Barn är inget miljöproblem

Jag har sett en ny trend bland dem som diskuterar miljöproblem. En av dem är Hanne Kjöller i DN.
Hon m fl talar om barn som ett miljöproblem. Närmast ännu ofödda barn. Att sätta barn till världen bidrar till att slita på planeten menar hon.
Det är klart att varje människa sätter ett miljöpåverkande fotavtryck. Men vad finns det för anledning att skuldbelägga också önskan om att skaffa barn. Att sluta flyga, skaffa elbil, äta mindre kött är ändå sådant som människor kan göra om det verkligen gäller. Men att få barn är ändå ett grundläggande mänskligt behov. Några avstår frivilligt av olika skäl, men knappast för att barn skulle vara ett miljöproblem.
Det är väl desto viktigare att fokusera på det som är verkligt miljöförstörande, som oljeutvinning, utfiskning av haven, spridande av farliga kemikalier m m, som stora, ofta internationella, företag sysslar med. Det är dessa som måste sluta med sina verksamheter, istället för att debattörer ska skuldbelägga människor för grundläggande behov.
Jag gläds åt Greta Thunberg och hennes kamp mot miljöförstöringen som leder till klimatförändringar. Men det är svårt att inte vara pessimist. Dessvärre tror jag redan det är för sent att stoppa klimatförändringarna. Men det betyder inte att man inte ska försöka. Tyvärr ser jag få tecken på det.

Vi har passerat the tipping point

Det är aldrig försent brukar det heta. Men nu är det försent för Parisavtalets 1,5 graders höjning av temperaturen till 2045. En rapport från FNs klimatorgan WMO  visar att förra årets ökning av koldioxid i atmosfären är 50 procent högre än snittökningen under det senaste decenniet. Vi har nu en nivå som inte setts på 800 000 år. - Detta är chocksiffror, säger klimatforskaren Johan Rockström till DN.
Även om vi nu minskar utsläppen från mänskliga källor, fortsätter en kumulativ effekt som förblir hög i årtusenden framöver och i förlängningen kommer att göra jorden obeboelig för människor.
Vi har redan passerat the tipping point. Skademinimering är vad som återstår.
Och detta beror på att politiker egentligen aldrig tagit klimathotet på allvar. Man talar vitt och brett visst, man gör överenskommelser med åtgärder som är för svaga och för sent. Sen har vi ledare som Trump som aktivt går inte för att motverka målen Parisavtalet.
Tyvärr börjar ju redan vissa regioner bli obeboeliga, inte bara på grund av krig, utan också på grund av klimatet. I vissa områden, t ex delar av Mellanöstern, blir det under perioder så varmt, att man inte kan vistas där. Kommer klimatförändringar att räknas som asylskäl i en nära framtid?
När t o m en sketen summa som 80 kr i inhemsk flygskatt får näringsliv och kommuner att gå i taket, hur kan man då förvänta sig de stora omställningar som behövs?
Jag är tyvärr klimatpessimist. Tyvärr får våra barn och barnbarn betala priset.