Modig vill se en hyresmarknad på marknadens villkor. Han tror att detta kommer att lösa bostadsbristen, problemen med svartkontrakt och att byggbolagen bygger för få hyresrätter.
Han behöver bara se sig omkring för att se vad marknaden gör med samhällsnyttigheter. Har något t ex blivit billigare vid en avreglering? Har servicen blivit bättre?
Andrahandshyrorna har gått upp 20 procent i Stockholm redan efter regeringens reform med fri hyressättning för andrahandsuthyrare. Ocker är legio.
Det enda som händer är att girigheten släpps loss. På vilket sätt skulle fri hyressättning gynna ungdomar som behöver bostad? För äldre där hyran redan äter merparten av deras pensioner, trots att de bor i de områden som fortfarande har hyfsade hyror? Att ta bort hyresregleringen innebär än mer ökat utanförskap och än fler möjligheter för bostadsbolagen att öka sina vinstmarginaler. Redan idag är ju nybyggda hyresrätter för dyra för en stor del av de bostadslösa. Att då öka hyrorna i det övriga beståndet skapar ju fler problem och löser ingenting.
Det stora felet idag är att regeringen vägrar se bostaden som en social rättighet. För dem är en bostad jämställd med en dator, en soffa eller vilken annan pryl som helst.
En regering med samhällsansvar ser till att medborgarna har någonstans att bo. De subventionerar byggandet av hyresrätter. Det blir i längden billigare än att betala bostadsbidrag till hyresgästerna i Sonny Modigs lösning.
