Hjärntvättade intellektuella

Idag recenserar DN boken "Omprövningar.Svenska vänsterintellektuella i skiftet från 70-tal till 80-tal" av David Brolin. De personer som i huvudsak nämns är Lars Gustafsson, författare, Klas Eklund, ekonom, Göran Rosenberg, författare, Svante Nordin, professor i idé- och lärdomshistoria och Bo Gustafsson, författare.
Alla dessa personer har gått genom den s k bokstavsvänstern, den ena rabiatare och mer renlärig än den andra och nu kommit ut som högermän.
En sak som recensenten, Maria Schottenius, inte uppmärksammar, men som är ganska tänkvärd, är att dessa personer alla (förutom ev Nordin) varit trogna Mao-anhängare. Man ville i princip applicera den kinesiska ideologin på Sverige. Dessa personer kommer också från borgerliga hem. Att bli maoist var väl bästa sättet att ta avstånd från föräldrarna. Men när det kom till kritan, tio år senare, visade det sig att de borgerliga värderingarna satt väldigt djupt. En del av dessa personer ställde sig i andra änden av skalan och blev extremt nyliberala. Andra kanske nöjde sig med folkpartiet.
När jag själv var aktiv i vissa aktiviströrelser på 70-talet, som Grupp 8 och Chilekommittén, blev man ibland nästan full i skratt åt vissa medlemmar, som till varje pris måste hävda någon maoistisk ståndpunkt i varje situation. Värst var det när SKP-medlemmarna i Grupp 8, på order uppifrån, plötsligt hävdade att det inte behövdes någon separat kvinnokamp och tågade ut från ett årsmöte. Det är då man förstår att även vettiga människor kan bli hjärntvättade, skrämmande nog.
Men många av de här rörelserna var ju väldigt sektbetonade. Många påminde om Jehovas vittnen eller scientologerna, där felaktiga ståndpunkter skulle korrigeras.
Det är tur att de flesta av dessa väl numera har självdött. Istället har vi nu en längre tid haft en extrem högervåg, där vi haft en av de värsta nyliberalerna som statsminister. Och se vad det gjorde med Sverige!

Välfärd á la Reinfeldt

Man storknar snart över Fredrik Reinfeldts självbelåtenhet, där han uppblåst står och häver ur sig socialdemokratisk retorik samtidigt som klyftorna ökar, korruptionen sprider sig i den privatiserade offentliga sektorn och arbetslösheten stiger.
Och nu försöker moderaterna också föra till torgs att de alltid stått bakom den svenska välfärdsmodellen med små inkomstskillnader, jämställdhet och kampen för frihet och demokrati i t ex Sydafrika. Det är så magstarkt att man får just ont i magen. Och man litar till människors okunnighet och historielöshet. Historieförfalskning, säger socialdemokraterna hjälplöst.
Men moderaterna går oblygt fram med att det är de som alltid stått för den svenska välfärden. T o m näringslivet kallas nu för särintresse av den pompöse Reinfeldt.
Bakom allt detta står en man som inte står en gammal tysk kollega efter - propagandaminister Per Schlingman. I senaste numret av Fokus beskrivs hans insatser för att omskapa Sverigebilden utomlands så att den ska förknippas med moderaterna istället för socialdemokraterna. Och när utlandet talar om det moderatstyrda Sverige i positiva ordalag ska även vi på hemmaplan bli imponerade och köpa den politiska Sverigebilden (han kallar den t o m för det.)
Men Schlingman odlar bara myten om Sverige. Vi som lever här ser ju att den bild moderaterna målar upp inte stämmer med verkligheten. Tvärtom avlägsnar vi oss alltmer från det jämlika samhälle som Reinfeldt målar upp. Ska svenskarna låta sig hjärntvättas eller ska också oppositionen hitta en story värd att berätta när nu moderaterna har snott deras.