Jämställdhetsminister - ett omöjligt jobb

Så lämnar ännu en minister Reinfeldts skepp, som ligger där i stiltje sen lång tid tillbaka. Jämställdhetsminister måste höra till de mest omöjliga jobben i en regering som denna. Trots att Sabuni var en person med skinn på näsan och många idéer får man en känsla av att hon mest var ett alibi utifrån idén att det måste finnas en "icke-etnisk" person i regeringen. Hon har ju inte fått igenom några av sina idéer (även om några var väl drastiska, som obligatorisk gynundersökning för att se om flickor blivit omskurna - och i så fall var det ju redan försent).
Den nya ministern, Maria Arnholm, kallar sig feminist och det tror Lena Sommestad på Brännpunkt borgar (sic) för att ett samarbete över blockgränsen kan ske. I så fall har hon inte förstått den här regeringens intentioner. Marknad och valfrihet ska styra. Vill människor arbeta ta hand om barn på deltid ska de få det, även om de flesta är kvinnor som kommer att få så mycket sämre pensioner för att de gör detta val.
Regeringen är mer intresserad av reformer som vårdnadsbidrag, så att kd-vännerna ska fortsätta vara lojala mot den övriga sociala nedrustning som pågår.
Varför inte en manlig jämställdhetsminister? Jämställdhet är inte enbart en kvinnofråga.

Skilj på religion och tradition

Är vi beredda att älska juden och muslimen frågar idag ett antal kristna ledare på DN Debatt. De tar bl a som intäkt för latent islamofobi och antisemitism att Sverige är det enda landet i EU som förbjudit kosher- och halalslakt.
"Hållningen borde vara största möjliga frihet för varje religiös människa att leva ut sin religion och tradition, så länge det inte kränker någon annan", skriver de bl a.
Ja, men i fallet med olika slaktmetoder bryter dessa faktiskt mot svenska djurskyddslagar. Och de är instiftade pga att människor i Sverige tycker det är viktigt att djuren inte ska lida i onödan vid slakt (fast nog lider de rent psykiskt). Det är bara att respektera det!
Jag är för att människor ska få utöva sin religion. Men tradition är något annat. Tradition är alltifrån dans kring majstången vid midsommar till att små pojkar ska omskäras. Alla traditioner är därmed inte av godo ur ett människorättsperspektiv. I Sverige har vi avskaffat många av de traditioner som på olika sätt varit knutna både till religion (husförhör) och t ex att människor måste ha huvudbonad utomhus (ända in på början av 60-talet hade både kvinnor och män hatt eller i kvinnornas fall sjalett och i männens keps när de gick ut, annars ansågs man bryta mot oskrivna gamla traditioner om "hur det skulle vara").
Jag känner mig inte islamofobisk eller antisemitisk för att jag tycker att man ska plåga djur så lite som möjligt vid slakt och jag tycker att varje människa själv måste få välja om han vill bli omskuren och det vid en ålder då man är mogen att fatta ett sådant beslut.
M a o; skilj på religion och tradition.