Löfven har sålt ut S-politiken

Nu är väl Löfven glad. Han har fått sitt samarbete över blockgränsen. Men vad har det kostat? Socialdemokratisk politik skulle jag vilja säga. Moderaterna m fl borgerliga, har fått igenom flera av sina hjärtefrågor. Främst då det skändliga tillfälliga uppehållstillstånd, som inte löser någonting, varken i stunden eller senare, tvärtom. Dessutom utvidgade rut-tjänster, där vi skattebetalare ska betala för att hålla vissa branscher under armarna. Istället för att öka resurserna i den välfärd som går på knäna, ska vi gynna att folk kan få hjälp med att klippa gräsmattan.
Att låta flyktingar arbeta utan kollektivavtal är en annan vansinnighet. Det gör ju redan alltför många som lurats hit på s k arbetskraftsinvandringskontrakt. Det enda detta lägger grunden till är en låglöneklass á la USA. Det finns ju faktiskt ett skäl till att vi har minimilöner, nämligen att människor ska klara kostnadsläget i vårt land utan att gå under. Framför allt boendet är ju extremt dyrt och en del lägger redan nästan hela sin inkomst på det (och ändå tror borgarna att marknadshyror ska lösa bostadskrisen. Ja, med resultatet att en hel del människor blir hemlösa eller måste leva på bidrag, vilket ju inte borgarna gillar, åtminstone inte om de går till enskilda individer och inte till företag).
Så med denna uppgörelse har Löfven sålt ut viktiga delar i den politik många trott att sossarna stod för. Tänk så fel de hade.

Jämställdhetsminister - ett omöjligt jobb

Så lämnar ännu en minister Reinfeldts skepp, som ligger där i stiltje sen lång tid tillbaka. Jämställdhetsminister måste höra till de mest omöjliga jobben i en regering som denna. Trots att Sabuni var en person med skinn på näsan och många idéer får man en känsla av att hon mest var ett alibi utifrån idén att det måste finnas en "icke-etnisk" person i regeringen. Hon har ju inte fått igenom några av sina idéer (även om några var väl drastiska, som obligatorisk gynundersökning för att se om flickor blivit omskurna - och i så fall var det ju redan försent).
Den nya ministern, Maria Arnholm, kallar sig feminist och det tror Lena Sommestad på Brännpunkt borgar (sic) för att ett samarbete över blockgränsen kan ske. I så fall har hon inte förstått den här regeringens intentioner. Marknad och valfrihet ska styra. Vill människor arbeta ta hand om barn på deltid ska de få det, även om de flesta är kvinnor som kommer att få så mycket sämre pensioner för att de gör detta val.
Regeringen är mer intresserad av reformer som vårdnadsbidrag, så att kd-vännerna ska fortsätta vara lojala mot den övriga sociala nedrustning som pågår.
Varför inte en manlig jämställdhetsminister? Jämställdhet är inte enbart en kvinnofråga.