Var glad för kontrollerna

Det fuskas med allt. Den privatiserade välfärden har blivit en mjölkko för allehanda skummisar som sett chansen att göra sig en hacka på offentliga medel. Därmed inte sagt att alla gör det.

DN tog upp frågan om fusk inom assistenttjänsten, dvs personer som hjälper funktionsnedsatta med allehanda dagligt vardagsliv. Många anhöriga är också personliga assistenter. På grund av allt fusk har regeringen nu bestämt att man inte ska kunna inneha flera uppdrag inom assistanstjänsten, t ex både som god man och personlig assistent.

Genast kommer ett ramaskri från ett antal personer, ofta anhöriga, som känner sig kränkta för att de blir kontrollerade. Istället borde de bli tacksamma. Om fusket får fortsätta kommer den typ av stöd som nu anhöriga ger, kanske inte längre att tillåtas, därför att alltför många oseriösa aktörer missbrukar det.

Vi blir kontrollerade av Skatteverket när vi lämnat vår deklaration, stickkontroller görs när vi åker kommunalt (rätt ofta i t-banan nuförtiden), men inte känns det kränkande. Mer kränkande är att vissa åker snålskjuts på vår gemensamma bekostnad.

Man har ju konstaterat att hela den privatiserade offentliga sektorn måste ha mer kontroll för att så många faktiskt missbrukar våra gemensamma medel. Så var glad för kontrollerna. Ännu bättre om vinstintresset upphörde.

Jag säger bara Al Capone

Nuförtiden gör våra ansvariga allt märkligare saker. Ta bara idén att släppa ut skattebrottslingar ur fängelset och dessutom ge dem skadestånd.
Om det nu är så att Sverige schabblat med dubbla straff, gör det då inte ännu värre med att totalt urholka den skattemoral som finns i landet. Det normala vore ju att återbetala straffavgiften - punkt. Någon avskräckning bör ju ändå finnas för de parasiter, oftast rika och ibland också kriminella av andra skäl, som åker snålskjuts på oss andra och utnyttjar de samhällstjänster vi betalar för.
Men nu ser väl vår skattehatande regering chansen att ytterligare luckra upp skattelagstiftningen.
Fängelse kan ändå ha en viss effekt, det är ofta mer pinsamt än för en rik att betala en straffavgift. Tänk också på Al Capone, 30-talets storskurk i USA. Skattebrott var det enda man till sist kunde sätta fast honom för, men då fick man bort honom från gatan.