Bodströms bok - surkarts bekännelser?

Lena Mellins politiska omdöme verkar helt ha gått i stå. I sin krönika skriver hon att Tomas Bodström borde blivit partiledare för han har driv och vill ju något, enligt henne.
Ja, t ex vill han att jantelagen ska utrotas. Och att partiet ska byta namn. Skatten ska inte höjas, privatiseringar är bra, i övrigt gäller s k traditionella värderingar inom socialdemokratin. Jaha och? Vilken sosse kan inte instämma i olika delar av detta, det gör ju t ex Håkan Juholt.
Lustigt nog drar Martin Aagård, som recenserar Bodströms bok, precis motsatt slutsats. Han ser en velpelle som inte verkar ha någon som helst ideologisk övertygelse, utan plockar lite ytligt här och där.
En slutsats man kan dra är i alla fall att Bodström vill sälja sin bok. Behållningen i de böcker han tidigare skrivit, i deckargenren, är ju att han har en viss humor. Om man ska tro skriverierna om den nya boken verkar den mera vara en surkarts bekännelser. Men det kanske görs på ett kul sätt.

Jantelagens parti

Vad ska hända med socialdemokraterna? Efter Mona Sahlins tal på förtroenderådet undrar allt fler vart partiet är på väg. Det lät som om Mona ville komma med i alliansen.
Men det som nu kännetecknar partiet är jantelagen. Ingen ska kliva fram och visa att den vill något mer än någon annan. Eller också såg Göran Persson så grundligt till att det inte fanns några i närheten som kunde hota hans överlägsenhet, att det nu inte finns några ledartalanger kvar. Den senaste som talade med något slags patos i detta parti var Anna Lindh. Om hon inte mördats så bestialiskt kunde vi kanske haft ett annat Sverige nu.
Men vad är det för parti där man inte kan uttala att man vill vara ledare, att visa sin kandidatur. Att visa intresse betyder att man automatiskt stämplas ut. Folk skulle bli betydligt mer intresserade av politiken om några klev fram och sa: Jag vill det här! Ett parti som inte vill något har inget i politiken att göra. Och vill man bli ännu ett borgerligt parti så finns det redan en uppsjö att välja mellan.
Det är nu socialdemokraterna måste bestämma sig för om de vill vara relevanta eller ej. Just nu är de inte det, vilket opinionen tydligt visar.