En familjestrategi

Filippa Reinfeldt vill inte ta ansvar för vårdsituationen i Stockholm. Patientsäkerheten på sjukhusen har gått förlorad medan lätt förkylda kan välja mellan femtielva vårdcentraler, gärna i innerstan eller norrort.
Hennes f d man, statsministern, har samma attityd till ansvar. Det var ju Maud Olofsson som hanterade Nuonaffären. Visserligen sa vi OK, men det är ju en centerfråga, de har ju ansvar för Näringsdepartementet. Ungefär så tycks Fredrik Reinfeldt tänka. Det är bara när det är dags för debatt med Löfven som hela regeringen blir intressant. Han, som inte ens sitter i regeringsställning, måste presentera ett regeringsalternativ innan Fredrik ställer upp.
Filippas och Fredriks strategi är FEGHET. De gömmer sig bakom andra. De ska bara synas i positiva sammanhang. Två sorgliga figurer som styr över snabbt rämnande fögderier. Vill svenskar och stockholmare ha sådana ledare?

Reinfeldt vägrar (vågar inte) ta ansvar

Löfven gick till attack mot Reinfeldt idag apropå Vattenfalls affärer. (Intressant nog har den artkeln tagits bort från Svd Näringslivs nätsida). Hans poäng var att Reinfeldt måste ha känt till hur Maud Olofsson slösade bort 97 miljarder av skattebetalarnas pengar. Och om han inte gjorde det är det lika illa. Han är ju regeringschef och det verkar ju otroligt om regeringschefen inte känner till affärer av den digniteten.
Detta apropå att Reinfeldt vägrar kommentera affären och hänvisar till sitt avgångna statsråd. Hur feg får man bli som regeringschef?
Samtidigt har han mage att säga att han inte vill debattera med Löfven förrän denne talar om vilken regeringskonstellation han ställer upp med och att han, Reinfeldt, minsann ska representera hela regeringen. Men det gör han ju inte!
Denna svindlande affär har ju inte upphört att existera för att Maud Olofsson slutat. Reinfeldt har det högsta ansvaret för vad hans statsråd tar sig till och att hänvisa eller skylla på andra visar bara vilken usel chef han är. Och om han menar att näringsdepartementet är centerns fögderi är det ju ännu värre. Då har vi fyra regeringar.
Att ta ansvar är regeringens absolut svagaste sida.