Varför finns religiösa skolor om de inte utövar religion?

Nu rasar debatten om religiösa skolor igen. Jan Björklund kastade ut en brandfackla om att de borde förbjudas. Det hedrar honom. Men liberalerna i hans eget parti har gått i taket och att friheten är hotad.
Jan Björklund är ju en av de ivrigaste förkämparna för det fria skolvalet, så man kan förstå om partikamraterna blir förundrade. Men vissa typer av skolor hör helt enkelt inte hemma i Sverige, det gäller all form av religiösa skolor.
Försvararna säger att de är som vilka skolor som helst och följer den svenska skolplanen. Men om de är det, varför är det då så angeläget att de ska vara religiösa? Är det för att barnen i de här skolorna inte ska komma i kontakt med andra barn med annan bakgrund? En inlåsningseffekt som hela skolvalet för övrigt bidrar till. Och skolvalet handlar ju om föräldrarnas val i första hand, inte barnens.
I Sverige ska religion vara privat. Vårt samhälle är sekulärt och religion får utövas i kyrkor och moskéer och på fritiden. I skolan och arbetslivet hör den inte hemma.
Så stå på dig i den här frågan, Jan.

Korruption och kvalitetsbrister i privatiseringens spår

Ännu en privatiserad bransch där skumrasket får spridning. Bilbesiktningen, som tidigare var statlig och utan vinstintressen, har nu tagits över av allehanda privata aktörer.
Nu meddelas att bilbesiktningsfirman Clearcar AB fråntas sin licens att bedriva besiktning efter att inte ha följt reglerna för besiktning. Tydligen är det också vanligt att personer i besiktningsbolagens ledningar också har intressen i bilverkstäder. Surprise surprise!
Detta var ju precis vad man kunde förutse när ytterligare en bransch korrumperades med hjälp av alliansen.
De borgerliga vill också åt alkoholmonopolet. Det är därför glädjande att läsa att Systembolaget har stöd av 70 procent av befolkningen och 90 procent nöjda kunder. Låt oss hoppas att de inte får möjlighet att fördärva världens bästa vin- och spritbutik.
För det allra värsta är att de inte heller lär av misslyckanden och felslut, typ skolvalet, överetablering av vårdcentraler m m. Huvudsaken är att näringslivet kan göra klipp på skattepengar, kosta vad det kosta vill i kvalitet. Kan man sedan genomdriva lägre löner och marknadshyror kan näringslivet hjula av glädje till banken.
Åtminstone tills bostads- och socialbidrag börjar kosta alltför mycket och de anställningsbara minskar efter att ha gått i svensk skola.

För Björklund gäller kartan fortfarande

Den oförliknelige Jan Björklund, som absolut inte förstår sin del i skolans förfall, ropar fortfarande desperat på att det fria skolvalet måste fortsätta.
Han ser inte att det är en av huvudorsakerna till att Sverige sjunkit mest av alla OECD:s medlemsländer i Pisamätningarna. Det hjälper inte att OECD just dödförklarat skolval och kommunalisering. Som den militär han är, anser han att det är kartan som gäller, inte verkligheten.
FP vill visserligen förstatliga skolan, vilket är vettigt, men om man fortsätter med skolpeng och skolval kommer ojämlikheten att fortsätta.
Och nu finns dessutom risken att alliansen kommer tillbaka till makten i någon form. Bevare oss!

Björklund vägrar ta i problemens kärna

Jan Björklund sitter i Agenda och skyller på socialdemokraterna för skolans katastrofresultat. Och ”det tar tid att vända en tanker” m m trams. Den här tankern sjunker, det är den bittra sanningen och det är den skolpolitik som förts sen 90-talets fel.

Björklund undviker konstant skolans kärnproblem. Han envisas med att hänvisa till disciplinproblem, för lite läxor, dålig lärarutbildning och betyg för sent. Och dessa faktorer har naturligtvis betydelse. Men han vill inte kännas vid att det flaggskepp som heter skolval i kombination med den s k skolpengen, är det som gjort mest skada i svensk skola.

Forskare har vid det här laget påpekat tillräckligt ofta att skolvalet leder till segregation och gör svaga elever svagare, men att det också påverkar duktiga elever negativt. Skolpengen gör dessutom att skolor måste konkurrera om resurser, med dyr marknadsföring, onödiga lockbeten som utlandsresor och smartphones, liksom glädjebetyg för att locka elever. Allt detta drar resurser från undervisningen och gör att rektorer lägger fokus på budget istället för goda resultat.

Som lök på laxen har riskkapitalisterna dessutom tillkommit, vilket har varit den slutliga spiken i kistan. Vinstintresse och inkompetens har fått råda och eleverna har fått sitta emellan. Vinsthungriga ekonomer har fått styra skolorna. Skolval och skolpeng tillkom på 90-talet, med socialdemokraternas goda minne, men riskkapitalisterna kom in med alliansen.

Varför fick inte Björklund en enda fråga om dessa faktorer i söndagens ”Agenda”?

Björklund biter sig fast i hopplös modell

Återpublicerar här ett inlägg från 2010 apropå att det nu finns forskning som visar att det fria skolvalet ger segregation. Det förstod man ju redan från början, men Björklund sitter fast i sitt ideologiska spännbälte.

Systemfel i hela skolan


Så är det åter dags för det som kallas valfrihet i skolan. Man har gjort skolan till en marknadsplats. Vår skolminister tror att pekpinnar och disciplin ska lösa skolans problem. Han har inte förstått att skolans grundfel ligger i konkurrens om pengar. Hela utbildningsväsendet börjar alltmer känna av de senaste tio årens oerhörda experimenterande som bygger på ett antal systemfel. Några av dessa, som nu börjar visa sig underminera utbildningen är:

1. Kommunaliseringen av skolan. Det passade förmodligen bra att vältra över skolkostnaderna på kommunerna lagom till den stora krisens genomslag i början på 90-talet. Men det har lett till ojämn resursfördelning och därmed ojämlik kvalitet på skolorna i olika kommuner, beroende på kommunens ekonomi.

2. En skolpeng som följer eleven. Det leder till en väldig fokusering på att locka till sig elever. En skola med goda resultat, dvs hög procent godkända elever, lockar fler att söka till den skolan. Den skolan får alltså mycket pengar. En skola med problem och färre godkända elever får färre sökande elever och alltså mindre pengar. Trots att den skolan kanske snarare har behov av mer resurser. Detta i sin tur leder till betygsinflation, så att skolan kan stå sig i konkurrensen och få fler elever. Kontentan av dessa glädjebetyg slår igenom på alla nivåer. Elever med stora kunskapsluckor går vidare till gymnasiet och högskolan..

3.Alltför många skolor. Systemet med möjlighet att få öppna skolor med alla möjliga inriktningar är nog bra för valfriheten. Men det leder till att resurserna utarmas än mer, när de sprids ut på allt fler händer.

4. Gymnasieskolan som arbetsmarknadsåtgärd. Eftersom det inte längre finns några jobb för ungdomar, har slutsatsen blivit att då måste de hållas utanför arbetsmarknaden så länge som möjligt. Alltså ska alla gå i gymnasiet. Det är ingen tillfällighet att det allra största programmet i gymnasieskolan idag är det s k individuella programmet. Det är mycket lättare att komma in på det naturvetenskapliga programmet än på många utbildningar inom IV-´programmet. Det i sin tur leder till att på de teoretiska programmen hamnar både de mest och minst motiverade eleverna. Med en sådan elevkombination blir undervisningen varken hackad eller malen.

Detta system slår sedan igenom på universitetet, där nu alltfler utbildningar måste erbjuda gymnasiekurser eller t o m hela basår för studenterna, för att dessa inte har tillräckliga kunskaper när de börjar.

5. Oviktad betygsintagning. För en del högre utbildningar, särskilt de med specifik yrkesinriktning, har man nu börjar vikta betygen, men på de flesta mer allmänna universitetsutbildningar är alla betyg lika värda och det är den sammanlagda betygssumman som räknas. Detta gör att många elever dessutom börjat taktikvälja ämnen för att komma in där de helst vill gå. Varför plugga svåra språk eller kemi och fysik, när musik, bild och idrott ger lika möjligheter att komma in på attraktiva utbildningar?

6. Vinst i skolan. Det för bort från skolans mål och fokus hamnar på företagsekonomiska överväganden.

Ser fram emot en ordentlig genomlysning av hela skolsystemet under nästa mandatperiod.