Strukturellt fel på svensk tågtrafik

Idag ondgör sig Johanne Hildebrandt i Aftonbladet över SJ. Ja, det är ju inga problem att uppröras över att folk får sitta instängda utan vatten i 35 graders värme. Hennes lösning är att ta bort SJs monopol. Hon har tydligen inte uppmärksammat att SJ inte längre har monopol. Vilket är ett av problemen. Ett annat är den absurda organisationen med Trafikverket, som nu tack och lov slagits ihop med Banverket, så har man i alla fall eliminerat ett problem.
Men kan man inte en gång för alla inse att Sverige är för litet för vinstdrivande tågtrafik. SJ har haft vinstkrav på sig i många år och det enda som hänt är att allt blivit sämre, eftersom man hela tiden måste spara för att ha råd att driva tåg i hela landet.
Nu tillåter man andra operatörer att köra tåg på de mest lönsamma sträckorna, men också där måste personal och underhåll vara ett minimum för att verksamheten ska ge vinst (se även utvecklingen inom s k privat vård. skola och omsorg). Banverket har dessutom. som all statlig verksamhet, fått spara sen 80-talet, vilket lett till bristande underhåll, som i sin tur ger fel i växlar och banunderhåll, samt på själva tågen.
Samhället måste bestämma sig; ska vi ha en miljövänlig långdistanstrafik så måste man satsa långsiktigt och på en operatör som dessutom kontrollerar hela tågstrukturen, från tåg och personal, till underhåll och utbyggnad.