ju en centerfråga, de har ju ansvar för Näringsdepartementet. Ungefär så tycks Fredrik Reinfeldt tänka. Det är bara när det är dags för debatt med Löfven som hela regeringen blir intressant. Han, som inte ens sitter i regeringsställning, måste presentera ett regeringsalternativ innan Fredrik ställer upp.
Filippas och Fredriks strategi är FEGHET. De gömmer sig bakom andra. De ska bara synas i positiva sammanhang. Två sorgliga figurer som styr över snabbt rämnande fögderier. Vill svenskar och stockholmare ha sådana ledare?