En inkonsekvensens politik

Idag skriver DN om problemet med bostäder till "resurssvaga". Det är inte en dag för tidigt. Oftast möter man i DNs spalter ekonomer som pläderar för marknadshyror.
Och inte bara ekonomer. Hela alliansen anser att marknadshyror är svaret på en överhettad bostadsmarknad. Men vem som helst kan ju räkna ut att det blir dyrare att bo för i princip alla med ett sådant system.
Lägger man sedan till alliansens tjat om "enkla jobb", kan man än mindre förstå hur ekvationen ska gå ihop. Enkla jobb innebär också lägre löner. Hur ska dessa människor överhuvudtaget någonsin få någonstans att bo? Jo, det blir vi skattebetalare som får stå för notan genom ökade bostadsbidrag.
Och då kommer alliansen att säga att bidragen kostar för mycket och så blir det som med sjukförsäkringen. Man får bara bostadsbidrag en viss tid.
För det viktiga för alliansen är ju att skatten är låg. För sketna 80 spänn i flygskatt utlöser man kanske en regeringskris. Vart är vi på väg?

Regeringens politik och SDs

"Vi socialdemokrater är fullt beredda att med Sverigedemokraterna som stödparti störta regeringen".
Denna mening anser Erik Helmerson i dagens DN är identisk med följande uttalande från Håkan Juholt: "Det är ju alldeles uppenbart att det här handlar inte om ekonomi utan om stämningen och läget här i riksdagen. På så här sätt förhindrar ju också regeringen en regeringskris".
Det handlar om att regeringen nu har dragit tillbaka förslaget om ett femte jobbskatteavdrag.
T o m PeterWolodarski verkar glad över att jobbskatteavdraget inte blir av och merparten av ledarskribenterna i större tidningar anser att finanskrisen kommit som en skänk från ovan för regeringen som nu slipper ett förnedrande nederlag på sin viktigaste - och enda - fråga. Nu kan de luta sig tillbaka och fortsätta att göra ingenting, vilket de verkar bäst på.
Men Helmerson försöker återigen skamgreppet med Sverigedemokraterna. Det är konstigt att det bara är när SD råkar tycka detsamma som oppositionen som man kan anklaga någon för samröre med SD. Regeringen regerar ju faktiskt vidare med stöd av Sverigedemokraterna, som röstat med regeringen i mer än 90 procent av alla omröstningar. Hur kommer det sig att regeringen har en politik som ligger så nära Sverigedemokraternas?
Det kanske Erik Helmerson borde fråga sig istället.