Inga miljömål nås i denna takt

Har aldrig förstått hur man kan kalla en dieselbil miljövänlig. Men det gjorde den förra regeringen och lurade därmed en massa människor att köpa dieselbilar. Tänk om de köpt hybridbilar istället i väntan på att de bästa riktiga miljöbilarna tas fram.
Naturligtvis blir det ett ramaskri när människor som köpt en dieselbil nu får höra att de inte får köra på vissa gator i svenska större städer. Visserligen kan de byta bil till år 2022 (väldigt många byter bil oftare än så), men "andrahandsvärdet sjunker ju".
Fast det otroliga är ju egentligen att fossildrivna bilar överhuvudtaget får köra i innerstäderna år 2018. Att det inte står matarbussar vid ytterstadsparkeringar och plockar med sig dem som ska in till stan. Nu talar vi istället om "vissa gator" år 2022. Det är ju patetiskt.
Varje litet omställningsbeslut orsakar konvulsioner i samhället. Vi kommer aldrig att klara några miljömål i den här takten.
Inget vinstdrivande företag (bil och oljeindustri t ex) kommer att på eget bevåg ta ansvar för miljön. Både piskor och morötter har varit för få hittills och samhällsstyrningen har uteblivit. När får vi höra positiva kommentarer om viktiga omställningsbeslut, istället för en massa gnäll från drabbade och protester från den sittande oppositionen?

Större risk med tåg än bil

Åkte tåg förra veckan. Ett mycket trevligt sätt att färdas. Och miljövänligt. Men nu läser jag att på miltals svenska tågsträckor måste hastigheten minska för att underhållet inte skötts.
Det har i decennier talats om att tåg är det mest miljövänliga alternativet att resa. Men under samma decennier har mindre och mindre resurser satsats på tågtrafiken. Den statliga järnvägstrafiken har privatiserats i olika bolag där ingen verkar veta vad det andra gör. Ingen har tagit ett helhetsansvar. Istället för att faktiskt se till att den järnväg vi har faktiskt går som tåget, pratar man i storvulna ordalag om höghastighetståg som inte heller får kosta något.
Det ena behöver inte utesluta det andra, men se nu till att få igång underhållet på eftersatta spårsträckor. Det fattas inte arbetskraft, så det är en prioriteringsfråga. För om man reser med bil i landet kan ingen undgå att märka de ständiga avstängningarna för underhåll och nya vägbyggen. Då fattas aldrig pengar.
Trafiksäkerhet på vägarna har prioriterats med 1+2-vägar med vägräcken över stora delar av landet. När ska detsamma börja gälla tågtrafiken? Nu är det snart säkrare med bil än tåg.

Alliansen gör rätt!

Äntligen gör alliansen någonting rätt i Stockholm. Man ska starta en färjelinje med eldrivna färjor som kan ta upp till 175 passagerare. Kanske ska den gå mellan Nacka och Skeppsbron/Slussen.
Det är obegripligt att man haer utnyttjat Stockholms vatten så dåligt för kollektivtrafik. Vår vattenrika stad fullkomligt injuder ju till att använda färjetrafik på en massa ställen. Och kan man som nu föreslås, dessutom göra det miljövänligt, har man ju slagit ett antal flugor i en smäll.
Ser fram emot mer av detta trafikslag.

Båt istället för bil Stockholms framtid

Nu verkar det som om Stockholms stad vill satsa på tunnelbana till Nacka. Det är bara ett aber. De vill dra den under Djurgården och Saltsjön, dvs där inga resenärer finns. Och varför vill man det? Jo, för då får man chansen att bygga Österleden, detta omstridda Dennisförslag som man hoppats lagts i malpåse för länge sen. Så det blir en tunnelbana utan stationer, men där bilarna som vanligt kan rusa fram och locka ytterligare bilister att ta bilen. Om man åtminstone kommit på denna geniala idé i samband med citybanan. Då kunde man ha gjort en biltrafikled bredvid så man kunde riva en Stockholms verkliga förbannelser - Centralbron, en skam för denna vattnens stad.
Miljöpartiet har dock ett gott förslag som bör genomföras med eller utan andra kollektivsatsningar, nämligen mer båtpendling. Det är ju otroligt att vi inte har det med tanke på hur mycket vatten Stockholm består av. Det kan bli ett riktigt bra miljövänligt alternativ till befintlig kollektivtrafik.

Tåget har gått för SJ

"SJ har inlett ett besparingsprogram som ska sänka de årliga kostnaderna med 300-400 miljoner kronor under de två närmaste åren. Syftet är, enligt SJ, att öka effektiviteten för att ”bättre kunna möta framtida utmaningar och stärka vår konkurrenskraft”. SJ ska återkomma senare i år med närmare information om besparingarna.", skriver SvD.
Hur i hela friden ska SJ kunna spara 300 miljoner kronor? Med en servicegrad som redan idag är under all kritik, icke fungerande tåg samt bristfälligt underhåll på räls och växlar, som de överhuvudtaget inte kan rå över eftersom verksamheterna inte ligger i samma bolag.
"Öka effektiviteten". Ja, vi har ju sett hur en del företag, framför allt inom vård och omsorg, tolkar det begreppet. Och så länge SJ förväntas drivas som vilket företag som helst, är de väl tvungna att dra ner ännu mer på personal, service och underhåll samt höja priserna.
Kan inte politikerna fatta, med sitt snack (snömos) om miljösatsningar och kolodioxidmål, att Sverige behöver en järnväg utan vinstintresse, som gör allvar av att öka det miljövänliga resandet, som kan utvecklas och till rimlig kostnad för resenärerna gör tåg till det mest attraktiva färdmedlet i landet.
Som det nu är är det tvärtom. Och med regeringens ideologiska skygglappar ska nu fler ut på de överlastade banorna och konkurrera, trots att allt som hittills privatiserats har visat sig bli krångligare och dyrare för alla.

Strukturellt fel på svensk tågtrafik

Idag ondgör sig Johanne Hildebrandt i Aftonbladet över SJ. Ja, det är ju inga problem att uppröras över att folk får sitta instängda utan vatten i 35 graders värme. Hennes lösning är att ta bort SJs monopol. Hon har tydligen inte uppmärksammat att SJ inte längre har monopol. Vilket är ett av problemen. Ett annat är den absurda organisationen med Trafikverket, som nu tack och lov slagits ihop med Banverket, så har man i alla fall eliminerat ett problem.
Men kan man inte en gång för alla inse att Sverige är för litet för vinstdrivande tågtrafik. SJ har haft vinstkrav på sig i många år och det enda som hänt är att allt blivit sämre, eftersom man hela tiden måste spara för att ha råd att driva tåg i hela landet.
Nu tillåter man andra operatörer att köra tåg på de mest lönsamma sträckorna, men också där måste personal och underhåll vara ett minimum för att verksamheten ska ge vinst (se även utvecklingen inom s k privat vård. skola och omsorg). Banverket har dessutom. som all statlig verksamhet, fått spara sen 80-talet, vilket lett till bristande underhåll, som i sin tur ger fel i växlar och banunderhåll, samt på själva tågen.
Samhället måste bestämma sig; ska vi ha en miljövänlig långdistanstrafik så måste man satsa långsiktigt och på en operatör som dessutom kontrollerar hela tågstrukturen, från tåg och personal, till underhåll och utbyggnad.