Varför ökar sjukskrivningarna?

Den utmärkta tidningen Fokus har i senaste numret en artikel om vad som borde debatteras i svensk politik istället för migration - nämligen sjuktalen. Sjukskrivningarna ökar lavinartat, enligt statistik från Försäkringskassan, medan Migrationsverket har skrivit ned sin prognos för asylsökande (bortsett från ensamkommande flyktingbarn).
Varför talar vi inte om den ökande sjukskrivningen, frågar sig Fokus. Och om socialdemokraterna tar bort den bortre tidsgränsen kommer den att öka än mer och utrymmet för reformer kommer att ätas upp av kostnaderna för sjukskrivning.
Men, menar jag, frågan är återigen felställd. Varför ökar sjuktalen? Enligt Försäkringskassan är det främst psykisk ohälsa som ökar. Och det är inom det området som begreppet "att gå in i väggen" hamnar. Och då måste man ju titta på orsakerna till att fler och fler går in i väggen. Inte så svårt att räkna ut med tanke på hur dagens arbetsmarknad ser ut. Färre och färre ska göra alltmer i företag och organisationer. Dessutom ofta med osäkra anställningsvillkor som hindrar människor från långsiktig planering.
Människor bryts ner i alltför slimmade organisationer. Här har Löfven & co sin chans. Den arbetsmarknad som staten förfogar över, nämligen statliga företag och myndigheter, samt i viss mån kommunerna där ju staten fördelar pengar, kan underlättas genom att se till att de finns personal till de uppgifter som behöver genomföras, kanske av fler än en eller två. Arbetet underlättas, folk mår bättre, fler i arbete och skattepengar kommer in (även om det naturligtvis också är en kostnad att anställa, så är det ju bättre än att folk blir sjukskrivna),
Att stoppa sjukskrivningar med alliansens metod var ju bara att skjuta upp problemet. Är folk sjuka så är de och inte blir de friskare av att behöva söka socialhjälp när sjukpenningen tar slut. Men förslaget ovan kanske i alla fall hindrar fler från att bli sjuka. Och det är ett steg mot Löfvens mål om EUs lägsta arbetslöshet.

Känner ni igen er i Reinfeldts värld?

Man blir lite mörkrädd när man läser Fredrik Reinfeldts debattinlägg i DN idag. I vilken värld befinner han sig egentligen?
"Våra reformer har i grunden förändrat Sverige till det bättre. Arbetslinjen har återupprättats. Sysselsättningen har ökat, utanförskapet minskat, många färre är i dag sjukskrivna och i motsats till vid tidigare kriser har människor stannat kvar på arbetsmarknaden. Vi skapar en modern kunskapsskola som tar vara på varje elevs förmåga och intressen. I svensk sjukvård är det nu lättare att träffa en läkare, köerna är kortare och patienten har mer inflytande. Med fler poliser, skärpta straff och ett stärkt brotts­offerperspektiv sätter vi människors trygghet i centrum. Vi har utvecklat en ambitiös klimat- och energipolitik, med tydliga mål för minskade utsläpp." skriver han bl a.
Det enda man till fullo kan instämma i är den första meningen. Begreppet arbetslinje är ju mer en gummisnodd än att människor faktiskt arbetar. Det är ju fas 3 som har ökat, där pysslar de sjuka som inte fått godkänt av försäkringskassan till fortsatt sjukpenning.
Skolan fungerar uselt visar varje mätning och fler poliser har inte lett till fler lösta brott. Om patientinlytandet kräver att läkarna ska skriva ut mer antibiotika och de gör det för att få behålla patienten i den allmänna konkurrensen om vårdtagarna, har ingenting gott uppnåtts.
Reinfeldts artikel klingar mer innehållslöst än någonsin. Saker blir inte sanna bara för att de upprepas tillräckligt ofta och med alltför många facit i hand kan inte heller lika många bli lurade denna gång.
Nu väntar vi på en pigg opposition.